Vem har uppfostrat min hund?
När jag och Kenny nästan kommit tillbaka från morgonens (nåja..) promenad tog vi en liten avstickare från strandpromenden mot vattnet. Det är ju rätt varmt idag och trapporna upp från viken är rackarns långa så var det skönt med en liten paus efter ca 70 minuters rask promenad innan trapporna skulle besegras med spänstiga steg. Eller nåt. Hursomhelst fick jag mig veckans överraskning när hunden visade sig vara långt mer väluppfostrad än jag någonsin kunde tänka mig. Blev riktigt förvånad faktiskt.
Det är många som brukar grilla nere vid vattnet och det kan därför ligga lite benrester på stranden. Såg att Kenny började tugga på något, så jag sa åt honom med bestämd röst: "Vad äter du på?" - varpå hunden öppnar munnen och sträcker ut tungan så långt att benbiten trillar ut. Sedan kommer han glatt fram till mig istället och låter benbiten ligga kvar.
De är nog många hundar som skulle svalt fort som attan för att slippa bli av med sitt fynd, Kenny fick en massa godis istället av sin mycket förvånade matte.
Det är många som brukar grilla nere vid vattnet och det kan därför ligga lite benrester på stranden. Såg att Kenny började tugga på något, så jag sa åt honom med bestämd röst: "Vad äter du på?" - varpå hunden öppnar munnen och sträcker ut tungan så långt att benbiten trillar ut. Sedan kommer han glatt fram till mig istället och låter benbiten ligga kvar.
De är nog många hundar som skulle svalt fort som attan för att slippa bli av med sitt fynd, Kenny fick en massa godis istället av sin mycket förvånade matte.
Hundvård
Idag var det dags att ta stygnen på min lilla tuffing Kenny Bräck - 10 dagar sedan han och min lillebrors hund Harry hade en liten diskussion om vem som är äldst och störst (Kenny äldst och Harry störst). Så här såg Kenny ut när vi kommit tillbaka från veterinären, 5 stygn senare:
Det var verkligen nära ögat - bokstavligt talat!
Veterinären trodde att jag skulle behöva ta honom till djursjukhuset för ny sövning för att stygnen skulle kunna tas bort, men Kenny litar på mig så till den grad att han låg alldeles stilla när jag tog bort stygnen. Vilken liten hjälte! *Stolt matte*
Det var verkligen nära ögat - bokstavligt talat!
Veterinären trodde att jag skulle behöva ta honom till djursjukhuset för ny sövning för att stygnen skulle kunna tas bort, men Kenny litar på mig så till den grad att han låg alldeles stilla när jag tog bort stygnen. Vilken liten hjälte! *Stolt matte*
