Det är utsidan som räknas

Det var så tidigt på morgonen att jag knappt uppfattade vad han sa, men det hade något med bloggen att göra. Tyckte jag hörde ordet "uppdatera" också i vad som skulle kunna varit samma mening. Men, som sagt, det var tidigt på morgonen.

Denna gång skyller jag på solen. Och att vi haft huset fullt av gäster i dagarna fyra. Både grill, trädgårdsmöbler och sovplatser för våra gäster har genomgått omfattande tester. Det visade sig att kapaciteten på grillen klarar en mindre invasion av släkt och vänner och att vi utan problem klarar fem övernattande gäster samtidigt. Huset har visat sig väl dimensionerat för en stor mängd besökare och att skogen och tomten har ett stort underhållningsvärde för gästande barn.

Utmärkt.

Sitt impulsinköp:


Honung med smak av smultron och vanilj: Bättre i teorin än i den syntetiska praktiken...

Inflyttningspresenter:


Drickchoklad från chokladfabriken och gigantiska tebaljor.
Nu valde vi ju tekopparna själva, men bidraget kom även tillsammans med två par arbetshandskar. Trädgårdshandskar i min storlek och riktiga grovarbetarhandskar i sambons storlek. Jag kommer att få en lugn och skön sommar med lite påtande i trädgården. Sambon däremot...

"Du har förstört mitt liv!"

Det är vad min (f.d.) kaffetunna till kollega vräker ur sig, efter att ha rynkat på näsan åt kaffekoppen och med bestämda kliv stegat mot slasken för att hälla ut innehållet.

"Nu tycker jag ju inte ens att det är gott med kaffe längre!"

Sen kommer han tillbaka till fikabordet med en stor kopp te.




Förlåt!

Vi har inte ens skrivit på kontraktet till huset än, men det börjar redan bli läge att ta fram ett bokningssystem för våra familjemedlemmar. Det har nämligen inkommit ett flertal förfrågningar om gästrummet - vilket av rummen i huset som ska härbärga våra långväga gäster och när detta rum kan tänkas vara ledigt.

Jag känner det som min plikt att upplysa om att det finns ett smidigt sätt att skaffa sig företräde framför övriga i de båda släktena. De som hjälper oss att flytta kommer inte bara att vara de första som får se huset utan kommer även att bli högst välkomna gäster hos oss. Om inte det räcker har vi redan storslagna planer på bl.a. en badtunna på tomten (med utsikt över mälaren), som flytthjälpen kommer att få nyttja vid senare besök...

Jag tar upp anmälningar i kommentarsfältet från och med nu.

Efter 14 timmars 30-årsfirande vek vi oss, sambon och jag, och jag erkänner att det inte kändes helt bra att lämna så tidigt. Men vid det laget hade vi faktiskt tagit hem såväl första- som andraplatsen i den stora lagtävling som påbörjades redan kl 11.00 på lördagen.

Han gjorde bra ifrån sig sambon, och hade en framträdande roll när hans lag lyckades knipa åt sig andraplatsen efter ett bejublat framträdande på scenen. De hade dock ingen som helst chans mot det vinnande laget. Undertecknad coachade mitt lag till totalseger! För oss väntade ära, berömmelse och fantastiska priser:



En brandvarnare är aldrig fel, men bandet var verkligen värt sin vikt i guld. Det gav nämligen företräde i alla köer under resten av kvällen och natten. Eftersom det bara fanns två toaletter på 90 gäster så förstår ni att det var en mycket värdefull vinst!

Tre systrar, lämpliga drycker och ett singstar. Vad mer behövs för att en fredagskväll ska bli fredagsnatt? Och så sen natt att sambon vid upprepade tillfällen fick upplysa mig om den 30-årsfest vi skulle på dagen därpå, redan kl. 11.

Jag blev såklart piskad av mina f.d. körmedlemmar till systrar. Själv har jag knappt tagit en ton offentligt sedan jag slutade i barnkören när jag var elva. Men vad tusan, lite (mer) vin råder bot på all scenskräck och all tonosäkerhet. Åtminstone låter det inte längre fullt lika illa i sitt eget dimmiga vinrus som det skär i öronen hos de stackare som måste vistas i samma rum hus stadsdel. Är fullkomligt övertygad om att den käre sambon inte kommer att upprepa sin bön om att få höra mig sjunga, men kul var det!

Ni har alla hört historien som upprepar sig gång på gång. Berättelsen om den snälla, roliga och omtyckta killen som blir brutalt nedslagen av ett gäng. Ett gäng som misshandlar honom sönder och samman bara för att det är kul. För skojs skull.

Denna gång är den misshandlade killen någon som vi känner och tycker om. Han skulle hem mitt i natten tillsammans med en vän. Vännen blev också misshandlad. Så pass illa att de tappade medvetandet.

Jag blir så arg att det kokar. Jag skulle vilja vräka ur mig en lång harang med svordomar och andra mindre lämpliga kraftuttryck. Men det hjälper inte dem. Jag kan bara hålla tummarna för att de återhämtar sig helt och hållet.

Vad jag däremot bra gärna vilja veta är vad föräldrarna till dessa misshandlande svin håller på med? Och vad har de hållit på med under alla dessa år fram tills deras unge börjar slå och sparka ner folk???
Är man inte beredd att ta ansvar för ett barn under hela dess uppväxt och se till att detta barn bland annat får sunda värderingar finns ett par jättebra metoder att ta till: 
Knip igen benen och håll snoppen i styr!

När jag var i sådär 10-årsåldern hade jag en kompis som gillade samma knäppa sak som jag - att vara ute när det regnade tills vi blev alldeles dyblöta. Vi hade t.o.m. speciella kläder på oss när vi gick ut, likadana kjolar fast i olika färger och ett linne till det. Ju mer det regnade desto bättre. Vi brukade ställa oss under mynningen på takrännor så att vi blev absolut genomvåta - vi var nog ute i timtal. Det hela avslutades med att vi, kalla och blöta, tog ett varmt bad i badkaret.



En dag som idag längtar jag verkligen efter ett badkar för att kunna köra en favorit i repris!

En av mina härliga tjejkompisar ringde tidigare ikväll. Hon hade kommit över ett par biljetter till SATC imorgon och frågade om jag ville följa med. Klart jag ville!

Problemet råkar bara vara att jag ca 5 minuter innan hon ringde bokat in lillebror och hans nya tjej för middag här hemma imorgon. Honom träffar jag bara ett par gånger om året eftersom han bosatt sig i skogarna i norr.

Tja, vad ska man göra? Filmen finns kvar, men lillebror kan jag bara träffa imorgon (vem vet hur lång tid det tar tills nästa gång? Senast var i januari...)

Nu hoppas jag på finfina storasysterpoäng! (Fast jag hade väldigt, väldigt, väldigt gärna gått och sett den filmen imorgon!!!!! Snyft...)

För oss som inte har någon egen mysig trädgård att sitta i på kvällarna är det helt underbart när vi blir bjudna hem till några som har det. Det blev ju både grillning med några av mina gamla kollegor i fredags (snacka om skönt att sitta ute i kvällssolen, grilla, lyssna på salsamusik, puffa en kubansk cigarr och bara ha det gott!) och så blev det grillning hos sambons bror med fru igår kväll. De har en fantastisk tomt med kvällssol, utan insyn från grannar och med utsikt över en sjö. Så himla skönt!

Vi stannade så länge att småbarnsföräldrarna började gäspa och prata om att de skulle gå och lägga sig. Barnfria som vi är är det inte helt enkelt att förstå att klockan 21.30 en lördag så har gästerna stannat alldeles för länge... Oops!

Ska åka och träffa ett gäng gamla kollegor ikväll för lite grillning, rom och trevligheter. Alltid lika kul att få bevis för att de inte glömt mig fastän jag inte jobbat sedan november. Jag längtar! Det blir ju inte av att träffa kollegorna så ofta om det inte "händer något" eftersom jag bor och jobbar/jobbade på olika orter. Det är inte så enkelt att bara titta förbi...

En av gubbarna på jobbet ringde mig faktiskt i förra veckan. Han ville bara kolla hur det var med mig och om jag hade det bra. Han hade visst försökt få tag på mig flera gånger, men jag är tydligen inte hemma så ofta på kvällarna. Snacka om att värma mitt hjärta när jag sitter ensam hemma och pluggar. Det är ju verkligen att visa att man bryr sig om de man arbetar med. Han är heller inte den enda som ringt från jobbet för att bara prata en stund. De är så söta. Mina små gubbar. Tror faktiskt att de saknar sin tjej lite.

Jag har varit makalöst dålig på det här med att hålla kontakt med mina vänner. Helt värdelös faktiskt. Som tur är så är de vänner jag gärna vill behålla väl medvetna om denna lilla egenhet hos mig!

I takt med konstant ökande energi överträffar jag mig själv inom detta område. På ett positivt sätt alltså... 
I helgen träffade jag både ett antal kollegor med respektive för grillning och utgång på fredagen och sedan åkte jag direkt från min kompis soffa in till stan på lördagen för att träffa en gammal kompis som jag inte sett sen hennes bröllop för snart två år (!) sedan. Som en bonus träffade jag samtidigt en annan jättemysig tjej som växt upp i grannbyn. Därefter åkte jag och sambon hem till min syster och hennes familj för hundhämtning och fika. Nu har jag bokat upp med tjejen från grannbyn om att träffa henne och ett par av hennes kollegor i morgon efter jobbet och sen är det tjejkväll på fredag med ett par av tjejerna jag pluggade ihop med. Däremellan har det varit plugg och träning.

Jag ser när jag läser texten att det nog är ytterst normalt beteende för någon som är 27 år, men jag har inte haft så här mycket ork att göra roliga saker på säkert sex år. Eller kanske ännu längre. Det känns så oerhört skönt att inse att jag orkar göra mer av det jag vill göra! Det ska firas! =)