Vi har ett hus!!!!!
Säljaren var inte på plats - han hade signerat sina rader dagen innan - undrar om det var för att han inte ville träffa oss igen eller om det helt enkelt var mest praktiskt så? Nåja, inget jag kommer att ligga sömnlös och fundera på, vi har ju ett alldeles fantastiskt litet hus!
Kenny blev alldeles till sig när han kom till huset för första gången. Han drog iväg som skjuten ur en kanon - tomten har inspekterats i turbofart och alla rum i huset har kontrollerats noggrant. Nosen har han redan testgnuggat mot flera av de nyputsade fönstren och han har testat maximal möjlig hastighet i trapporna. Särskilt gillar han de olika nivåerna på tomten och alla stenar som bjuder på en finfin vy över ägorna. Där står han och känner sig som skogens konung.
Kenny och Harry, på den tiden när de var polare och tillsammans snabbast i stan.
12 hours to go
Nu är det bara tolv timmar kvar tills vi skriver under de sista dokumenten och tills vi skyfflar över lite av bankens pengar till säljaren. Sen är vi godsägare! Typ.
Kovändning
Mötet i eftermiddag är avbokat. Vi ska inspektera ägorna och flyttstädningen redan i morgon eftermiddag tillsammans med mäklaren och städfirman. De sista handlingarna signeras, som vi bestämt innan, på banken på fredag.
Det som omöjligt skulle hinnas med före lördag ska alltså vara klart redan imorgon.
Den här vändningen var minst sagt oväntad. Jag var inte alls förberedd på att det hela helt plötsligt skulle se så lovande ut, men jag tänker inte slänga mig förtvivlat på marken och gallskrika om resten av köpet och flytten nu går enligt plan igen. Håller tummarna!
Match
Förberedelserna har pågått hela kvällen, tandskydden passar och vi har rätt färg på shortsen.
Alldeles för bra
Det finns saker som man blir väldigt bra på, oftast då på något som man upprepat vid många tillfällen. Packa flyttkartonger t.ex. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag flyttat för egen del och hur många gånger jag hjälpt andra. Jag anser mig med andra ord ganska bra på det här med att packa flyttkartonger.
Problemet är bara att jag är lite för bra. Av det vi behöver har jag redan packat ner en kursbok, bådas necessärer och båda stämpelremsorna för lokaltrafiken.
Hunden börjar inse att om han inte aktar sig kan han åka med av bara farten...
Nu är det färdigtjafsat!
- Det senaste är att han försöker sälja fast egendom till oss. Viss fast egendom har han tydligen redan sålt till någon annan.
Mäklaren säger att vi såklart har rätt. Huset ska vara tomt, rent och kontrollerat innan vi tillträder - vilket är fredag förmiddag. Och det som är fast egendom ska stå kvar på tomten och i huset - utan att vi ska behöva betala för det en gång till.
Vi är väldigt lätta att ha att göra med i affärer sambon och jag, vi kan båda nästan slå knut på oss själva för att vara tillmötesgående och behålla en god relation med folk. Vi är snälla och anpassar oss så mycket vi kan så länge motparten följer vad som avtalats. Försök att lura oss och vi följer avtal och överenskommelser till punkt och pricka. Då är det slut på all anpassningsförmåga och förhandlingsmån. Finito. Puts väck. Adios. Bye bye.
Nu är det bara för säljaren att själv kravla sig ur den minst sagt besvärliga sits som han på egen hand försatt sig i.
Jag önskar honom all lycka med det projektet!
Missförstånd
Jag hade kunnat hoppa upp och sätta mig på att den dagen som man träffas på banken, betalar en hiskelig massa pengar till säljaren och sätter våra signaturer på ytterligare en tjock lunta papper är den dag som är tillträdesdag. Att det är då som huset övergår i vår ägo.
Det tycker inte säljaren.
Säljaren tycker att tillträdesdagen är på söndag, en vecka från idag. Fastän det var han som ändrade kontraktsskrivningsdagen från måndag den 2:a till nu på fredag. De avser tydligen inte flytta förrän på lördag. Flytt och flyttstädning ska visst ske på lördag förmiddag. För det är ju snabbt gjort...(?) Vi blev skapligt förvånade när de meddelade att de inte flyttar förrän dagen efter tillträdet.
Jag läser kontraktet som hin håle läser en gammal välkänd litterär klassiker och kan inte för mitt liv begripa hur det skulle gå ihop. Erfarna husköpare får gärna rätta mig här om jag är ute på djupt vatten, men det måste väl vara fredag som är tillträdesdagen?
Säger mäklaren att vi har rätt blir det spännande - vi kan ju inte låta dem bo kvar när huset är vårt och vi står hela risken.
Veckans raggningstips
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Alright, då kör vi. Jag kortar ned texten och lägger till efter eget tycke.
Kapitel 1 introduktion
Du har kanske fått tipset " Var bara vara dig själv så kommer du snart att träffa någon"
Det innebär INTE att det bara är att fortsätta som du alltid gjort. Är du blyg skall du inte fortsätta vara blyg, pratar du för mycket ska du inte fortsätta prata för mycket.
Du skall iställlet visa upp ett gott självförtroende och vara ödmjuk. Självförtroende är attraktivt.
Ta vår vovve t.ex. han är inte stor men hans självförtroende hindrar inte honom från att anfalla 4 jämnstora hundar eller att försöka uppfostra avsevärt större bestar. Tikarna älskar honom trots att han åker på stryk.
Har du inte gott självförtroende räcker det med att det ser ut som om du har det. Men försök att inte åka på stryk för det gör ont !
//Lovedoctor
Det som göms kommer fram vid flytt
En instruktionsbok om hur en mindre poppis kille får framgång hos damerna.
När jag slutat skratta, efter ungefär en halvtimme, började jag fundera på vad som får den manliga rasen (som per definition skyr instruktionsböcker som pesten) att köpa ett uppslagsverk om hur de ska få napp. Är vi kvinnor verkligen så svårtolkade att vi bör komma med en instruktionsbok? Har de lämnat walkover pga ologiska funktioner? Eller saknar de helt enkelt funktionen flört 1.0 i grundutförandet?
Äh, den fungerade ju, säger sambon och håller fram ringen på vänster ringfinger.
Ja. Jo. Det är ju klart.
Instinkter
Kan avslöja att det var med viss ansträngning som jag rullade ur sängen idag. Mina ben protesterar mot alla typer av rörelser...
Note to self: Inget pass från denna dvd några dagar innan flytten.
Aj aj aj...
Jag är ganska glad just nu att jag tog det lite försiktigare. Det har bara gått några timmar och mina ben är inte särskilt diskreta i sina hintar om att jag kommer att ha ont imorgon...
För garanterad träningsvärk, effektiv träning och bra övningar - den här en utmärkt investering:
Strålande service
Nope. Jag fick ett sms istället, ett sms som inte gav något som helst svar. Däremot så gav det upphov till fler frågor.
Toppen.
Sju dagar kvar
Jag har packat över fyrtio flyttkartonger, men ändå fattar jag inte riktigt vad som är på gång.
Nästa fredag kommer jag att vrida om nyckeln till huset, kliva in och undra vad det var som egentligen hände. Och vad jag gör i deras hus? Kommer vi åka dit för inbrott? När kommer de tillbaka? Hur länge får vi vara här? Kommer de att bli arga för att vi är i deras hus? Och är det verkligen rätt att vi har tillgång till husnycklarna?
Hur lång tid tar det innan det hus man köpt verkligen känns som ens eget hus?
Handsfree de luxe
Att sitta i Telias telefonkö är inte gjort i en handvändning. Själv gruvade jag i flera dagar inför samtalet innan jag med varm hand överlämnade ringandet till sambon. (Vägen till mannens hjärta går genom magen...)
Kö. Förklarade för telefonist. Blev omkopplad.
Kö. Förklarade för telefonist. Blev omkopplad.
Kö. Efter ungefär 50 minuter var det dags att koppla in handsfreen för att kunna äta.
Efter ytterligare en halvtimme, och ett djupt märke tvärs över sambons panna senare, får vi beskedet att de ringer upp imorgon - när de hunnit frågat någon som vet hur vi ska få telefon och internet till huset utan någon fast telefonlinje.
Blixtrande service. Det gäller verkligen att hänga med så att man inte missar något...
Insnöad i köket
Jag hittar en maträtt som passar till lunch, sen äter jag den varje dag tills jag är fullkomligt tokless. Då först hittar jag ett nytt alternativ. Som jag äter varje dag tills jag är fullkomligt tokless. Och så börjar vi om igen...
I förra veckan tröttnade jag på min pastasallad med risoni, tonfisk, feta ost, diverse sallad och grönsaker och tabasco.
Denna vecka föräter jag mig på omeletter, med stekta champinjoner och rödlök, feta ost och kalkon. Och så chilikeso till.
Samma middagsmat två dagar i rad är däremot bara ok under julen.
Konsekvent och logiskt. Typ.
Det blev beslut till sist
Efter att ha vägt för och emot, ena sida mot andra sidan och gått igenom alla dessa om och men så har jag nu äntligen kommit till ett beslut.
Jag återgår till mitt jobb och kommer att satsa lika hårt på det som innan. Vi får se vad det ger. Vissa saker har förändrats och vissa saker kommer att förändras. Vissa saker kommer jag säkert att stånga mitt huvud blodigt emot, men hey - är det inte så på alla arbetsplatser?
Nu är det bara några dagar kvar som barskrapad student, sen är det dags att få fart på den där avsomnade karriären igen!
Beslutsångest
Arbetsgivaren har bjudit till lite. Inte så mycket som jag önskat eller hoppats, men visat lite god vilja åtminstone.
Å ena sidan. Å andra sidan.
Mindre än två veckor kvar på tjänstledigheten.
Ska jag eller ska jag inte?
Lite shopping...
Så var bil nummer två inhandlad och parkerad på uppfarten. Lite söndagsshopping sådär.
Efter en extra liten testrunda efter köpet är det bara att konstatera att storebrors 55 fler hästkrafter inte bara är siffror på ett papper - det händer lite om man oavsiktligt, av en händelse, råkar trycka på gaspedalen. He he...
Undrar om det går att övertala sambon till att välja den gamla bilen?
14 timmar senare
Jag är fortfarande mätt.
Gastronomisk orgasm!
Sambon väger in på + 4 kg jämfört med imorse. Själv är jag 3 kg tyngre. Och inte helt nykter. Till avsmakningsmenyn beställde vi vinpaketet, dvs. åtta olika viner, starkviner och portviner. Jo, och så inledde vi med champagne... Vi rullade hemåt efter fyra och en halv timmes konstant ätande och aldrig har beskrivningen om att rulla någonstans varit så träffande. Jag har aldrig varit så mätt i hela mitt liv - men jag skulle inte låta en halv tesked av vad som än serverades på det där haket gå till spillo, ens om vi tagit oss igenom hela menyn en gång till.
Edsbacka krog är värt ett besök! Det spelar ingen roll hur långt bort haket ligger från befintlig lokalisation eller vad notan slutar på - det här stället är så värt sitt besök! Det är värt varenda öre. (Hmm... lätt för mig att säga eftersom det var sambons examenspresent till mig, men...)
Nu kan jag dö lycklig.
Och mätt.
Finanskris? Pfft!
Ännu en dag som ägnats åt att kolla på och provköra bilar.
De vi kollade på i torsdags var sålda idag. Det gäller tydligen att hugga som en kobra och lasta upp en sedelbunt fortare än kvickt om man ska hinna med. Men, vi har i alla fall bestämt oss för att lillasyster ska få en storebror. Bmw brukar ju vara ett rätt bra köp med tanke på kvalitet och säkerhet, och så är det ju en snygg och trevlig bil. Men, viktigast av allt (?) är att det kommer att sticka i ögonen på några kollegor och grannar om vi har två Bmw:s på uppfarten... 
(Att de själva kör både nyare och dyrare bilar är ingenting som de brukar ta hänsyn till, det är märket som räknas)
Tiden
Med risk för att låta 100 år gammal så är det inte helt enkelt att hänga och hinna med. I måndags passerade jag och hunden två tomter. På den ena fanns en grop och på den andra skog. Två dagar senare passerade vi samma tomter igen. Då stod ett hus på den första och det fanns ingen skog på den andra.
Om exakt två veckor har vi tillträde på huset. Innan dess ska vi köpt en till bil. Packat allt. Fixat allt praktiskt kring flytt, huslån och allt vi glömt. Hittat dagmatte/daghusse åt Kenny. Jag ska vara klar med de sista studierna. Fattat beslut om jobb.
Jag tog sovmorgon i morse. Klokt val. Verkligen.
Självbedrägerskan
Idag nös jag - och fick sendrag i de sneda magmusklerna tack vare all träningsvärk...
Inlägg nummer 300
Enligt min bloggmotor är detta mitt trehundrade inlägg. Men, det är inte det som upptagit mina tankar ikväll - jag kom nämligen på att eftersom studierna är avklarade (nåja, de viktiga studierna i alla fall) så får jag äntligen hänge mig fullständigt åt en frossarorgie i bröllopsplanering! Det om något är värt att fira!
(bild)
Vi har nu satt ett preliminärt datum, diskuterat budget, lokalisering i landet och antal gäster. Bara familjen har ju spritt ut sig från leran och blåsten i Skåne till de mörka kalla utmarkerna i norra Norrland, så det blir några stackare som får resa var vi än lägger bröllopet. Men, om vi är riktigt snälla ända fram tills bröllopsdagen så kanske även våra långväga gäster dyker upp.
En liten ledtråd till nyfikna - det finns goda förutsättningar till att jag kommer bli gift innan jag fyller 30...
Tidsproblem
Långa promenader med hunden, lökiga studier, packande av flyttkartonger, matlagning, städning, (japp, jag dammsugade - dagens sanning!), slösurfande och allt annat jag kan komma på.
Sedan ställer jag mig med armarna i kors och tittar uppfodrande på sambon; "Och vad ska jag göra nu då??"
Så jag bakade en äppelpaj (till sambons stora gläde) och tränade ett pass (är inte helt övertygad om att sambon verkligen var jublande glad över att behöva delta).
Tänk vad några små godkända tentor kan göra!
Mjukstart
Och så en äppelpaj på det.
Det vore ju synd att förta sig.
Det fysiska förfallet
Kan också enkelt konstatera att nuvarande form är min absoluta smärtgräns - varje gång siffrorna på måttbandet visat ungefär som nu har det resulterat i en aktiv träningsfas. Och så har jag återgått till att äta mindre än vad sambon gör. (Vilket rent objektivt verkar vara ett rimligt beslut eftersom han är längre, tyngre och dessutom man)
Ingen mening att försöka klä in det i något rosa fluff, så här kommer det. Jag har ökat min omkrets med 3 cm på samtliga mått jag tar sedan den senaste mätningen, förutom den förslappade röven då som ökat med 5 cm. Så där. Offentligt. Nu är det bättring som gäller!
Till hundens stora glädje har långpromenaderna förlängts - till det dubbla. Men det blir också ordentliga träningspass. Och mindre mat. Nu så!
Dags att ta mig i örat!
Inte nog med att jag ätit som ett dussin flodhästar, jag har dessutom varit lika aktiv som en vandrande pinne.
Självklart har den förslappade röven växt så till den milda grad att den numera innehar ett icke önskvärt omfång. Men, nu får det banne mig vara nog! Alla mattetentor är klara så jag har ingen anledning att sitta som en stenstod dagarna i ändå i förhoppning att kunna dunka in några differentialekvationer i huvudet. Här ska fettreserver bytas mot kondition och muskler.
Så. Imorgon börjar operation F (som i Fin Form). Jag gruvar mig våldsamt för att ställa mig på vågen. Och att ta fram måttbandet. Men, det är jag som ätit all den där maten så jag får stirra sanningen i vitögat och ta mig i nackskinnet. Imorgon kör vi!
Har redan beställt denna träningsdvd, så den kommer att vara en del av min träning (om den är lika bra som jag tror). Den kan beställas här och mer information finns här.
Flyttbestyr
Vi slog ihop våra kloka hjärnor efter en god middag och kom vi på att ju mindre vi har att flytta desto lättare kommer det bli. Alltså, det gäller att tömma förråden. Glasflaskor med flytande innehåll är både skrymmande och väger en hel del -> bör med andra ord förbrukas. (Vore ju rackarns trist om innehållet blev gammalt...)
Jag har helt klart underskattat de nöjen som hör till en flytt.
Förbränning
Eftersom jag blivit ett förslappat stycke tänkte jag att det var en bra idé att inleda denna förbränning genom att goffa i mig en väldig massa mat. Chili och andra starka kryddor ska ju ge ämnesomsättningen en skjuts, så det fick bli thailändskt. Instruktionen till sambon var att det skulle vara starkt. Eders eminenta matbeställare har beställt mat förr så ordern till restaurangen blev "så starkt som det bara är möjligt".
Alla vanliga kännetecken för stark mat gav sig till känna; svettningar på överläppen och pannan, snuva och en starkt brännande känsla i munnen. Det jag däremot inte visste var att ögonen börjar rinna efter att en viss styrka på kryddningen överskridits... Men gott var det!
Flera timmar senare hade jag fortfarande en varm känsla i kroppen och en glödande boll i magen. Jag tror knappast att det blev den förbränning jag hoppats kunna fuska mig till, men brände - det gjorde det!
Besviken, och lurad (?)
Träffade min närmsta chef idag. Han pratade om hur duktig han tycker att jag är och hur gärna de vill ha tillbaka mig, men "Vi kan inte erbjuda någonting". (Förutom de arbetsuppgifter som blivit liggande sedan jag gick på tjänstledighet då.) Träffade även chefen för utryckningen, där jag blivit lovad inskolning "så fort du tagit alla tentor". Han sa "Nej du, det kan eventuellt bli aktuellt tidigast till hösten. Eller våren. Kanske. Om planeterna står i linje, Haleys komet passerar på en måndag och näktergalen bajsar en stjärna på marken under fullmånens sken." (Kanske överdriver en aning, men i princip...)
De tänker inte gå med på att jag får en ny tjänst, jag måste ju förstå att de bara döper om den jag redan hade. Och någon löneförhöjning är det inte tal om, fastän jag fått ett löfte om att den skulle höjas "så fort du tagit alla tentor". Jag får vänta till lönerevisionen i mars - då lönen sätts på det arbete som utförts under året innan. Det år då jag alltså varit tjänstledig.
Om jag redan ringt upp de företag som är intresserade av mig? You bet!
Nåja. Jag har i alla fall gett min arbetsgivare chansen att uppfylla sina löften. Väljer de då att bryta dessa löften har jag ingenting emot att se mig om efter något annat.
Fjäderfän på bordet
När jag först träffade sambon hade han bestämt sig för att kyckling inte var föda för en karl. Det var något om en trådig konsistens. Som upplagt för diskussioner över spisplattorna, men problemet visade sig ha en enkel lösning. Eftersom det är jag som står för kockandet har han snällt fått finna sig i att inte själv kunna välja vad som ska serveras. Självklart har jag utnyttjat min roll som köksdiktator och serverat kyckling i alla möjliga former.
Under nästan tre års tid har jag fått höra "Jag tycker egentligen inte om kyckling, men det här var ju ganska gott!" varje gång jag ställt en maträtt innehållande nämnda fågel på bordet.
Det var tur att jag redan satt ner när han tidigare ikväll letade upp ett recept på Tasteline som han ville provsmaka. Överraskningen kunde annars fått allvarliga konsekvenser. Han tog nämligen fram ett recept på sin tidigare så hatade fågel, det blev Kokoskyckling med chili och jordnötssås!
Den här förändringen försätter mig i en något knivig situation. Om han har ändrat åsikt i ett ämne där han var så fast besluten om denna sin åsikt - vad kommer då krävas av mig? Att jag blir övertygad om att fler rengöringsmedel gör det roligare att städa? Att jag genom lobotomi eller annat lämpligt ingrepp blir en morgonpigg varelse med strålande morgonhumör? Eller - ve och fasa - att jag blir övertygad om att det inte är hysteriskt roligt att kittla min kille?
Rättvist ska det vara
Nu är ju bara frågan hur hushållsarbetet ska fördelas när ingen (läs: jag) kan skylla ifrån sig pga långa resor... Kan jag komma undan genom att hänvisa till att jag varit hemmafru i ett års tid tror ni? Eller måste jag ta till det tyngre artilleriet; att jag faktiskt stukade vänster långfinger när jag var 15?
Recept på lycklig vovve
2. Vatten med ett tjockt lager is ovanpå.
3. Långfärdsskridskor.
Han tycker det är så roligt att han omväxlande tuggar på kopplet och omväxlande juckar på husses ben, samtidigt som han har ett stort flin i ansiktet och viftar på hela bakdelen. Så söt.
Full karriär framåt. Riktningsförändringar sker endast när husse byter riktning och Kenny, tack vare att han sitter fast i kopplet, kan göra en tillräcklig fyrtass-sladd för att byta håll. Sen full karriär igen.
Nu har jag en hoprullad liten sovande boll vid fötterna. Lycklig, men trött.
Ny istid?
Det var i alla fall vad vi trodde. Innan det blev lika kallt i lägenheten som det är utanför.
I vår städningsmani inför visningarna försvann termometern ner i någon kartong, men hunden som normalt tillbringar dagarna och nätterna liggandes på golvet gör inte det längre. Honom hittar vi hoprullad som en liten boll på de fluffiga mattorna, eller ännu hellre i samma ställning på sängen. Helst trycker han sig så nära oss han kan för att få lite värme.
Själv har jag förstärkt med en hel del kläder. Strumporna har t.ex. fått sällskap av både tjocka yllestrumpor och duntofflorna. Utöver mina normala kläder har jag förstärkt med ett ullunderställ och en fleecetröja. Och så en filt om axlarna. Ändå fryser jag. Jag tror minsann att det börjar bildas lite frost på nästippen.
Kan man ha mössa på sig inomhus?
Omstart!
Jag kan nog säga, utan att känna mig ute på tunn is, att det är ingen som helst risk att vi kommer att känna oss sysslolösa den närmaste månaden. Räknade precis ut att det är 27 dagar tills flyttlasset går.
I vilket hörn ska jag börja?
Ut i kylan
Kan det måhända vara så att han försöker säga mig någonting?
Är det så här det känns?
Den avslappnade känsla jag har haft under jul och nyår har jag inte känt sedan jag var litet barn. Utan alla måste och borde är det som om jag tillbringat helgerna på spa. På spa med bubbel, glögg och julöl. Med god mat. Med trevligt sällskap.
Det är inte bara en rackarns stor sten som fallit från mitt bröst. Det är ett helt jävla grustag.
