Operation vandring inleds
Hunden är lämnad, bröllopet är avklarat och vi har besökt Star Wars-utställningen i Örnsköldsvik.
Nu bär det av till den nordliga änden av landet - här ska bäras ryggsäck!
Må kraften vara med er (och oss)!
Jakten på kameran fortsätter
Paketet med kameran sorterades kl 02.27 på Stockholm södra. Kameran finns med andra ord i stan, men posten kan inte säga riktigt vart.
Efter att blivit väckta på morgonsidan av en tryckluftsborr går vi nu hemma och trampar rastlöst i väntan på att paketet ska anlända någonstans där vi kan hämta ut den. Fortfarande accompanjerade av samma tryckluftsborr. Härligt, härligt!
Under tiden är det dags att damma av de gamla tetriskunskaperna och se om all packning går in i den lilla bilen.
Efter att blivit väckta på morgonsidan av en tryckluftsborr går vi nu hemma och trampar rastlöst i väntan på att paketet ska anlända någonstans där vi kan hämta ut den. Fortfarande accompanjerade av samma tryckluftsborr. Härligt, härligt!
Under tiden är det dags att damma av de gamla tetriskunskaperna och se om all packning går in i den lilla bilen.
Segern är min!
Segern är min! Segern är min! Segern är min! Jag har vunnit, segern är min!
Eftersom jag var fullt upptagen med att öva på något ytterst hemligt skickade jag ut pojkarna på en löprunda. De tog samma runda som jag sprang häromdagen - ni vet, där jag slog mitt personliga rekord! Och tro det eller ej, sambon som skryter som att han är så god löpare och att han alltid får springa så oerhört långsamt för att hålla mitt snigeltempo, kom in på en tid som var en och en halv minut långsammare än min tid. En och en halv minut! Ha ha! Det här kommer han att få höra till döddagar!
Det spelar ingen roll om jag aldrig lyckas med det igen - jag har sprungit fortare på egen hand än vad han gjorde när han slapp släpa på en blomskloss till flickvän!
Han mumlade något om att det är lågt av mig att hänga ut honom på bloggen på detta sätt och det kan jag nog hålla med om. Men hoppsan, jag råkade visst publicera det i alla fall!
Eftersom jag var fullt upptagen med att öva på något ytterst hemligt skickade jag ut pojkarna på en löprunda. De tog samma runda som jag sprang häromdagen - ni vet, där jag slog mitt personliga rekord! Och tro det eller ej, sambon som skryter som att han är så god löpare och att han alltid får springa så oerhört långsamt för att hålla mitt snigeltempo, kom in på en tid som var en och en halv minut långsammare än min tid. En och en halv minut! Ha ha! Det här kommer han att få höra till döddagar!
Det spelar ingen roll om jag aldrig lyckas med det igen - jag har sprungit fortare på egen hand än vad han gjorde när han slapp släpa på en blomskloss till flickvän!
Han mumlade något om att det är lågt av mig att hänga ut honom på bloggen på detta sätt och det kan jag nog hålla med om. Men hoppsan, jag råkade visst publicera det i alla fall!
Varför Kenny inte får följa med till Sarek
Detta är nämligen den lille vargens högsta önskan i livet:
I väntan på nästa vandring...
...kommer här ett par bilder från Oviksfjällen förra hösten.
Vi lever ännu på hoppet att vår nya kamera hinner komma innan vi åker. (Den gamla har avlidit efter att under lång tid utstått hårdhänt behandling med regelbundna bad och tappningar i backen. Att ta med en icke vattentät kamera till Sarek i händerna på oss två är ingen bra idé. Sa jag föresten att det visst regnar två dagar av tre i Sarek?) Idag visade det sig att killen på fotobutiken, som skulle lagt en beställning åt oss på kameran redan i förra veckan, klantat sig så till den grad att någon beställning inte var gjord. De har ett och ett halvt dygn på sig att leverera kameran, skulle kameran inte ha kommit då bussar jag mästerreklameraren på dem. Darrar de inte av fasa före så kommer de garanterat att göra det när han är klar med dem!
Fast i rävsaxen
"Jag lovar att fortsätta träna och hålla mig i form - så länge du tränar och håller dig i form", säger han och ser riktigt nöjd och belåten ut över att ha kommit på något så osedvanligt listigt.
Det var visst ännu en sak som kom tillbaka och bet mig i arslet. Jag är hjälplöst fast i rävsaxen.
Det var visst ännu en sak som kom tillbaka och bet mig i arslet. Jag är hjälplöst fast i rävsaxen.
Test av flickvänner
Det har kommit till min kännedom att alla killar, som har åtminstone ett visst friluftsintresse, utsätter sina nya flickvänner för omfattande tester i naturen. Testerna ska visa hur denna tjej reagerar i olika situationer, vid trötthet, hunger, ont i kroppen, osv., men också ge svar på den kanske viktigaste frågan av alla - kommer hon att följa med frivilligt fler gånger? Enligt killarna på jobbet så är detta test väl planerat och inte speciellt hemligt - utom möjligtvis för den aktuella tjejen. Testningen kan t.ex. bestå av några dagars samarbete i en kanadensare eller kajak, eller kanske en veckas fjällvandring.
Jag måste säga att detta är väl genomtänkt av grabbarna. Riktigt smart faktiskt. Det är något för oss tjejer att ta efter. Jag menar, vad är inköp av tamponger i jämförelse med en vecka släpandes på en tung ryggsäck? Mesigt! Det går inte ens att kalla för test. Det måste vara något mer att bita i för att verkligen locka fram hur killarna beter sig i svåra och utmanande situationer.
Jag tänker mig en veckokurs med internat på en yogaskola. Eller, oooh, en veckas shopping i London eller New York. Då snackar vi testning av deras verkliga karaktär!
Fler förslag?
Testning pågår!
Här var sambons första riktiga testning av mig - midsommar i Arjeplogsfjällen.
Vi var lite tidigt ute, fjällvandringssäsongen hade väl egentligen inte börjat här än...
Jag måste säga att detta är väl genomtänkt av grabbarna. Riktigt smart faktiskt. Det är något för oss tjejer att ta efter. Jag menar, vad är inköp av tamponger i jämförelse med en vecka släpandes på en tung ryggsäck? Mesigt! Det går inte ens att kalla för test. Det måste vara något mer att bita i för att verkligen locka fram hur killarna beter sig i svåra och utmanande situationer.
Jag tänker mig en veckokurs med internat på en yogaskola. Eller, oooh, en veckas shopping i London eller New York. Då snackar vi testning av deras verkliga karaktär!
Fler förslag?
Testning pågår!
Här var sambons första riktiga testning av mig - midsommar i Arjeplogsfjällen.
Vi var lite tidigt ute, fjällvandringssäsongen hade väl egentligen inte börjat här än...
Bra idé
Sambon har länge haft storslagna planer på att bli hemmaman. Jag ska tydligen tjäna massor av pengar så att han kan sluta arbeta och ägna all sin nya fritid åt olika friluftsaktiviteter. Han har pratat så länge om det att jag börjar tycka att det är en bra idé. En alldeles strålande idé faktiskt! Vad skulle kunna vara bättre?
Alltså, jag är tjänstledig och kommer att ägna hösten åt diverse friluftsaktiviteter, medan han jobbar och tjänar pengar åt oss. Perfekt!
Alltså, jag är tjänstledig och kommer att ägna hösten åt diverse friluftsaktiviteter, medan han jobbar och tjänar pengar åt oss. Perfekt!
Personligt rekord!
Vissa dagar känns benen piggare än andra dagar! Efter tre dagars vila har mina ben äntligen förlåtit mig för benpasset och löprundan dagen efter. Maken till långsura ben får man leta efter. Länge.
Idag var de däremot så pigga att jag slog mig själv med häpnad och presterade ett personligt rekord på milen - en sänkning på ca tre (!) minuter. Det känns helt galet, speciellt som vi har slarvat en del med träningen de senaste veckorna. Men nu är det inte långt kvar tills jag kommer under 50 min på dessa tio små (men ibland vansinnigt långa) km.
Undrar om inte sambon börjar bli lite nervös över mina framsteg? Han borde bli orolig för att jag snart kommer att kunna ge honom en match i spåret. (Jag vill hemskt gärna tro det i alla fall, så snälla - det får jag väl?)
Hunden däremot blev så glad att först slickade frenetiskt på mina svettiga ben, varefter han i glädjeruset övergick till att jucka mot mina ben.
Idag var de däremot så pigga att jag slog mig själv med häpnad och presterade ett personligt rekord på milen - en sänkning på ca tre (!) minuter. Det känns helt galet, speciellt som vi har slarvat en del med träningen de senaste veckorna. Men nu är det inte långt kvar tills jag kommer under 50 min på dessa tio små (men ibland vansinnigt långa) km.
Undrar om inte sambon börjar bli lite nervös över mina framsteg? Han borde bli orolig för att jag snart kommer att kunna ge honom en match i spåret. (Jag vill hemskt gärna tro det i alla fall, så snälla - det får jag väl?)
Hunden däremot blev så glad att först slickade frenetiskt på mina svettiga ben, varefter han i glädjeruset övergick till att jucka mot mina ben.
Jordbävning?
Sedan torsdagsmorse har hela huset skakat med jämna mellanrum - dataskärmen hoppar, glasen i porslinsskåpet slår emot varandra och foton i bokhyllan är nära att ramla. Det är som en jordbävning light, känns lite obehagligt faktiskt. Hur vibrationssäkert är egentligen ett hus från början av 1900-talet?
Det är någon som håller på att, med hjälp av grävmaskin, skrapa bort asfalt från en stor parkeringsplats utanför och vibrationerna fortplantas visst genom ett underjordiskt garage som når nästan fram till vår tomtgräns.
Än så länge har vi dock fortfarande två trappor att bestiga innan vi är hemma och som tur är riskerar vi inte att helt plötsligt få ett annat våningsplan i skallen. Klart fördelaktigt att bo högst upp i huset om hela skiten skulle rasa ihop.
Det är någon som håller på att, med hjälp av grävmaskin, skrapa bort asfalt från en stor parkeringsplats utanför och vibrationerna fortplantas visst genom ett underjordiskt garage som når nästan fram till vår tomtgräns.
Än så länge har vi dock fortfarande två trappor att bestiga innan vi är hemma och som tur är riskerar vi inte att helt plötsligt få ett annat våningsplan i skallen. Klart fördelaktigt att bo högst upp i huset om hela skiten skulle rasa ihop.
Jag blev antagen!
Stackars sambon blev först jätteexalterad och sprang i full fart iväg till kitförrådet för att plocka fram allt jag kommer att behöva. Sen kom han på att jag skulle göra alla dessa roliga saker utan honom, då blev det inte alls lika roligt längre.
Jag blev antagen till en 15 poängs friluftsutbildning med fokus på ledarskap och lärande. I kursplanen ingår en dryg veckas vandring och klättring i Kebnekaiseområdet (vi skulle ha med bl. a. stegjärn och isyxa, så det kan nog bli både glaciärer och toppbestigningar). Det ingår också en långhelg paddlandes kajak i Stockholms skärgård och, om isen hinner lägga sig innan terminen är slut, en tvådagarstur på långfärdsskridskor. Det kommer att bli hur kul som helst! (Och lite läskigt - jag måste nog öva på att slå runt i kajaken innan den turen...)
Jag kommer säkert att lära mig massor på den här kursen och få massor av nya upplevelser. Men det viktigaste av allt - jag kommer att spöa sambon i antal tältnätter i år! Han kommer inte ha en chans att komma ikapp, men eftersom han pushat mig ut i naturen får han skylla sig själv. Fortsätter det så här så kommer jag väl snart knappt att gå att ha inomhus längre...
Jag blev antagen till en 15 poängs friluftsutbildning med fokus på ledarskap och lärande. I kursplanen ingår en dryg veckas vandring och klättring i Kebnekaiseområdet (vi skulle ha med bl. a. stegjärn och isyxa, så det kan nog bli både glaciärer och toppbestigningar). Det ingår också en långhelg paddlandes kajak i Stockholms skärgård och, om isen hinner lägga sig innan terminen är slut, en tvådagarstur på långfärdsskridskor. Det kommer att bli hur kul som helst! (Och lite läskigt - jag måste nog öva på att slå runt i kajaken innan den turen...)
Jag kommer säkert att lära mig massor på den här kursen och få massor av nya upplevelser. Men det viktigaste av allt - jag kommer att spöa sambon i antal tältnätter i år! Han kommer inte ha en chans att komma ikapp, men eftersom han pushat mig ut i naturen får han skylla sig själv. Fortsätter det så här så kommer jag väl snart knappt att gå att ha inomhus längre...
Glad midsommar!
Eftersom vi inte fick med oss mer än en liten burk matjesill i ryggsäckarna till midsommarafton sa vi att vi skulle fira lite mer en annan gång. Denna annan gång var visst ikväll. Vi kom hem från mataffärerna strax innan tio - då kokades det färskpotatis, öppnades sillburkar och gräddfil och klipptes dill. Till det serverades starköl och nubbe, det är ju trots allt torsdagkväll! Vi klämde dessutom till med ett par (jag erkänner - jättedåliga) snapsvisor för att bli riktigt wild and crazy. Knasigt, men kul.
Glad "midsommar" på er!
Glad "midsommar" på er!
Pest eller kolera?
Vilket är värst? Att sätta sig på en blöt sittring, utan att veta om du just satte dig i vatten eller något annat eller att sätta sig direkt på porslinsringen eftersom sittringen var uppfälld?
Båda fallen får mig att vilja hugga av mig arslet med en slö yxa, därefter skrubba med stålborste och avslutningsvis sätta mig i en tunna med desinfektionsmedel för att bränna bort det sista. Men om jag nödvändigt och absolut måste välja mellan pest eller kolera föredrar jag nog sittringen - blöt eller inte.
Vad väljer du?
(här stal jag bilden)
Stackars litet affärsbiträde
Stackars liten expedit. Det kommer in en lång, sminkad tjej i högklackade stövlar, klänning och med en stor handväska på axeln, i cykelbutiken. Hon säger något om kängor, goretex-strumpor och blöta vad. Den lille killen ser förvirrad ut, backar ett par steg, tittar sig lite nervöst omkring och vet inte riktigt vad han ska säga. Tillslut kommer "Det är ju inga riktiga sockar det där" när jag står och håller i det jag kom för - goretex-strumporna. Försöker lite snällt att förklara syftet för honom, men han lyssnar nog inte. Det ser mest ut som att han kämpar för att greppa situationen.
Jag kan inte låta bli att ha roligt åt de små stackare som inte lyckas placera in mig i det fack som de hemskt gärna vill att jag stilla och skötsamt ska hålla mig inom. Genom att t.ex. gå in i samma friluftsbutik, ena gången i friluftskläder och andra gången i riktigt kvinnliga kläder, får jag helt olika bemötanden. Allra bäst blir det såklart när jag är "tjejig" och därför får ett något förklarande bemötande - ända tills de (oups!) upptäcker att jag vet vad jag pratar om. Det är alltid lika spännande att se hur de försöker att på alla tillgängliga sätt rädda situationen, så att de får behålla vad som tydligen var en bra och återkommande kund. Busigt av mig att förvirra de små liven, men det är underhållning i verkliga livet.
Jag kan inte låta bli att ha roligt åt de små stackare som inte lyckas placera in mig i det fack som de hemskt gärna vill att jag stilla och skötsamt ska hålla mig inom. Genom att t.ex. gå in i samma friluftsbutik, ena gången i friluftskläder och andra gången i riktigt kvinnliga kläder, får jag helt olika bemötanden. Allra bäst blir det såklart när jag är "tjejig" och därför får ett något förklarande bemötande - ända tills de (oups!) upptäcker att jag vet vad jag pratar om. Det är alltid lika spännande att se hur de försöker att på alla tillgängliga sätt rädda situationen, så att de får behålla vad som tydligen var en bra och återkommande kund. Busigt av mig att förvirra de små liven, men det är underhållning i verkliga livet.
Självmord på löpande band
Man ska ju normalt vara snäll mot djur av alla de slag, men det finns insekter som jag inte har det minsta förbarmande med. Flugor är ett exempel, myggor ett annat och vi ska inte ens tala om fästingarna (de förbannade parasiterna eldar jag upp!).
Just nu går jag runt i lägenheten och flinar nöjt åt alla bananflugor som i mängder frivilligt dränker sig i min uppriggade fälla. Varje gång jag går förbi så är det fler som fallit för frestelsen. Men se, det har de gjort för sista gången!
Fast jag funderar lite på om de egentligen är självmordsbenägna kryp eller om jag är en ond svekfull själ som lurar dem i fördärvet? Hur som helst är det inte något som jag tänkter ligga sömnlös över.
(Tricket är att lösa upp lite sirap eller socker i t.ex. äppelcidervinäger och ställa blandningen framme i en öppen flaska eller skål. Droppa i en eller två droppar diskmedel för att bryta ytspänningen och Voila! - problemet löser sig själv)
Just nu går jag runt i lägenheten och flinar nöjt åt alla bananflugor som i mängder frivilligt dränker sig i min uppriggade fälla. Varje gång jag går förbi så är det fler som fallit för frestelsen. Men se, det har de gjort för sista gången!
Fast jag funderar lite på om de egentligen är självmordsbenägna kryp eller om jag är en ond svekfull själ som lurar dem i fördärvet? Hur som helst är det inte något som jag tänkter ligga sömnlös över.
(Tricket är att lösa upp lite sirap eller socker i t.ex. äppelcidervinäger och ställa blandningen framme i en öppen flaska eller skål. Droppa i en eller två droppar diskmedel för att bryta ytspänningen och Voila! - problemet löser sig själv)
En nackdel
Det kan vara en nackdel att ha en sambo som faktiskt läser vad som står i den här bloggen.
"Var duktig och plugga och träna idag, jag ringer och kollar hur du sköter dig" säger han och åker till jobbet.
Jag visste att det jag skrev här skulle komma tillbaka och bita mig i arslet. Eländes elände. Eftersom jag inte kan komma på något fiffigt för att slingra mig ur den här situationen är det bara att sätta igång med räknandet. Rackarns!
"Var duktig och plugga och träna idag, jag ringer och kollar hur du sköter dig" säger han och åker till jobbet.
Jag visste att det jag skrev här skulle komma tillbaka och bita mig i arslet. Eländes elände. Eftersom jag inte kan komma på något fiffigt för att slingra mig ur den här situationen är det bara att sätta igång med räknandet. Rackarns!
Fundera på vad du ska träna idag -
säger sambon och skuttar med lätta och spänstiga steg ut genom dörren för en löprunda med hunden.
Mina ben säger "Du skulle bara våga röra dig ur fläcken. Det kommer vi nämligen se till att du får ångra - vi ska visa vad smärta vill säga"
Nämen, det får väl bli en löprunda för mig också.Lite träningsvärk har väl ingen dött av?
Mina ben säger "Du skulle bara våga röra dig ur fläcken. Det kommer vi nämligen se till att du får ångra - vi ska visa vad smärta vill säga"
Nämen, det får väl bli en löprunda för mig också.
Mat för en fjälltur
Sarek närmar sig med stormsteg. Nu var det ju inte så länge sedan vi var ute sist, men jag trodde att den värsta tröttheten på/avskyn mot den frystorkade maten skulle ha lagt sig tills denna tur. Det hade den inte. När jag gick igenom våra förråd vände det sig nästan i magen på mig bara jag tänker på att äta de rätter som låg där. Usch och fy! Nu brukar jag ju normalt tycka att den maten fungerar riktigt bra, men det gäller helt uppenbart bara ett begränsat antal påsar per år. Sambon passerade sin årsranson under förra vandringen, medan jag klarade mig hela vägen i mål. Nätt och jämnt tydligen.
Sambon hoppade inte högt av förtjusning när jag visade listan på de rätter som erbjuds. Alltså, raka vägen till bokhyllan och denna bok:
För att inte ta ihjäl matlusten redan första dagen blir det helt enkelt till att minska lite på bekvämligheterna (läs latheten). Nu är det färdigmesat med att bara koka vatten och hälla i en påse. Här ska lagas mat!
Vilken tur att jag verkligen har tid att planera för matlagning och inte redan är uppstressad över allting annat som ska hinnas med innan det är dags att köra norrut... Men, bara att gilla läget, inget sätter ju fart på mig som lite press. Det är då jag blir som mest effektiv! Tjo!
Sambon hoppade inte högt av förtjusning när jag visade listan på de rätter som erbjuds. Alltså, raka vägen till bokhyllan och denna bok:
För att inte ta ihjäl matlusten redan första dagen blir det helt enkelt till att minska lite på bekvämligheterna (läs latheten). Nu är det färdigmesat med att bara koka vatten och hälla i en påse. Här ska lagas mat!
Vilken tur att jag verkligen har tid att planera för matlagning och inte redan är uppstressad över allting annat som ska hinnas med innan det är dags att köra norrut... Men, bara att gilla läget, inget sätter ju fart på mig som lite press. Det är då jag blir som mest effektiv! Tjo!
Det löser sig
Ja, vad ska jag säga? Sambon har inte varit hemma i ett dygn än och redan har allt som strulat hela helgen löst sig. Jag har, med sambons hjälp, hittat de dekorationer som jag letat efter till mammas bröllop och allt annat som jag skulle införskaffa till samma bröllop har bara legat och väntat på mig i den första butiken jag gick in i idag. Snacka om kontrast mot helgens galna springande i butiker!
Jag har dessutom kört ett stenhårt benpass på gymmet med efterföljande konditionsträning på crosstrainern. Tillräckligt tungt för att bli en komisk syn imorgon när jag försöker stappla mig fram...
Det gör mig ont att utfärda förbud för sambon att resa bort från mig, men det är den enda lösningen. Måste han absolut ut och resa får han alltså hädanefter se till att ta med mig. Det är ju bara när han är med som allt fungerar som det ska.
Jag har dessutom kört ett stenhårt benpass på gymmet med efterföljande konditionsträning på crosstrainern. Tillräckligt tungt för att bli en komisk syn imorgon när jag försöker stappla mig fram...
Det gör mig ont att utfärda förbud för sambon att resa bort från mig, men det är den enda lösningen. Måste han absolut ut och resa får han alltså hädanefter se till att ta med mig. Det är ju bara när han är med som allt fungerar som det ska.
Stackars hund
Han har inte haft det lätt ikväll, den lilla vovven. Allt har liksom blivit fel. Han varnade matte, i bästa välmening, för alla ljud som han hörde utanför det öppna fönstret. Ett voff per ljud bedömde han vara lämplig varning för att matte skulle uppfatta den potentiella faran. Och eftersom det var mycket liv och rörelse ute så blev det många voffningar, men som det trogna hund han är sköter han sitt jobb utan att klaga. Hur många voff det än måste bli. Problemet var bara att matte blev mer och mer irriterad för varje varning som hon fick. Till slut blev hon jättearg och flög upp för att stänga fönstret. Det var ju jättebra eftersom han då fick vila från voffandet. Sen blev matte irriterad för att det blev så varmt i lägenheten att hon inte kunde tänka ordentligt.
Hur en snäll och trogen (självutnämnd) vakthund än gör så blir det tokigt. Om han bara kunde förstå var det blev knas!?
Hur en snäll och trogen (självutnämnd) vakthund än gör så blir det tokigt. Om han bara kunde förstå var det blev knas!?
En bekännelse
Det här skäms jag lite för att erkänna, men jag gör det i alla fall.
Jag har inte mycket till karaktär när sambon är borta. Det är då jag är lat och slapp. Det är då jag hoppar över träningen, utan någon egentlig ursäkt. Det är då jag slarvar med maten och steker ett par hamburgare till middag. Det är då jag sitter/ligger och jäser framför en film jag sett minst tio gånger förut. Det är då jag hittar på ursäkter för att inte göra allt det där andra som jag skulle kunna göra, eller som jag borde göra. För jag behöver nog vila lite...
Älskling, var snäll och skynda dig hem så det blir någon ordning på mig igen!
Jag har inte mycket till karaktär när sambon är borta. Det är då jag är lat och slapp. Det är då jag hoppar över träningen, utan någon egentlig ursäkt. Det är då jag slarvar med maten och steker ett par hamburgare till middag. Det är då jag sitter/ligger och jäser framför en film jag sett minst tio gånger förut. Det är då jag hittar på ursäkter för att inte göra allt det där andra som jag skulle kunna göra, eller som jag borde göra. För jag behöver nog vila lite...
Älskling, var snäll och skynda dig hem så det blir någon ordning på mig igen!
Ovant beteende
Vaknade av mig själv vid kvart i åtta imorse. En lördag morgon. Pigg var jag också!
Det här märkliga beteendet har upprepat sig vid flera tidigare tillfällen. Jag har vaknat tidigt på morgonen och varit utvilad. Som grädde på moset har jag dessutom överraskat mig själv med att kliva upp ur sängen bara en liten stund efter att jag vaknat. Det hela har varit så onaturligt för mig att jag inte hämtat mig ordentligt från chocken förrän långt fram på dagen.
Eftersom dessa konstigheter och udda beteenden inte på några sätt är normala för mig har jag funderat mycket på vad som kan vara orsakerna. Jag har uteslutit faktorer som den tidiga morgonsolen som står mot vårt sovrumsfönster och påverkan av mediciner som jag inte tar. Jag har även uteslutit sambons påverkan på mina vanor. Inget ansvar kan heller läggas på hunden, eftersom han är minst lika morgontrött som jag.
Jag har bara hittat en förklaring som är trovärdig. Åldern. Det är bara att inse att jag snart kommer att sitta uppe med kaffekoppen redan vid fyratiden, ivrigt väntandes på att tidningsbudet ska komma med morgontidningen. Ja, jösses.
Det här märkliga beteendet har upprepat sig vid flera tidigare tillfällen. Jag har vaknat tidigt på morgonen och varit utvilad. Som grädde på moset har jag dessutom överraskat mig själv med att kliva upp ur sängen bara en liten stund efter att jag vaknat. Det hela har varit så onaturligt för mig att jag inte hämtat mig ordentligt från chocken förrän långt fram på dagen.
Eftersom dessa konstigheter och udda beteenden inte på några sätt är normala för mig har jag funderat mycket på vad som kan vara orsakerna. Jag har uteslutit faktorer som den tidiga morgonsolen som står mot vårt sovrumsfönster och påverkan av mediciner som jag inte tar. Jag har även uteslutit sambons påverkan på mina vanor. Inget ansvar kan heller läggas på hunden, eftersom han är minst lika morgontrött som jag.
Jag har bara hittat en förklaring som är trovärdig. Åldern. Det är bara att inse att jag snart kommer att sitta uppe med kaffekoppen redan vid fyratiden, ivrigt väntandes på att tidningsbudet ska komma med morgontidningen. Ja, jösses.
Farlig?
Ok, jag erkänner att jag inte alltid är så lätt att tas med då det är dags för pms.
Kort stubin? Check.
Allmänt irriterad? Check.
Oengagerad? Check.
Snäll och kramig? Inte en chans.
Det är ett par saker som jag funderar på, om de möjligtvis har ett samband:
1. Jag gav sambon en hint om att det snart kan bli farligt här hemma.
2. Han mumlar någonting om en tävling, packar ett par väskor och lämnar landet.
Kort stubin? Check.
Allmänt irriterad? Check.
Oengagerad? Check.
Snäll och kramig? Inte en chans.
Det är ett par saker som jag funderar på, om de möjligtvis har ett samband:
1. Jag gav sambon en hint om att det snart kan bli farligt här hemma.
2. Han mumlar någonting om en tävling, packar ett par väskor och lämnar landet.
Svårt var det
Vissa saker förväntar jag mig att få leta länge efter innan jag hittar precis det jag vill ha. Det är ok. Det finns ju med i beräkningarna innan jag sätter igång.
Andra saker förväntar jag mig att hitta i den första butiken jag går in i. Direkt. Det är bara att gå in och hämta och betala på vägen ut.
Idag gick jag nästan bet på att hitta det jag skulle. Det borde varit enkelt. Kategori två - alltså snabbt avklarat. Något annat fanns inte i min lilla värld. Jag letade efter en vara som finns i massor av olika utföranden i de flesta hem. Jag ville ha enfärgade, lite större och av ganska bra kvalitet. Jo då. Det tog mig nästan fyra timmar och åtskilliga butiker i flera kommuner innan jag hittade det jag skulle. Med blåsor på fötterna var jag på väg att ge upp, men som ett sista desperat försök gick jag in i en affär jag egentligen inte trodde på. Där hittade jag dem. Äntligen. Dagens jakt blev inte utan byte.
Vad jag letade efter?
Servetter
Andra saker förväntar jag mig att hitta i den första butiken jag går in i. Direkt. Det är bara att gå in och hämta och betala på vägen ut.
Idag gick jag nästan bet på att hitta det jag skulle. Det borde varit enkelt. Kategori två - alltså snabbt avklarat. Något annat fanns inte i min lilla värld. Jag letade efter en vara som finns i massor av olika utföranden i de flesta hem. Jag ville ha enfärgade, lite större och av ganska bra kvalitet. Jo då. Det tog mig nästan fyra timmar och åtskilliga butiker i flera kommuner innan jag hittade det jag skulle. Med blåsor på fötterna var jag på väg att ge upp, men som ett sista desperat försök gick jag in i en affär jag egentligen inte trodde på. Där hittade jag dem. Äntligen. Dagens jakt blev inte utan byte.
Vad jag letade efter?
Servetter
Ju mer regn desto bättre?
När jag var i sådär 10-årsåldern hade jag en kompis som gillade samma knäppa sak som jag - att vara ute när det regnade tills vi blev alldeles dyblöta. Vi hade t.o.m. speciella kläder på oss när vi gick ut, likadana kjolar fast i olika färger och ett linne till det. Ju mer det regnade desto bättre. Vi brukade ställa oss under mynningen på takrännor så att vi blev absolut genomvåta - vi var nog ute i timtal. Det hela avslutades med att vi, kalla och blöta, tog ett varmt bad i badkaret.
En dag som idag längtar jag verkligen efter ett badkar för att kunna köra en favorit i repris!
En dag som idag längtar jag verkligen efter ett badkar för att kunna köra en favorit i repris!
Mindre tilltalande bröst
Nu ska vi inte missförstå mig - jag uppskattar män i bar överkropp. Speciellt om denna överkropp är vältränad.
Men när mannen som jag möter på strandpromenaden har större bröst än mig så tycker jag att det är läge för honom att behålla t-shirten på. Eller åtminstone bh:n.
Men när mannen som jag möter på strandpromenaden har större bröst än mig så tycker jag att det är läge för honom att behålla t-shirten på. Eller åtminstone bh:n.
Hej vad det går
Vi fick ett brev. "Härmed meddelas att XX anmält avbrott på civilingenjörsutb i väg och vattenbyggnad fr.o.m. 2008-07-02". Någon har visst upptäckt att han inte längre är aktiv på programmet.
År 1997 kunde vi i Sverige se filmen "Adam och Eva", på den internationella arenan såg vi bl.a. Cameron Diaz i rollen som Kimberly i filmen "Min bästa väns bröllop". Vi hörde Aquas "Barbie girl" på radion och gruppen Savage Garden slog igenom med låtar som "To the Moon and Back" och "Truly, Madly, Deeply".
Mycket hinner hända innan ett universitet upptäcker att en student inte längre är aktiv.
År 1997 kunde vi i Sverige se filmen "Adam och Eva", på den internationella arenan såg vi bl.a. Cameron Diaz i rollen som Kimberly i filmen "Min bästa väns bröllop". Vi hörde Aquas "Barbie girl" på radion och gruppen Savage Garden slog igenom med låtar som "To the Moon and Back" och "Truly, Madly, Deeply".
Mycket hinner hända innan ett universitet upptäcker att en student inte längre är aktiv.
Hellre dö än tälta dåligt
Det är vårt motto när vi är ute. Vi kan både gå en och två timmar extra bara för att hitta en fin lägerplats. Det är gäller att bita ihop - varken lågt blodsocker, ont i fötterna eller allmän trötthet fungerar nämligen som argument för att slå läger på ett kasst ställe. Vi lyckades rätt bra längs Höga Kusten-leden, här är några bilder från vår lägerplats eller alldeles precis i närheten. Vi saknar bra bilder på lägerplatsen i Näske och den sista lägerplatsen strax utanför Örnsköldsvik.
Valkallen - här fanns ledens klart fräschaste utedass.
Vid nipstugan, där vi hann ikapp en ensamvandrande norska.
En udde vid Vedasjön. Utmärkt ställe att förbättra hygienen.
Mäjasjön. Strax innan vi kom fram fick jag närkontakt med en orre (eller var det en tjäder?), vi hade visst råkat komma för nära hennes unge.
Fäberget, kvällen före midsommarafton.
Skulebergets naturreservat, här tältade vi inte. Offentligt i alla fall.
Tärnettvattnen. Kallt vatten att bada i, men oerhört vackert!
Bodviken. Fick duga eftersom Balesudden brunnit och låg täckt av aska - vi kände heller igen större lust att få ett träd, vars rötter brunnit upp, i huvudet.
Valkallen - här fanns ledens klart fräschaste utedass.
Vid nipstugan, där vi hann ikapp en ensamvandrande norska.
En udde vid Vedasjön. Utmärkt ställe att förbättra hygienen.
Mäjasjön. Strax innan vi kom fram fick jag närkontakt med en orre (eller var det en tjäder?), vi hade visst råkat komma för nära hennes unge.
Fäberget, kvällen före midsommarafton.
Skulebergets naturreservat, här tältade vi inte. Offentligt i alla fall.
Tärnettvattnen. Kallt vatten att bada i, men oerhört vackert!
Bodviken. Fick duga eftersom Balesudden brunnit och låg täckt av aska - vi kände heller igen större lust att få ett träd, vars rötter brunnit upp, i huvudet.
Avslöjad!
Vi är inte på samma nivå, sambon och jag. När vi är ute och springer så ligger jag och nosar på min gräns mest hela tiden. Det gör inte han. Det är rena rama semestertempot för honom.
Samtidigt som jag ligger på en medelpuls på 172 (som idag t.ex.) gör jag mitt allra bästa för att inte verka ansträngd. Han är ju inte det. Jag låtsas att jag springer med lätta steg och att jag har andningen fullkomligt under kontroll. Det är ganska svårt att inte flämta som en annan blåsbälg när pulsen letar sig upp på de riktigt höga nivåerna. Jag får kämpa hårt för att inte avsölja mig där. Jag har fortfarande lite svårt att mörka att jag tappar lite på honom i ett par av uppförsbackarna, men jag ska fundera ut något smart där.
Jag brukar lyckas ganska bra med mitt till synes oberörda, lätta löpsteg. Eller ja, det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv. Problemet är bara att jag avslöjar mig själv med mitt tomatröda ansikte. Jag blir verkligen knallröd i nyllet när vi springer. Röd à la stoppljus. Enda sättet att dölja det plytet är att dra en papperspåse över huvudet, men det är ju lite opraktiskt. Lite surt är det, jag tror att jag skulle kunna låtsas att vara i rätt bra form annars!
Vägen till mannens hjärta...
... går genom glass och godismagen.
Hade jag varit lite smartare så skulle jag inte låta ett sådant fantastiskt tillfälle gå mig ur händerna.
Klantigt. Orutinerat. Slarvigt. You name it!
När sambon kom hem och möttes av lukten av nybakade bullar i trapphuset och såg halva köksbordet fullt med krämbullar och vaniljsnurror hade jag kunnat förhandla mig till både ett och annat. Att bomma ett sådant guldförhandlingsläge var minst sagt ett misstag.
Ja, det är väl inte mycket annat att göra än att fortsätta baka. Så fort jag hittat något som behöver förhandlas om.
En kupp!
Vår nya granne skulle städa tomten och satte igång lövblåsaren. När vi ett par timmar senare kom hem så hade vi damm i hela lägenheten (tredje våningen). Kanske inte så trevligt, men ok. För att slippa torka damm fler gånger skrev vi en trevlig (faktiskt!) lapp där vi bad grannen att säga till i förväg nästa gång så att vi har möjlighet att stänga fönstren. Inget konstigt så långt.
Den gode grannen fick så oerhört dåligt samvete att han kom upp och bad mig om ursäkt fler gånger än jag kunde räkna. Fastän jag försäkrade honom om och om igen att vi inte var arga på något sätt - han kunde ju inte veta att vi hade fönstren öppna - och att han inte behövde ha dåligt samvete så såg jag att han verkligen mådde dåligt av att han hade skräpat ner. Lite senare hittar han sambon och ber om ursäkt minst lika många gånger som han gjorde till mig. Här börjar vi tycka synd om honom eftersom han tog så illa vid sig.
Lite senare på kvällen kommer han upp igen. Med 200 kr. Som han tycker att vi ska lägga på en biltvätt. Diskussionen som han och sambon hade var lång, men det slutade med att sambon fick ta emot pengarna - annars hade de nog blivit ovänner. När grannen gått kom jag på att vi ju var borta med vår bil när han städade, varför den omöjligt kunnat bli smutsig av hans städande.
De där pengarna har legat framme utan att vi vetat vad vi skulle göra av dem. Kändes ju jättekonstigt att ta emot dem. Skänka bort till välgörenhet? Köpa något till bostadsrättsföreningen?
Det blev en kupp. När vi var ute och vandrade tog de rätt på vår post - utan att vi ens hade frågat dem. Där hittade jag alltså ett perfekt hål att stoppa pengarna i. Jag införskaffade ett fint paket med kaffe, marmelad, fina chokladpraliner, fransk nougat och lite annat. Det kommer de inte att kunna slingra sig ur! De har ju faktiskt hjälpt oss. Pengarna går i retur tillsammans med lite till.
De trodde att de hade överlistat oss, men vi fintade dem! Ordningen återställd.
Den gode grannen fick så oerhört dåligt samvete att han kom upp och bad mig om ursäkt fler gånger än jag kunde räkna. Fastän jag försäkrade honom om och om igen att vi inte var arga på något sätt - han kunde ju inte veta att vi hade fönstren öppna - och att han inte behövde ha dåligt samvete så såg jag att han verkligen mådde dåligt av att han hade skräpat ner. Lite senare hittar han sambon och ber om ursäkt minst lika många gånger som han gjorde till mig. Här börjar vi tycka synd om honom eftersom han tog så illa vid sig.
Lite senare på kvällen kommer han upp igen. Med 200 kr. Som han tycker att vi ska lägga på en biltvätt. Diskussionen som han och sambon hade var lång, men det slutade med att sambon fick ta emot pengarna - annars hade de nog blivit ovänner. När grannen gått kom jag på att vi ju var borta med vår bil när han städade, varför den omöjligt kunnat bli smutsig av hans städande.
De där pengarna har legat framme utan att vi vetat vad vi skulle göra av dem. Kändes ju jättekonstigt att ta emot dem. Skänka bort till välgörenhet? Köpa något till bostadsrättsföreningen?
Det blev en kupp. När vi var ute och vandrade tog de rätt på vår post - utan att vi ens hade frågat dem. Där hittade jag alltså ett perfekt hål att stoppa pengarna i. Jag införskaffade ett fint paket med kaffe, marmelad, fina chokladpraliner, fransk nougat och lite annat. Det kommer de inte att kunna slingra sig ur! De har ju faktiskt hjälpt oss. Pengarna går i retur tillsammans med lite till.
De trodde att de hade överlistat oss, men vi fintade dem! Ordningen återställd.
När katten är borta...
Sambon är ute med en god vän och varsin kajak i helgen. Tyvärr verkar det, mycket olyckligt, som att han inte vågade lämna plånboken hemma. Han har dessutom börjat ta med plånboken till jobbet, det gjorde han aldrig innan. Undrar varför?!? Jag har ju sån god hand med hans sedlar och kort.
Men, det han inte tänkte på är att jag har fri tillgång till hushållskontot. Moahaha!
Dagens skörd blev tre klänningar och ett par shorts.
Men, det han inte tänkte på är att jag har fri tillgång till hushållskontot. Moahaha!
Dagens skörd blev tre klänningar och ett par shorts.
Inte som andra
Vi är visst inte riktigt kloka min sambo och jag. Min syster kallar mig för kamel (eftersom jag bär en ryggsäck som "väger nästan lika mycket som jag själv") och alla som vi mötte, när vi besteg Skuleberget med ryggsäckarna på och med hunden skuttandes på sidan, tittade på oss som om vi var dumma i huvudet på riktigt . (Om man inte känner till stället så är sträckan ca 600 meter och toppen är belägen 295 m.ö.h, så "stigen" är rätt så brant...)
När vi kom upp var det ett par som vågade fråga vad vi egentligen höll på med. Jag svarade något i stil med att det var bra träning. Eftersom det inte verkade minska deras övertygelse om att vi var fullkomligt galna fick jag förklara att vi gick Höga Kusten-leden och tog oss en avstickare upp på berget. Det övertygade dem inte heller, men de bytte snabbt samtalsämne.
Eftersom jag har en kompis som skulle "se sig omkring" och därför sprang hela leden (13 mil) en fredagkväll till söndag eftermiddag så vill jag nog ändå inte påstå att det är vi som är galna.
Inte de som är mest galna i alla fall.
(Vi blev erbjudna att lämna ryggsäckarna på centret vid bergets fot, men gick upp med dem i alla fall)
Ok. Knäppa!
När vi kom upp var det ett par som vågade fråga vad vi egentligen höll på med. Jag svarade något i stil med att det var bra träning. Eftersom det inte verkade minska deras övertygelse om att vi var fullkomligt galna fick jag förklara att vi gick Höga Kusten-leden och tog oss en avstickare upp på berget. Det övertygade dem inte heller, men de bytte snabbt samtalsämne.
Eftersom jag har en kompis som skulle "se sig omkring" och därför sprang hela leden (13 mil) en fredagkväll till söndag eftermiddag så vill jag nog ändå inte påstå att det är vi som är galna.
Inte de som är mest galna i alla fall.
(Vi blev erbjudna att lämna ryggsäckarna på centret vid bergets fot, men gick upp med dem i alla fall)
Ok. Knäppa!
Katastrofala omslag
När vi under vandringen passerade Kustladan (styrdanshak i Västernorrland) kunde vi inte motstå frestelsen att närmare granska alla dansbandsaffischer som tapetserade anslagstavlorna där. Det är nämligen en klart underskattad sysselsättning! Just nu verkar det i dansbandsbranschen vara trendigt med lite country-inspiration och även om man inte vill gå hela vägen med broderade skjortor och hatt så verkar många ha snappat upp skinnbyxorna med knytning av korta skinnsnören, i sidan av byxbenen, hela vägen från midjan och ned. Dessa byxor kan förutom ovan nämnda skjortor även kombineras med svart kavaj, på ett mycket käckt och fräckt sätt.
Jag ryser - och då menar jag inte av välbehag.
Flera av dem kommer inom några år att platsa på den här riktigt roliga sidan, varifrån jag också stulit denna underbara bild som inte saknar likheter med affischerna vid Kustladen, även om jag saknar snörningen på byxorna...
Jag ryser - och då menar jag inte av välbehag.
Flera av dem kommer inom några år att platsa på den här riktigt roliga sidan, varifrån jag också stulit denna underbara bild som inte saknar likheter med affischerna vid Kustladen, även om jag saknar snörningen på byxorna...
För barnrumpor
Antingen åker man till Frankrike och ägnar sig åt canyoning,
Eller, när det är för långt, så sväljer man eventuell stolthet, struntar i alla blickar och beger sig till ett äventyrsbad.
Enligt dem som är tretton och uppåt borde vi läggas in på ett ålderdomshem istället för att ta upp plats på badet. För de som är yngre än så är vi bara konor att runda i trappen upp till vattenrutschbanan. De som är vuxna på riktigt tittar på oss och skrattar.
Men småttingarna har ju rätt - det ÄR kul att leka i vatten. Jag skrattar alltid så att jag är nära att dränka mig när jag och sambon härjar loss.
Mer bus och lek till folket!
Eller, när det är för långt, så sväljer man eventuell stolthet, struntar i alla blickar och beger sig till ett äventyrsbad.
Enligt dem som är tretton och uppåt borde vi läggas in på ett ålderdomshem istället för att ta upp plats på badet. För de som är yngre än så är vi bara konor att runda i trappen upp till vattenrutschbanan. De som är vuxna på riktigt tittar på oss och skrattar.
Men småttingarna har ju rätt - det ÄR kul att leka i vatten. Jag skrattar alltid så att jag är nära att dränka mig när jag och sambon härjar loss.
Mer bus och lek till folket!
Fundering på en liten bergstopp
"Upp till fäbergets topp
med kaffe och dopp"
Att någon vill ha en gästbok hemma för personliga hälsningar - ok. Bra så.
Men vad är egentligen syftet med en gästbok i en raststuga?
Att man ska bli trodd när man berättar för vännerna att man bestigit fäberget?
- ta en funderare på hur sanningsenlig du är i normala fall.
Att man själv ska veta att man varit där förut?
- kan vara läge för en demensutredning.
Att främmande människor ska se att du varit där?
- vem bryr sig, egentligen?
Att de som underhåller stugan ska veta hur många som varit där?
- blir ju en gissning i alla fall, eftersom långt ifrån alla skriver.
Jag fattar inte.
(från fäbergets topp....)
med kaffe och dopp"
Att någon vill ha en gästbok hemma för personliga hälsningar - ok. Bra så.
Men vad är egentligen syftet med en gästbok i en raststuga?
Att man ska bli trodd när man berättar för vännerna att man bestigit fäberget?
- ta en funderare på hur sanningsenlig du är i normala fall.
Att man själv ska veta att man varit där förut?
- kan vara läge för en demensutredning.
Att främmande människor ska se att du varit där?
- vem bryr sig, egentligen?
Att de som underhåller stugan ska veta hur många som varit där?
- blir ju en gissning i alla fall, eftersom långt ifrån alla skriver.
Jag fattar inte.
(från fäbergets topp....)
Märklig känsla
Det är en märklig känsla att ha sån träningsvärk att det känns som att jag ska få sendrag i brösten. Mycket märklig.
