Det är utsidan som räknas

Gick en helgkurs yoga/meditation för några år sedan. Tyckte att det var jobbigt och trist, fuskade mig igenom vissa övningar. Enda anledningen till att jag stannade kvar var eftersom jag som fattig student betalt en massa pengar. De skulle jag minsann ha valuta för om det så bara var genom att äta de morötter jag betalt för och sova i en sjukt obekväm säng!

När jag satte mig i bilen för att åka hem gjorde jag det med mer energi än jag haft på åratal. Jag var pigg som bara den. Kunde somna direkt när jag lade mig och sedan sova hela nätterna. Mådde toppen! Fortsatte inte med yoga.

Det följde med en yoga-dvd med ett nummer av tidningen IFORM. Fortfarande skeptisk.

Kanske är det mest eftersom jag är en ganska komisk syn där jag står och vinglar och kämpar för att inte falla som en fura mitt i en övning. Eller för att jag är orimligt stel på baksidan av låren. (Det där med att stå med raka ben och sätta handflatorna i golvet framför fötterna - ha ha, kul!). Eller för att jag svär för mig själv när jag flämtar som en besatt galning och musklerna skakar när jag kämpar i en ställning - samtidigt som instruktionen är "känn hur du är avslappnad i hela kroppen, hur du andas lugnt och kontrollerat".

Ska ge det en chans. Om inte annat så kommer ju sambon att få sig ett par asgarv. Och honom vill jag ju glädja! (Med reservation att jag kanske kommer att ta tillbaka det uttalandet senare...)