Det är utsidan som räknas

Nu kryper det i kroppen igen. Jag är allmänt trött och less på det mesta. Längtar härifrån. Dagarna är alltför lika. Går samma rundor med hunden. Möter idioter som inte har koll på sina hundar. Lägenheten känns pytteliten. Väggarna kryper inåt. Blir fort uttråkad. Orkar inte ta mig för det jag borde. Bara samma och samma dag ut och dag in.

Jag vet att det inte är sant, men det känns så ibland. Sambon säger åt mig att tänka på allt som är positivt istället. Han har ju rätt, så här kommer lite positivt:
* Har gjort ett grymt kap i form av en älskling
* Har en vansinnigt charmig vovve
* Vi ska snart ut på sommarens första vandring
* Vi är pigga, friska och i bra form
* Vi bor i en jättemysig lägenhet som nog kommer att ge en slant vid försäljning
* Vi har båda bra utbildningar, erfarenhet från våra respektive jobb och kan jobba i princip var vi vill i landet
* Vi behöver inte vända på kronorna fastän jag pluggar nu
* Familj och vänner mår bra
* Jag har klarat de två mattetentor som orsakat så mycket problem och oro
* Vi ska på bröllop i sommar också
* Jag har blivit starkare och fått bättre kondition
* Vi har fantastiska vänner
* Vi kan göra allt som vi tycker är roligt

Det känns faktiskt lite bättre nu! Dags att ta tag i tillvaron igen.