Det är utsidan som räknas

Gick en helgkurs yoga/meditation för några år sedan. Tyckte att det var jobbigt och trist, fuskade mig igenom vissa övningar. Enda anledningen till att jag stannade kvar var eftersom jag som fattig student betalt en massa pengar. De skulle jag minsann ha valuta för om det så bara var genom att äta de morötter jag betalt för och sova i en sjukt obekväm säng!

När jag satte mig i bilen för att åka hem gjorde jag det med mer energi än jag haft på åratal. Jag var pigg som bara den. Kunde somna direkt när jag lade mig och sedan sova hela nätterna. Mådde toppen! Fortsatte inte med yoga.

Det följde med en yoga-dvd med ett nummer av tidningen IFORM. Fortfarande skeptisk.

Kanske är det mest eftersom jag är en ganska komisk syn där jag står och vinglar och kämpar för att inte falla som en fura mitt i en övning. Eller för att jag är orimligt stel på baksidan av låren. (Det där med att stå med raka ben och sätta handflatorna i golvet framför fötterna - ha ha, kul!). Eller för att jag svär för mig själv när jag flämtar som en besatt galning och musklerna skakar när jag kämpar i en ställning - samtidigt som instruktionen är "känn hur du är avslappnad i hela kroppen, hur du andas lugnt och kontrollerat".

Ska ge det en chans. Om inte annat så kommer ju sambon att få sig ett par asgarv. Och honom vill jag ju glädja! (Med reservation att jag kanske kommer att ta tillbaka det uttalandet senare...)

Det är mycket som ska fixas innan vi åker, nyckeln ska gömmas och locket ska läggas på brunnen...

Ska bli så himla skönt att komma ut i naturen igen! Längtar verkligen! (Även om ryggsäcken nog blev i tyngsta laget den här gången. 28 + kg är inte jättelångt ifrån halva min kroppsvikt...)

Först ska vi slå på stort när vi kommer upp till min syster - stans bästa restaurang ska få ett besök ifrån oss imorgon kväll, sen bär det iväg ut i skogen med frystorkat, ölkorv, ost och whiskeypluntan. Vi har packat en del annan mat också, det är väl därför det blivit så rackarns tungt. Men å andra sidan kommer ju packningen att lätta snabbt då också!

Tjingeling!

Träffade alldeles nyss på en bekant på centrumet. En manlig bekant. Med flickvän. Hon såg mig genast som ohyra som hon ville utrota. En fruktansvärd konkurrent. Ett virus.

Att hon såg mig som fiende tyckte jag var riktigt, riktigt roligt! Jag tycker nämligen att killen i fråga rent ut sagt är ett jävla svin. Han har betett sig som ett as vid massor av tillfällen och jag har t.o.m. snackat med hans dåvarande chef om det. Hans chef gillade inte heller hans beteende och såg till att hålla honom kort efter det.

Skulle inte ens ta i honom med tång. Stackars tjej!

Efter lite förseningar (jag kommer att få skäll...) så är nu ÄNTLIGEN hemtentan färdig och utskriven.

Det är kanske inte så smart att prioritera ett besök av lillebror framför en tenta som redan är sen, men han bor ju så förbaskat långt bort. Jag gillar ju min bror och vill så gärna träffa honom om jag väl får chansen.

Dags att ta tjuren vid hornen och åka och lämna in eländet!

Försökte få ordning på utrustningen innan vi ska iväg. Min dagsryggsäck gick sönder på senaste vandringen så jag lämnade in den i butiken för en månad sedan med ett tydliggörande att jag skulle behöva den till vandringen som vi ska göra nu. "Inga problem". Ringde butiken i förra veckan eftersom jag inte hört något. Jag ska få en ny ryggsäck, men någon sådan finns visst inte att få tag på. De är slut. Aj då. Efter att jag förklarat att jag verkligen behöver den fixade en kille fram en lånedagsryggsäck av ett annat märke, som jag kan ha tills min nya kommer. Problemet löst.

Sen var det min underställströja som gått sönder i tyg och söm i nacken. Enligt butiken måste den skickas in till leverantören för bedömning innan de kan lämna ut en ny tröja till mig. Och eftersom det är semestertider kan det ta minst tre veckor. Ahh, men tack då!! Ungefär här började jag koka. Ok att något som ska lagas är borta ett tag. Men något som helt uppenbart ska ersättas. I helvete att jag vill vänta flera veckor på det! Köpa en ny för 550 spänn för en vandring? Nej du, den går jag inte på. Bästa taktiken - elda upp en sambo som är en mästare på att reklamera prylar.

Jo, jag fick en ny tröja. Samma dag.

Vissa butiker kommer jag att fortsätta att spendera pengar i. Andra inte.

En av mina härliga tjejkompisar ringde tidigare ikväll. Hon hade kommit över ett par biljetter till SATC imorgon och frågade om jag ville följa med. Klart jag ville!

Problemet råkar bara vara att jag ca 5 minuter innan hon ringde bokat in lillebror och hans nya tjej för middag här hemma imorgon. Honom träffar jag bara ett par gånger om året eftersom han bosatt sig i skogarna i norr.

Tja, vad ska man göra? Filmen finns kvar, men lillebror kan jag bara träffa imorgon (vem vet hur lång tid det tar tills nästa gång? Senast var i januari...)

Nu hoppas jag på finfina storasysterpoäng! (Fast jag hade väldigt, väldigt, väldigt gärna gått och sett den filmen imorgon!!!!! Snyft...)

Nu säger sambon att jag måste stänga av datorn eftersom han ska gå och sova. Det är helt klart en nackdel att ha den stationära datorn i sovrummet.

Om jag hunnit klart med tentan? Nej. Det är några timmar kvar på den. Men nu är jag iofs så trött att det ändå inte blir något vettigt gjort.

Undrar vilken bestraffning jag kommer att få för att inte ha lämnat in den i tid?

För att cementera den bilden ytterligare kan man ta en titt i Suuntos lilla katalog över klockor.

De manliga klockorna har bakgrundbilder med någon som hoppar base-jump, hoppar över vattenfall, åker offpist på glaciärer, paddlar kajak i ett vattenfall och cyklar downhill. Det finns massor med funktioner i klockorna. Höjdmätare, vertikal beräkning, barometer, kompass, loggbok, klocka med flera tidszoner, pulsmätare, hastighet och distans, gps, you name it! De säljs med texter som "För outdoorentusiaster som även tar träning seriöst" och andra liknande formuleringar. För tuffa grabbar helt enkelt.

Vänder man på katalongen hittar man tjejklockorna. Bilderna visar ett par tjejer i långsamt mak i en kanadensare eller en tjej som har träningskläder på sig (men står still). Man kan visst använda klockan inomhus också - "kanske för att kunna navigera i ett fullsmockat köpcentra" Det är ett citat! En annan viktig funktion som lyfts fram är en dagräknare från en personlig bemärkelsedag. Mycket viktigt i en "outdoor"-klocka...

Jag tänkte först att Suunto kunde vara ett bra val för en ny klocka. Men det var innan jag såg den katalogen. Hemsidan ser nästan lika illa ut. Suck. Jag kan inte med att bli klappad på huvudet på det sättet. Det får helt enkelt bli ett annat märke på klockan.

Jo, det går rätt bra. Jag och sambon kör de pass vi ska varje vecka. Det har iofs varit lite si och så med löpträningen, den har fått stå tillbaka lite för styrketräningen. Sen har det ju varit så varmt ute att jag hellre hittat andra träningsalternativ... Men i helgen blev det rekord på en av milslingorna som vi brukar springa! 55 minuter tog det, vilket jag är rätt nöjd med eftersom det är stenar och rötter mest överallt där jag vill sätta fötterna. Det känns att jag blivit starkare i benen - styrketräningen har gett resultat! Nästa gång ska det gå ännu fortare. =)

Vi passade på att köra ett backpass i helgen också. Det blev löpning backe upp och backe ner i drygt 32 minuter. Toppade med en puls på 182, så det är rätt nära maxpulsen. Jobbigt, jobbigt, men kändes skönt efteråt. Träningsvärk fick jag så klart också.

Var på ett föredrag i förra veckan med en man som skidat till nordpolen. Åhörarna är till största del från samma lumpargäng, med några undantag i form av vänner och flickvänner. Han lägger ut texten om hur problematiskt det kan bli om man trillar ner i en isvak på nordpolen "Men, hö, hö, det vet ju alla här hur kallt det blir". Sen kommer han på att det faktiskt sitter fler än lumparpolarna där. Så tittar han rakt på mig och tillägger "Ja, nästan alla i alla fall".

Jag tycker att det är ganska roligt. Bara för att jag sitter i klänning, är sminkad och allmänt kvinnlig, så betyder det visst att jag aldrig gjort något av det som de "hårda killarna" gjort. Visst har jag badat i isvak. Jag har också "vadat" över jokken på bilden nedan. Lägg märke till ryggsäckarna (75 respektive 90 liter) som ligger på stenarna för att få lite perspektiv.



Vi gick i Arjeplogsfjällen kring midsommar förra året, då det fortfarande var rätt mycket snö. Efter sex dagars vandring, utan att ens se en annan människa, kom vi fram till denna jokk, där det enligt kartan skulle finnas en bro. Det fanns en bro. Fast det låg på land på andra sidan. Eftersom det var så tidigt på säsongen så hade de inte lyft den på plats än.
Aj då.
Klockan är omkring nio på kvällen, ganska kallt i luften. Efter ett par vändor upp och ner längs jokken, noggrann granskning av kartan och lite lätt ångest beslutar vi oss för att gå över här eftersom det är det bästa stället. Vi hade inte tid att gå runt (det hade tagit ett par dagar) och vi kunde ju bara inte flyga ut pga lite vatten som var i vägen - även om det nu råkade vara så att det flöt förbi isflak innan vi gick i. Vi packade allt i vattentäta påsar, behöll trosor/kalsonger på, vadarskor samt gore-tex-jackorna. Första delen av vadet gick vattnet långt upp på låren på mig, hunden fick balansera på min ryggsäck som jag drog genom vattnet. I mitten av jokken var det ordentligt grunt, så där gick vattnet bara lite över fötterna. Hunden lyfte jag då mellan de stenar som stack upp ovanför vattenytan. (Han hade förvunnit med strömmen om han hade försökt flytta sig själv...) Ungefär här tappar jag känseln i fötterna eftersom det är så förbenat kallt. De sista 15 meterna bottnade ingen av oss. Vi knöt ihop ryggsäckarna. Ställde hunden på min ryggsäck. Tog tag i bärselen för att använda ryggsäcken som flythjälp och simmade. Sen tog vi en ordentlig klunk från whiskeypluntan när vi kom upp!

Det är ju inte riktigt vad som rekommenderas vid ett vad - helst ska man ju inte ha vatten högre än till knäna, men nöden har ingen lag!

Jag tycker inte att det är något märkvärdigt med vårt "vad", men tycker att det är roligt att se andras reaktioner när vi berättar om hur vi tog oss över. Alla killar som får höra om det ser mig nämligen med helt andra ögon efteråt. De tycker helt plötsligt att jag är en "tuff tjej", jag klättrar genast flera steg i rankingen.

Det är nog svårt att få ihop det för vissa - en tjej som de ibland träffar i klänning och högklackat, som också kan vandra med 28 kg på ryggen och simma där ingen vettig människa frivilligt skulle ta sig över.

... väntade till sista stund innan hemtentan ska in. Sista inlämning är nämligen idag. Nu har jag i ärlighetens namn gjort ett litet framsteg eftersom jag började med den igår kväll, vilket ger nästan två dagars skrivande jämfört med en dag vid inlämningen av förra tentan. Det måste man ju säga är ett steg i rätt riktning!

Jag är hopplös!

Få saker ger mig sån positiv effekt på humöret som ett par hundra patroner och ett par timmar på skjutbanan. Det spelar ingen roll om jag varit på väg att bita huvudet av någon innan - när jag kommer hem är jag snäll. Lugn. Avslappnad. Rofylld. Ahhh...

Nu kryper det i kroppen igen. Jag är allmänt trött och less på det mesta. Längtar härifrån. Dagarna är alltför lika. Går samma rundor med hunden. Möter idioter som inte har koll på sina hundar. Lägenheten känns pytteliten. Väggarna kryper inåt. Blir fort uttråkad. Orkar inte ta mig för det jag borde. Bara samma och samma dag ut och dag in.

Jag vet att det inte är sant, men det känns så ibland. Sambon säger åt mig att tänka på allt som är positivt istället. Han har ju rätt, så här kommer lite positivt:
* Har gjort ett grymt kap i form av en älskling
* Har en vansinnigt charmig vovve
* Vi ska snart ut på sommarens första vandring
* Vi är pigga, friska och i bra form
* Vi bor i en jättemysig lägenhet som nog kommer att ge en slant vid försäljning
* Vi har båda bra utbildningar, erfarenhet från våra respektive jobb och kan jobba i princip var vi vill i landet
* Vi behöver inte vända på kronorna fastän jag pluggar nu
* Familj och vänner mår bra
* Jag har klarat de två mattetentor som orsakat så mycket problem och oro
* Vi ska på bröllop i sommar också
* Jag har blivit starkare och fått bättre kondition
* Vi har fantastiska vänner
* Vi kan göra allt som vi tycker är roligt

Det känns faktiskt lite bättre nu! Dags att ta tag i tillvaron igen.

Hundägare. Ung kille, ca 25 år. Snaggad frisyr. Försöker se tuff och hård ut. Har en riktigt apstor rottweilerhane. Som går lös. Utan uppsikt.

Eftersom den sätter efter min hund (som blivit svårt biten av en rottweilerhane för ett par år sedan) säger jag åt honom att ta in sin hund. Hundägaren skiter fullständigt i det, men hans kompis tar in hunden.

Jag blir rätt förbannad på folk som så uppenbart skiter i alla andra och vägrar ta hänsyn så jag upplyser honom om att det är förbjudet att ha hundar lösa i den parken. Killen gör då sitt bästa för att se riktigt brutal ut och pekar finger åt mig. Stackarn blev nog så knäckt över att en ung ensam tjej säger åt honom, den store (ha ha...) tuffe gangstern, att han måste hävda sig inför sitt sällskap. Den lille patetiska rackaren. Om jag varit säker på att han inte skulle hetsa sin hund emot min hund hade jag skrattat åt honom. Hans desperata penisförlängare fungerade alltså till viss del.

Så fick jag äntligen tag på min chef. Han blev inte överlycklig över att höra att jag inte tänkte komma tillbaka i höst heller. Men eftersom jag ska studera så finns det inte mycket han kan göra åt det. Han är ju tvungen att bevilja tjänstledigheten och eftersom jag redan varit borta ett halvår finns det ingen mening för dem att skjuta upp den.

För oss som inte har någon egen mysig trädgård att sitta i på kvällarna är det helt underbart när vi blir bjudna hem till några som har det. Det blev ju både grillning med några av mina gamla kollegor i fredags (snacka om skönt att sitta ute i kvällssolen, grilla, lyssna på salsamusik, puffa en kubansk cigarr och bara ha det gott!) och så blev det grillning hos sambons bror med fru igår kväll. De har en fantastisk tomt med kvällssol, utan insyn från grannar och med utsikt över en sjö. Så himla skönt!

Vi stannade så länge att småbarnsföräldrarna började gäspa och prata om att de skulle gå och lägga sig. Barnfria som vi är är det inte helt enkelt att förstå att klockan 21.30 en lördag så har gästerna stannat alldeles för länge... Oops!