Sveriges vildmark
Det är inte utan att jag känner mig lite lurad. Sambon har pratat så länge om Sveriges vildmark - Sarek - att mina förväntningar blivit något uppskruvade. En aning sådär. Lite.
Han lovade vilda djur - jag fick några enstaka stackars renar, en rödräv, ett par fjällripor och mängder av döda fjällämlar!
Han lovade regn och tuffa förhållanden - jag fick värmebölja, solsken och solbränna. Det närmaste regn vi kom var några ensamma droppar på tältduken någon morgon. Inte tusan kunde jag testa min utrustning på riktigt i så fantastiskt väder. Det var inte hardcore på en fläck!
Han lovade vildmark - jag fick träffa fler människor än jag någonsin gjort under en fjällvandring. Vi blev uppraggade till gemensam båtfärd över Sitojaure av ett ovanligt trevligt par som vi dessutom bytte kontaktuppgifter med!
Han lovade en hårdare vandring än vi gjort hittills - jag fick kex och makrill innan lunch. Ost, ölkorv, wildchips och whiskey innan middagen. Efterrätt varje dag. Mer godis än jag kunde äta. Sovmorgon. Långa lunchraster i solen och inte mycket mer vandrande än en mil om dagen!
Han lovade fantastisk natur - jag fick fler fantastiska vyer än jag kunde fotografera!
Tycker att det var rätt fräckt av honom att dra till med sån falsk marknadsföring...
Han är ond den mannen, mycket ond. Dra honom till rätta! Marknadsdomstolen. Eller så sexvägrar du. Tills dess att han erkänner sina vidriga lögner.
(hm, undrar vad Donna fick igenom med sin sexvägran?)
Jag kunde väl inte veta att det var högsäsong i fjällen heller, förresten gillar jag inte det där med sexvägra. Mycket dålig idé om jag får säga det själv....
Sambon kunde säkert inte heller ana vad som fanns att förtära i ryggsäcken... rackarns osis att det råkade finnas lite makrll där ooops! ;-)
