Det är utsidan som räknas

Stackars liten expedit. Det kommer in en lång, sminkad tjej i högklackade stövlar, klänning och med en stor handväska på axeln, i cykelbutiken. Hon säger något om kängor, goretex-strumpor och blöta vad. Den lille killen ser förvirrad ut, backar ett par steg, tittar sig lite nervöst omkring och vet inte riktigt vad han ska säga. Tillslut kommer "Det är ju inga riktiga sockar det där" när jag står och håller i det jag kom för - goretex-strumporna. Försöker lite snällt att förklara syftet för honom, men han lyssnar nog inte. Det ser mest ut som att han kämpar för att greppa situationen.

Jag kan inte låta bli att ha roligt åt de små stackare som inte lyckas placera in mig i det fack som de hemskt gärna vill att jag stilla och skötsamt ska hålla mig inom. Genom att t.ex. gå in i samma friluftsbutik, ena gången i friluftskläder och andra gången i riktigt kvinnliga kläder, får jag helt olika bemötanden. Allra bäst blir det såklart när jag är "tjejig" och därför får ett något förklarande bemötande - ända tills de (oups!) upptäcker att jag vet vad jag pratar om. Det är alltid lika spännande att se hur de försöker att på alla tillgängliga sätt rädda situationen, så att de får behålla vad som tydligen var en bra och återkommande kund. Busigt av mig att förvirra de små liven, men det är underhållning i verkliga livet.