Det är utsidan som räknas

Efter jobb, sömn och någon aktivitet på kvällen är det inte mycket tid över av dygnet. Det slår mig att jag och sambon kan träffas (i vaket tillstånd) så lite som en timme under en hel dag. Det är svårt att göra något vettigt av den tiden. Hur ska man kunna pressa in allt som ska sägas och göras under den tiden?

Det har blivit extra tydligt sedan jag börjat plugga igen och går hemma hela dagarna medan sambon jobbar. Försvinner helgen också pga att någon av oss gör något på eget håll blir det inte många minuter kvar i varandras sällskap. Det känns.

För att på allvar ta tag i det jag undvikit så länge - matten - har jag nu bokat tågbiljett och boende för de dagar som tentorna går. Nu kan jag alltså inte slingra mig längre. Det är bokat och betalt. Och eftersom det kostar mig pengar kan jag inte bara skita i det. Lysande plan!

Dessutom kommer min syster, tillika mattecoach och blåslampa, hit på söndag. Nu finns inga undanflykter kvar längre.

Efter att inte ha ställt mig på vågen sedan i oktober kände jag att det var dags idag. Hmm.. Japp.
Inte utan besvikelse kunde jag konstatera att jag är åter på den vikt och de mått som jag hade för ett år sedan, när jag och sambon satte fart på träningen. Kan erkänna att det varit lite si och så med både kost och motion sedan november, men jag trodde inte att jag skulle ha tappat så mycket av formen!

Jag hade inte insett att jag kommit upp i den ålder att två månaders missad träning och dessutom slarvande med kosten skulle ge sån negativ effekt. Tänk vad man kan lura sig själv!

Dags att lägga i en högre växel.

Äntligen blev det av - köpet av ett par skalbyxor. Hittade ett par från Haglöfs, (Gore-tex, Paclite), som hade tillräckligt långa byxben. Nu kan sambons oformliga extrapar återgå till hans låda.


(Bild från Haglöfs hemsida. www.haglofs.se)

Det har varit en nyttig läxa för mig att hantera misslyckanden. Jag är rätt bortskämd med att ha det lätt för mig både teoretiskt och praktiskt. Jag har aldrig behövt plugga speciellt mycket till prov eller tentor. Jag lär mig snabbt att utföra nya övningar av olika slag. Har väl egentligen aldrig varit oroad för om jag ska klara av en bestämd uppgift, jag har alltid vetat att jag kan klara det om jag bara försöker.

Men det var ju det här med en- och flerdimensionell analys. Också känd som högskolematte.

Den endimensionella analysen har jag kört på vid flera tillfällen och den flerdimensionella har jag inte ens vågat titta på. Det tillhör iofs de besvärligaste kurserna, men alla ingenjörer läser dem i en eller annan form. Alltså borde de inte vara omöjliga! Jag har ju tagit alla andra kurser!

Största problemet är att jag tycker att det är så förbenat tråkigt att jag aldrig kommer mig för att börja plugga i tid för tentan. Jag kommer alltid på en massa undanflykter om vad jag ska göra istället, och så går tiden tills det är för sent för att lära mig det tillräckligt bra för att klara tentan. Vilken min undanflykt är just nu?
- Alla andra kurser som jag läser är mycket roligare....

Det har gått troll i de här kurserna. Blivit oöverstigliga hinder. Hjärnspöken.

Därför ingår nu dessa kurser i "operation storstädning", de ska väck! Nu får det helt enkelt vara nog på förhalande och undanflykter! Basta!

Denna veckas löpträning summeras i 2,5 mil och en blåsa under foten med en diameter på 2,5 cm. Men vad tusan, lite svinn får man räkna med!

Kan konstatera att konditionen trivs bäst utan uppförsbackar, varför det kommer att bli en hel del träning för mina ben framöver. Backe upp och backe ner, kompletterat med styrketräning! Eller som jag ibland ropar när det tar emot i en alltför lutande backe - "pumpa, pumpa rumpa".

Köpte senaste numret av IFORM och kunde läsa varför jag ofta får en svullen och uppbåst mage. Stackars lilla mage, vad jag misshandlar den...

Jag har haft fördelen att inte behöva bry mig så mycket om vad jag stoppar i mig eftersom jag inte lagt på mig så lätt, men det har gjort att jag inte varit så snäll mot kroppen som jag borde varit. Jag har många många dagar ätit sen frukost och sedan ingenting förrän en jättemiddag på kvällen. Snacka om chock för mage och tarmar!

Dags för bättring!
Från och med nu blir det mindre portioner, vid fler tillfällen under dagen. Dessutom ska jag tänka på att få i mig mellanmål både på förmiddag och eftermiddag, även om det inte blir mer avancerat än en frukt.
Jag ska också öka intaget av grönsaker och andra nyttigheter, så att jag säkert får i mig alla ämnen som kroppen behöver. Det är ju bara att inse, jag är inte 20 längre, dags att sluta misshandla och slarva med den kropp som ska ta mig igenom resten av mitt liv!

Det första på listan tillhörande fas 2 är att få bättre struktur.

Jag och sambon har gjort upp ett schema över veckan, som ser ungefär lika ut från vecka till vecka. Vi har bl.a. fyra dagar/kvällar med träning. Här ingår också att hålla ordning på mattiderna så att vi har energi att träna och inte äter så sent att det stör nattsömnen. Vi måste också ha tid att varva ner på kvällen, speciellt som vi båda kommer att har mycket att göra under en tid framöver.

För min egen del ska vårt gemensamma schema kompletteras med lite ordning på min dygnsrytm. Jag har alldeles för lätt för att vända på dygnet så att jag inte får någon ordning på någonting. Jag är fortfarande inne i en fas där jag knappt kan sova på nätterna, vilket gör att jag inte orkar plugga så mycket som jag planerat. Jag har heller inte tillräckligt med tid eftersom jag inte lyckas välta mig ur sängen förrän nära nog halva dagen gått. Dåligt. Så kan det inte fortsätta!!!

En bra dag ska alltså innebära att jag vaknar och kliver upp när sambon går till jobbet. Går med hunden och äter frukost. Studiepass. Lunch och ny promenad. Studiepass tills sambon kommer hem igen. Sedan träning eller annan aktivitet.

Vad är problemet? Det låter ju hur lätt som helst!?! Det är för bövelen bara att ta ett stadigt grepp i nackskinnet och sätta fart!

Det har blivit dags att inleda fas två i "operation storstädning".

Fas 1 inleddes för lite drygt ett år sedan (hjälp vad tiden går fort) och sedan dess har jag och sambon fått ordning på träningen. Vi har städat ur lägenhet och förråd på allt onödigt. Kört tre billass med möbler, husgeråd och kläder till röda korset. Kört ett släp med grejor till skroten. Fixat lägenheten så att den verkligen känns som vårt hem. Jag har tagit tjänstledigt från jobbet. Börjat plugga igen. Träffat en kurator ett tiotal gånger för att avsluta gamla saker som legat och spökat i huvudet. Gått igenom ekonomin för att göra oss av med onödiga utgifter. Skaffat varsitt fadderbarn. Sålt en av bilarna. Och en massa andra saker som jag glömt.

Nu när jul och nyår är avklarade och jag avklarat mina uppdrag som tärna och toastmadame åt min syster, har jag också lyckats kurera mig från en rackarns besvärlig influsensa. Nu är det alltså dags.  Alltså, fas 2 har inletts.