Kom an katten, det svänger!
Vi är uppklädda till tänderna, eller snarare - byxorna har målarfärg på sig och vi har tapetrester i håret, men vi har varsitt glas hemmagjort körsbärsvin i näven och det luktar förföriskt från spisen. Lite annorlunda nyårsafton, men vad gör det?
Gott nytt år kära vänner!
Skåning på hal is
Som den välartade dotter jag är hälsar jag på hemma i Norrland.
Som den välartade sambon jag är lär jag den stackars skåningen allt han behöver kunna för att överleva här uppe.
Igår ägnade vi oss åt sparkåkning. Denna ädla konst som norrlänningar fått med bröstmjölken. Vi som är födda i landets norra delar behärskar sparkandet till fulländning och bör därför sprida kunskaperna till bättre behövande. T.ex. en valfri skåning.
Det såg i början ut som ett hopplöst fall. Mamma skrattade så att hon nästan ramlade ner i snödrivan när sambon försökte få fart på sparken. Men, envisast vinner, och jag är envis, så tillslut såg det riktigt hjälpligt ut.
Det som däremot är oroväckande är att jag insett att jag håller på att mutera till slättlänning. Alla dessa år som tillbringats på annan ort gör att grundläggande färdigheter förfaller. Imorse vaknade jag med svårigheter att räta ut höger höftböjare. Jag har alltså fått träningsvärk i min ena höftböjare av lite sparkåkning.
Jo, tack. Formen är god.
Ok, vad är det frågan om??
Min syster uttryckte något om djävulskt flyt. Det räcker inte. Att säga att vi har djävulskt flyt är att göra en ovanligt grov underskattning av sakernas tillstånd.
Vi har köpt vårt drömhus, vi har fått sålt lägenheten till ett bra pris, sambon har fått löneförhöjning, jag klarade den sista tentan, mina jobbmöjligheter ser ovanligt bra ut, och så vidare... Och allt har dessutom gått fortare än en grisblink.
Nu har vi fått veta att det lilla smolket i bägaren vid kontraktsskrivandet snart är historia. Mäklaren ringde. Vi skriver kontrakt med en ny köpare imorgon, som betalar 30' mer, och avskriver kontraktet med vår första köpare en timme senare.
Det här är märkligt. Mycket märkligt.
Jag och sambon sitter bara och glor på varandra, för att med jämna mellanrum brista ut i hysteriska asgarv. Sen stirrar vi förvirrat på varandra igen.
Bortsprungna ord
Jag skulle vilja uttrycka mig så här:
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
Jag tog tentan! Jag är klar och kan begära ut min examen, åtta och ett halvt år efter att jag för första gången satt min fot i skåne.
Jag vet knappt vad jag ska säga.
Antiklimax i lyckan
Det här är en märklig känsla.
Vi kommer hem efter kontraktsskrivningen och studsar av lycka, skålar i champagne och är så nöjda som vi kan vara. Det är så oerhört mycket som känns bra just nu. Vi kunde absolut inte önskat oss en bättre avslutning på året.
En timme senare ringer mäklaren och säger att han som la sig i budgivningen kommit med ett högre bud.
Helt plötsligt går alla om och men genom huvudet och alla glada och nöjda tankar är som bortblåsta. Poff. Borta. Kvar är besvikelse. Även om argumenten är många för att vi ska vara nöjda med det vi får så smyger sig ändå en sur känsla inpå.
Men, vi ska förtränga alla sådana känslor och återgå till var vi var innan vi fick det där samtalet!
Vi firar. Skål!
Mera julklappar!
Jag vet knappt vad jag ska säga. Vi har sån flyt just nu att det är overkligt.
Jag nyper mig i armen så att den blir blå.
Bästa julklappen får jag ikväll
Nästa rapport kom en halvtimme senare. De kommer hem. Ikväll! Min kille kommer hem igen, om bara några timmar!
Jippi!
Nytt försök
Denna gång städade jag nog inte i flera timmar i onödan. Jag skulle kunna beklaga mig över att sambon rymt fältet och att jag fick städa helt själv. Men fastän jag i vanliga fall undviker dammsugaren så länge att det är i det närmaste skamligt så släpar jag hellre runt på den än att ha några som kastar tegelstenar på mig eller försöker spränga bilen jag sitter i.
Mäklaren ringde i eftermiddags och sa att vi har en köpare. Och i bästa fall ännu en. I morgon vet vi om det blir budgivning.
Sambon har nu lovat att åka bort så fort det ska göras affärer i fortsättningen. Förra gången vann jag budgivningen på huset, denna gång säljer jag (förhoppningsvis) lägenheten.
Det där med jobb...
Tog en tretimmarslunch med chefen till min närmaste chef idag.
När jag gick därifrån hade jag vuxit minst en decimeter av den feedback jag fick. Mitt förhandlingsläge är tydligen mycket bättre än jag kunnat ana. De skulle återkomma med ett förslag snarast - de är visst beredda att både ge mig nya arbetsuppgifter och högre lön för att få mig tillbaka även efter tjänstledigheten. Att jag dessutom har andra arbetsgivare som är intresserade av mig skapade inte precis ett sämre förhandlingläge för min del.
Mycket trevligt!
Nattsuddaren
Kanske av sympati för min älskling som har ett antal timmar kvar innan han får gå av nattens pass.
Kanske för att jag vill veta om något händer.
Kanske kokar jag inombords över att ouppfostrade småglin tillåts förstöra för andra.
Kanske är jag orolig att något av dessa småglin fortsätter att kasta slangbomber mot bilar. Och att de gör det mot en bil det sitter någon i. Någon som betyder allt för mig.
Gräsänka
Sambon vaknade av telefonen, jag vaknade av orden "jag måste väcka min sambo, detta berör henne också".
Klockan är då 02:50 och några minuter senare börjar sambon att packa. Jag kliver också upp och läser in mig på nyheterna från vår tredje största stad.
Hoppas bara att han kommer hem igen innan jul.
Skakningsrapport
Tisdagsmorgonens stora snackis var förstås skakningarna i skåne. De flesta nyvakna stackare vid hotellfrukosten hade väckts av en gungande säng, en dam vid bordet bredvid hade visst hört på radion att det var en jordbävning.
En kille i tentasalen berättade högt och tydligt om hur han hade kastat sig ur sängen, ryckt på sig kläderna och rusat ut på gatan - för att upptäcka att ingen annan gjort det...
Min egen upplevelse var något annorlunda. Innan jag hunnit ur sängen (kl 06.20) skakade hela hotellet. Tänkte först på alla dessa rackarns byggnadsarbeten, men när jag insåg att klockan fortfarande var natt så tänkte jag i mitt nymorgnade tillstånd att det bara kunde varit ett jordskalv. Men, det krävs mer än ett svajjande golv för att jag ska stiga upp frivilligt vid den tiden på dygnet.
En halvtimme senare, på väg ner i hissen, mötte jag en byggarbetare som klev på ett våningsplan under mig. I samma sekund som jag såg honom blev jag helt säker på att min första instinkt varit korrekt, och det var jag ända tills han började prata om att han blivit livrädd av skakningarna. Att hjärtat nästan stannat på honom. Det var alltså inte han som var orsaken till skakningarna. Jaha.
Nu var ju epicentrum några mil bort, men jag kan inte för mitt liv begripa hur dessa små vibrationer nästan orsakat panik på sina håll. Det skakade ju faktiskt inte mer än vad det gjorde när de la ny asfalt vid sjukhuset mittemot vår lägenhet.
Varför jag är den av oss som packar bilen
Jag tar ett exempel. Vi stylar vår lägenhet inför visningarna och sambon lägger in allt som inte behövs i förrådet. Eller det mesta i alla fall, det var ett och annat som inte fick plats. Några dagar senare kommer jag ner i förrådet för att hämta upp en väska, för att kunna packa inför min Lundautflykt. Vad skådar då mitt norra porslinsöga? Jo, ett överstigligt berg av prylar. Det är inte ens möjligt att öppna dörren till förrådet utan att bli dränkt av kartonger, påsar, sopsäckar fulla med prylar och sovsäckar.
Väskorna? Jo, de har sambon fiffigt nog lagt längst in, under allt annat.
En sisådär 80 (!) minuter senare har jag lyckats få fram en väska och lagt tillbaka alla prylar i förrådet igen. Jag har då fått plats med betydligt mer saker innanför nätdörren, och det är dessutom sorterat så att det vi kan tänkas behöva numera finns närmast dörren...
Det är anledningen!
Storfuskare av rang
Är man så tjenis med tentavakterna att tanten med lila hår delar med sig av sin medhavda matsäck så antar jag att lite genvägar är tillåtna.
Nej, det var orättvist av mig. Lite genvägar är inte ens i närheten av sanningen. Den här killen tog så många genvägar att den enda snabbare rutten hade varit att ha med sig själva lösningarna till den aktuella tentan. Han satt med ett par tjocka luntor innehållande matematikinstitutionens lösningar på gissningsvis 6-8 tidigare tentor. (Det är inte tillåtet med några som helst hjälpmedel på mattetentorna...)
Jag önskar att jag kunde säga att killen åtminstone var diskret i sitt fuskande, men icke. Han var desperat som få. Fusket var så uppenbart att vem som helst som tagit en lite närmare titt på hans skrivbord sett vad han höll på med.
Själv satt jag i fem timmar och funderade på om jag skulle säga till en vakt eller om jag skulle låta bli. En enstaka formel hade jag kunnat köpa, men fusk i denna omfattning? Själv har jag slitit som ett djur för att bli klar med eländesmatten - ska någon annan då få åka räkmacka genom hela skiten??
Vad säger ni? Borde jag uppmärksammat någon på fusket?
Förberedelser är A och O
1. Inhandla tentaförfriskningar (bubbelvatten, torkat kött, bananer, vindruvor och en redbull)
2. Hitta hotellet (underlättar att komma ihåg adressen...)
3. Tidtagning, hur lång tid tar det att gå från hotellet till tentasalen? Testpromenad av sträckan ingår.
4. Sent sistaminutenpluggande/uppdatering av förträngda kunskaper
5. Långt avkopplande skumbad
6. Tidigt sänggående
7. Hotellfrukost
8. Favoritplats i tentasalen
Och hur gick det? Tja, jag lever på hoppet. Det gick klart bättre än sist i alla fall och det är ett steg i rätt riktning!!
Då bär det av
Håll en tumme!
Ibland ska man ha tur!
Det kändes som en risk att lämna datorn hemma under visningen, så vi tog med den när vi smet iväg på brunch hos ett par goda vänner. Man vet ju aldrig. Dörren till lägenheten står ju öppen och mäklaren är i ett annat rum...
Vad som alltså kändes som en så mycket bättre lösning var att lämna den, fullt synlig, i baksätet på bilen - som vi parkerade på en gata i centrala Stockholm!
Fiffigt! Lysande! Enastående!
Disträ? Skulle jag!?
Fnys.
Jag ska bara....
* ägna mer tid åt mina vänner
* komma iform igen
* satsa på karriären
* få ordning på garderoben
* damma av mina språkkunskaper
* baka
* planera jul och nyår
* vara mer aktiv under min fritid
* pyssla mer
* lära hunden några nya trix
* planera flytten till vårt hus
* resa mer
* ... osv.
Jag går alltså på fullaste allvar omkring och tror att jag ska hinna med allt jag vill göra bara jag nitar den där eländes matten. Sannolikheten att jag verkligen ska fixa tentan framstår genast som ytterst begränsad eftersom jag redan nu får ett orimligt svar på ekvationen som beräknar mängden ledig tid (tillgänglig tid minus beräknad tidsåtgång för valda aktiviteter). Hade jag verkligen lagt så mycket tid på matten som jag tror att jag kommer att få över skulle jag inte behöva resa till Lund igen.
Men, när jag matteinstitutionen stämplat ett G på min tenta kommer aaaaaaaalla mina drömmar och mål att gå i uppfyllelse!
Jodå, realist är jag också!
Mer död än levande?
Igår morse fick han så äntligen bevis för vad jag så länge försökt säga. Vi har nämligen en lampa i vardagsrummet som tänds/släcks/dimmas när man tar på den. Igår morse, tidigt som attan, kunde jag inte tända lampan hur mycket jag än försökte. När vi kom hem från husbesiktningen några timmar senare var det däremot inget som helst problem.
Det är bara att konstatera - jag är inte tillräckligt mycket människa på morgonen för att ens kunna tända en sketen lampa. Att få detta faktum presenterat på ett så odiskutabelt sätt var svårt för sambon att hantera, han såg svårt chockad ut.
Imorse väckte han mig på ett ovanligt skonsamt sätt.
Min hemliga egenskap
Jag går rakt på sak, ingen mening att dra på det längre. Jag besitter en superkraft! En riktigt superduperkraft!
Jag kan nämligen bli fullkomligt osynlig så fort det börjar pratas om byggnadskonstruktioner. Poff! Och sen syns jag inte mer...
Fastän jag läst universitetskurser i bl.a. husbyggnadsteknik och byggnadsmaterial och dessutom ägnat en stor del av min arbetstid åt att granska handlingar tillhörande diverse ny- och ombyggnationer är det sambon som får svar på mina frågor. Och det trots att jag skött alla kontakter med besiktningsmannen innan själva besiktningen.
Att besiktningsmannen var 55+ är väl överflödig information??
En händig ... man
Eftersom jag redan lyckats få krutrester ända upp till armbågarna, som en hel karl, var det lika bra att fortsätta. Jag kavlade upp ärmarna, spottade i nävarna och tog fram skiftnyckel och skruvmejsel.
En liten stund senare rätade jag på ryggen och stängde motorhuven. Nu borde den lilla bilen spinna som en katt, även vid minusgrader, så fort jag vrider om nyckeln.
Granntjejens pappa däremot såg minst sagt skeptisk ut över att hitta mig under motorhuven på bilen. Han stannade nämligen upp ett par meter från mig, med höjda ögonbryn och flyttade tyngden mellan höger och vänster fot några gånger - som om han inte visste om han borde erbjuda sig att hjälpa till byta batteriet åt mig, stackars liten tjej som jag är. Men, eftersom jag inte tog större notis om honom så vände han sig efter en stund om och gick.
Jag glömmer hela tiden att överlämna alla tekniska uppgifter åt närmaste person av manligt kön. Jag är hopplös - att jag aldrig lär mig!?!
Trodde vi ja...
Ny visning av lägenheten på söndag.
Men vem köper lägenhet veckan innan julafton?
Såld?
Idag skriker rubrikerna i tidningarna om den framtida höga arbetslösheten och eländes elände. Visningarna av de nybyggda lägenheterna precis vid centrum är obesökta.
Vi har fått ett bud på lägenheten. Ett bud som ligger 5 000 kr över utgångspriset. Ett bud som vi accepterat. Vi säljer!
Som en hel karl!
När jag senare på kvällen snyter krutrester ur näsan konstaterar jag att mina cojones både är större än syrrans, och betydligt hårigare!
Nu ska ni få höra!
Idag har vi shoppat ett hus! Köpekontraktet är undertecknat.
Att det skulle vara så lätt att sätta sprätt på så mycket pengar hade jag aldrig kunnat gissa. Jag har bara skrivit mitt namn på papper efter papper och vips så kommer banken att betala ut en rejäl slant till säljaren. Själva får vi ett hus. (Rent tekniskt är det ju bankens hus, men vem bryr sig om sådana petitesser!??)
Kenny får en stor tomt med tillhörande rådjur och vi får vårt drömhus. Inflyttning i februari. Känns helt overkligt!
Dags att sluta dagdrömma och ägna mig åt att hotta upp lägenheten inför visning nummer två. Gårdagens spekulanter var tydligen imponerade över det fina skick som lägenheten är i och vissa av dem skulle återkomma idag. Håll tummarna för en stenhård budgivning!
Saker vi samlar på
Vid något av dessa sällsynta tillfällen har det slumpat sig så att vi tagit hem något asiatiskt. Eftersom vi båda föredrar ätpinnar med lite mindre träsmak hamnar de som följer med maten i en låda. Det kan ju vara bra att ha några extra hemma om vi får besök. Att vi redan har lika många ätpinnar av bättre kvalitet som vi har stolar i lägenheten hör inte hit. Den gången vi bjuder hem 109 gäster på asiatiskt kommer det att kännas som ett korrekt beslut att vi sparat på dessa gratispinnar.
En förtappad själ
Jag. Dammar. Bladen. På. Mina. Krukväxter.
Snälla någon, skicka genast några män och kvinnor i vita rockar. Påminn dem om att ta med den där tröjan med mycket tajt och justerbar passform. Det här har gått på tok för långt...
Fredagsröj!
En bild av kvällen: Sambon springer omkring med sina femtielva rengöringsmedel och sprayar alla ytor han kommer åt samtidigt som han stuffar till musiken, sjunger någon sorts melodi och upprepar textraden "I'm a hotstepper!".
Själv befinner jag mig i ett annat rum för inte bara ligga dubbelvikt i ett hörn och garva häcken av mig. Han är gangsta den killen. Verkligen. Gangsta.
Plånböcker och deras tjocklek
På sjövägen nedanför oss har ett par köpt ett äldre hus, inte gammalt men ändå med ett antal år innanför knutarna - detta hus jämnades omedelbart med marken. Det senaste 18-20 månaderna har åtminstone fem hantverkare arbetat heltid med att bygga ett nytt hus från grunden. Nu är det i det närmaste färdigt och jisses vad fint det blev. Jag vågar inte ens tänka på slutsumman för det bygget...
Just nu rivs ett annat hus nära oss. Ett hus som såldes under hösten. Vill minnas att det stod "visst renoveringsbehov" i annonsen och att det var en väldig massa nollor i utropspriset.
Ett litet stackars hus längre ner på gatan har en potentiellt avstyckningsbar tomt. Utropspriset var på över sju miljoner.
Hur kan det finnas så många som har så mycket pengar att lägga på sitt boende? Bostadskarriär i all ära, men det finns ju massor av bostäder som kostar väldigt mycket pengar. Bara en tvåa med renoveringsbehov i innerstan kan kosta mer än vad vi ska betala för vårt hus.
Vad är tricket?
Order från coachen
Jag har inte lyckats få fyr på kolet i blyertspennan än - jag räknar på tok för långsamt för att det ska fungera. Däremot börjar hjärnan närma sig kokpunkten.
Men det kanske är bra nog?!
Bilder från Sarek
Stängt?!
Mitt försök att återigen boka plats på vandrarhemmet Tåget i Lund hade jag ingenting för. De har tydligen stängt när jag behagar ära min gamla studieort med min närvaro.
Vilket innebär att jag vid detta besök i skåne:
* Inte kommer att sova i en gammal, minimal, kasserad liggvagn från sj:s tidiga historia
* Inte behöver riskera att få dela skrubb med någon snarkande tant
* Inte kommer att få ont i ryggen av att ligga på en skålformad stenhård brits
* Inte behöver gå till en helt annan vagn för att gå på toaletten
* Inte behöver duscha på kortare tid än två minuter
* Inte behöver vakna varje gång jag försöker byta sovställning
* Inte behöver frysa/svettas i sovskrubben pga. att värmesystemet bara har två lägen. (På eller av)
* Inte behöver sova med öronproppar för att slippa vakna varje gång någon smyger förbi i korridoren utanför
Å nej, å nej. Vilken jämrans osis att jag måste ta in på hotell istället! Jag har en sån nedrans otur.
Den som väntar på något gott...
... blir aldrig fet.
Vi måste vänta på kontraktsskrivningen ända till på måndag - samtidigt som kåken fortfarande ligger ute på hemnet. Känns inget vidare. Affären är ju ingen affär överhuvudtaget förrän kontraktet är signerat av oss alla. Ett högre bud kan få oss av banan i en handvändning. Sa jag föresten att vi har visning på vår lägenhet på söndag och måndag?!?
Det går att bli nojjig för mindre!
Tentaångest
Jag har gått omkring i min lilla husköparvärld utan att inse hur galet fort dagarna går. Har funderat på allt utom vilket datum som står i kalendern. Tills det var dags att boka tågbiljetterna för resan ner till gamla skåne, dvs. för cirka tio minuter sedan. Jag var säker på att jag skulle behöva bläddra betydligt fler sidor i kalendern innan jag var framme vid tentan, men icke sa nicke. Två veckor.
GAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHH!!!!!!!!!
Vad som får mig ur balans
Det kan ju verka rimligt att jag vid det här laget skulle blivit härdad efter allt ompysslande av en hund som blivit biten mer än en gång. Och som dessutom har skaffat sig fler stygn än jag själv gjort. Men, nej.
När det skulle sys vid Kennys öga blev jag sådär kokande varm som man blir innan fritt fall i golvet. Fick sätta mig.
Igår var det inget blod och bara ett litet sår. Däremot hade vi en hund som hade ont och en veterinär som skulle spola rent där i såret och analsäcken. Allt gick tipp-topp så länge jag höll Kenny. Jag funderade mest på vad slutsumman för hela kalaset skulle bli - akuttid på helgen på djursjukhuset är inte gratis, så mycket hade jag hunnit uppfatta under timmarna i väntrummet. Men sen, när allt var klart och jag fick de sista instruktionerna började jag toksvettas. Blev alldeles svettig i ansiktet och var förmodligen blek som ett lakan också.
Jag vill ju gärna tro att det var räkningen som fick mig svimfärdig, men jag tror inte att jag kommer undan med det. Eftersom jag tar stygn både på hund och husse och sköter om alla möjliga sår utan minsta yrsel var det nog ett klokt val av mig att inte bli veterinär. Att dagligen svimma på jobbet hade inte varit någon höjdare...
