Kaputt i egen hög person

Putt. Putt. Kaputt.
Efter att ha tillbringat två arbetsdagar ståendes på stenhårt golv i utslitna tofflor i ett samtidigt halvdrogat tillstånd, med tangentbordet vingligt upp-pallat på en kartong för kopieringspapper, landade jag på sängen när jag kom hem. Där blev jag kvar.

Sambon fick i uppdrag att laga mat. Jag föreslog tacos som lämplig utmaning.


Efter att sett och hört honom stöka runt i köket de senaste timmarna kan jag inte annat än konstatera att jag minsann blivit förd bakom ljuset. Han har i flera år nu använt sig av en taktik som gått ut på att hämta in mat varje gång jag strejkat i köket. Det har visat sig vara en del av en osedvanligt fiffigt uttänkt plan. Få sambon att tro att han inte kan laga mat - så sköter hon allt kockande själv. Men nu är han avslöjad. Tagen på bar gärning. Ha! Han kommer inte att undan så lätt i fortsättningen...


Till mitt försvar att jag inte fattat något förrän nu vill jag poängtera det faktum att jag är blond.

Vad är väl lite smärta?!?

Ryggskott + kiropraktor = smärta. Smärta så att det svartnar framför ögonen.
Kiropraktorn bröt, töjde och böjde. Det knakade nog fler gånger än jag har kotor i ryggraden, men sen kändes det faktiskt lite bättre. I alla fall känns det ok så länge jag håller mig stående eller liggande. Tyvärr tycker inte arbetsgivaren att min arbetsdag ska tillbringas i ryggläge, så det blev till att stå.

Men vad gör väl det när man får vara med i dagens lokaltidning med bild och allt?!?!

Han är lustig...

Sambon går runt i huset och sjunger: "Hon ser ut som en tant, och hon röööööör sig som en tant gör".

Mycket lustigt.

Jag försöker ställa tekoppen på diskbänken. "Ska jag skaffa en gåstol till tant?"



Blir till att trycka större mängder små vita piller idag. Jag tål visst inte gammalt hederligt kroppsarbete längre utan att ryggen protesterar på ett högst smärtsamt sätt. En riktig vekling. En skröpplig tant, vid 28 års ålder.

Häpp!

Jordtimmen

Vi släckte stugan här ute i skogen, tände några ljus och kröp ner i ett varmt bad. I sällskap av varandra och varsitt glas vin.

När det gäller vår miljö får vi faktiskt lov att offra oss lite. Ett hårt, tufft och slitigt jobb, men det måste göras!



(Kan vi släcka ner snart igen???)

Männen av män

De manligaste av män tillbringar fikarasten med att jämföra sina håriga bringor. Jag snubblar in i diskussionen när de som bäst jämför längden på... ehum.. sina brösthår.

"Såklart är det jag som bestämmer hemma - ända tills frun kommer hem."

"Man är väl karl i sitt eget hus. Jag bestämmer faktiskt själv om jag ska dammsuga före eller efter jag diskat."

"Jag kliver in med bestämda steg i lägenheten, sen hör jag "jag är hemma"..."


Samma män blir oerhört generade på eftermiddagsfikat. Vi diskuterar vilka som kan tänkas söka tjänsten som storboss och en tidigare kollega kommer på tal. "Men hon har fått barn, så då går det ju inte..." När jag påpekar att hennes man kan vara hemma med barnen kryper rodnaden upp från halsen och upp längs kinderna. De äldre herrarna får fram något som möjligtvis kan uttolkas som "höpp, höpp".

Ibland har jag riktigt roligt på jobbet!

Luriga rackare

Med gula reflexvästar och stripade bilar blir det inte mycket pengar i stadskassan. Inte många som haffas av herr och fru polis när både poliserna och bilarna syns på hundratals meters håll. Men idag var de riktigt luriga. Gömd bakom en lyktstolpe hittade jag en polis med lasern i högsta hugg - han lyckades pricka in en och annan bilist med tunga högerfötter...

Tycker faktiskt att de gjorde helt rätt som smög i buskarna. En saftig böter svider kanske tillräckligt för att ta det lugnt förbi vissa områden ett tag framöver.

Buskkrypande till trots så har jag inte ertappats med blyfot (än), men jag kan tänka mig en massa andra roligare saker att lägga mina surt förvärvade slantar på. Kommer hellre fram en minut senare.


Vad som ska bli

Idag anlände ett stort antal platta paket - det som ska bli vårt ultimata kitförråd. Här kommer träningskläderna hänga. Sovsäckarna. Tälten. Ryggsäckarna. Klätterprylarna. Och allt annat vi tidigare knökade in i en liten fd kattvind. Det ska bara till lite spackel, målarfärg och en rörmockare innan vi går loss på paketen.

Så om ni kommer och hälsar på oss någon gång de närmaste månaderna - knacka på där nere direkt. Det är där vi finns.




Vad som inte hände / lämplig undanflykt

Dagens löprunda / Sambon jobbar över och han blir ledsen om han kommer efter i träningen. Alternativt, ömma fotleder pga min ovana att springa i terrängen.

Kompenserande hemmagympa framför träningsdvd / Det är fullt i vardagsrummet eftersom vår förrådsinredning kommer imorgon - alla prylar från förrådet är utspridda där det finns plats.

Långprommis med hunden / Det hann bli mörkt.



Vad som däremot hände var ett långt varmt bad med ansiktsmask, skum och levande ljus. Ahhh! Som ny!

Jag tofflar runt i huset iklädd badrocken från Hasseludden Yasuragi som en annan lyxhustru, medan mannen i huset fortfarande inte kommit hem från jobbet. Jag ägnar mig åt skönhetsbehandlingar medan han sliter från tidig morgon till sen kväll. Det känns inte helt rättvist...

Granskad och betygsatt

Tittade in hos en hudterapeut idag för att införskaffa en ny förpackning fuktkräm. Passade på att fråga om det är något mer jag behöver för att ta hand om min känsliga hy.

Damen i fråga granskade mig en stund och sa sen: "Det är dags att börja använda ögonkräm. Innan alla linjer kommit fram"


Jorumensåatt!

Say cheeeese!

Idag blev jag intervjuad och fotograferad av lokaltidningen minsann.
Nåja, det var inte bara jag. Jag hade sällskap av tre kollegor, en tjej och två killar. Ämnet var manliga och kvinnliga arbetsplatser och jag jobbar visst på en manlig arbetsplats. Säger de.

Konstigt det där. Jag brukar inte fundera på alla karlar. Visst märker jag att jag för det mesta är ensam i omklädningsrummet, men det är inget jag går och tänker på. Det var heller inget jag la ner någon större tankekapacitet på innan jag gav mig in bland all denna testosteron. Det kan vara kul att skoja om alla mina män, men i jobbet har jag aldrig ägnat det en tanke. Däremot kan jag skruva på mig på en helt kvinnlig arbetsplats. Det känns ovant. Konstigt på något sätt.

Det finns tydligen någon undersökning som säger att testosteronhalten i hjärnan styr om intresset hamnar på bilar eller dockor. Tjejer med högre testosteronhalt är alltså mer inne på killgrejer och har dessutom ett bättre lokalsinne.


Det är ju jag som sköter orienteringen så fort vi lämnat tomten...
.

Vad som göms i snö

och under gräsklipp är kilovis och åter kilovis med trasiga takpannor och kakelrester från badrummet. Hittills har jag samlat ihop tre sopsäckar och infruset i marken finns material för ett par säckar till.

"Vad roligt det kommer att bli för er att se hur tomten ser ut under snön"

Jag säger nja på den.

Snabbt beslut

Övervägde seriöst att följa med sambon på dagens skyttetävling. Som heja-klack och för att se att det inte är så läskigt med tävlingar i alla fall. Sen råkade jag höra telefonsamtalet:

"Då ses vi hemma hos dig klockan sex..."


Det bidde ingen tävling för mig. Det bidde en skön sovmorgon.


Sambon recenserar

Sitt impulsinköp:


Honung med smak av smultron och vanilj: Bättre i teorin än i den syntetiska praktiken...

Inflyttningspresenter:


Drickchoklad från chokladfabriken och gigantiska tebaljor.
Nu valde vi ju tekopparna själva, men bidraget kom även tillsammans med två par arbetshandskar. Trädgårdshandskar i min storlek och riktiga grovarbetarhandskar i sambons storlek. Jag kommer att få en lugn och skön sommar med lite påtande i trädgården. Sambon däremot...

Han ska få...

Om han inte var så långt framför mig hela tiden när vi springer över de snötäckta åkrarna och sjunker ner i varje löpsteg skulle han åka på en smäll. Om jag haft någon energi kvar tilll att ge honom en smäll alltså.

"Jag trodde att du ville ha träning" säger han och kubbar iväg med lätta, studsiga löpsteg. Själv stapplar jag efter på ben som blev stumma av mjölksyra redan efter den första djupsnötäckta uppförsbacken som han tvingade mig uppför. Toksur för att jag blir så trött i benen när inte han blir det. Jättesmart av mig att jämföra mig med sambon. Verkligen. Fortsätter springa med ångan pysandes genom öronen och sammanbitna tänder.

Han har ju tyvärr rätt, men, skulle inte någon vältränad rackare kunna ta med sig min käre sambo på ett ordentligt tok-körar-monster-gigantpass så att han också får sig en omgång?? Den som fixar så att han får ordentligt med träningsvärk kommer att bli rikligt belönad av mig!


Vad jag gör med mina kollegor

"Du har förstört mitt liv!"

Det är vad min (f.d.) kaffetunna till kollega vräker ur sig, efter att ha rynkat på näsan åt kaffekoppen och med bestämda kliv stegat mot slasken för att hälla ut innehållet.

"Nu tycker jag ju inte ens att det är gott med kaffe längre!"

Sen kommer han tillbaka till fikabordet med en stor kopp te.




Förlåt!

Vad jag lärt mig idag

Man lär sig något nytt varje dag, men vissa dagar är mer lärorika än andra. Idag har jag lärt mig att:

1. Ett nytt hus långt ut i skogen gör att vi får fler besök än någonsin. Vi har haft representanter från såväl Närke som Ångermanland och Skåne här de senaste veckorna.
2. Alla underbara gäster gör att huset hålls välstädat.
3. Water resistant är inte water proof. Får bli plastpåsar i löparskorna.
4. Lite vin efter en löprunda tar bra.
5. Det är fullt möjligt att bli utvilad på en helg trots att det varit fullt upp. Det hände aldrig innan vi flyttade hit.

Med rätt verktyg

Fördelen med mitt hår är att eventuella tovor reder ut sig själva på en grisblink.
Nackdelen med mitt hår är att jag fortfarande inte fattat hur jag ska göra något som med lite önsketänkande kan liknas vid en frisyr. Alla försök till uppsättningar, lockning eller tupering har slutat med...japp...platt och hängande hår. Precis där jag startade med andra ord.

Nu har jag en ny taktik.
Lämpliga verktyg.
Shopping:



Om ni hör på nyheterna framöver om att en folkskygg och mystisk kvinna med håret på ända som smyger omkring i skogarna i norra Stockholms län så betyder det alltså bara att jag inte fått ordning på volymtången än.

Kvinnlig? Eller kanske manlig?

Anna-Sara länkade till ett par test som jag inte kunde låta bli:



Din poäng är: 100

Du lyckades få 42% av alla poäng. Maxpoäng: 239

Du är inte riktigt omanlig, men inte riktigt manlig. Du är fast i gråzonen som kalls för Kille.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ja du älskling. Här har du svart på vitt varför vi har den arbetsfördelning vi har. Det ÄR jag som är kille.



Testa själv; Är du Kvinnlig? Eller kanske Manlig? 

När jag blir pensionär

Idag kom mitt tjänstepensionsbesked. Jag citerar:

"Sparandet till och med den 31 december 2008 ger dig en pension från den 1 maj 2045 och livet ut med ett garanterat pensionsbelopp: 63 kr/månad"


Kanske inte är läge att dra mig tillbaka för att leva på min ålderspension riktigt än...

Var så god och svälj!

Det är så äckligt med krossade tabletter, säger han och sköljer ner sina penicillinsmulor med helgens överblivna vaniljsås.

Jag tar det igen; med vaniljsås.


Oki doki.

Hemmansägarsysslor

Dagens löprunda i skogen fick stryka på foten till förmån för snöskottning av 60 meter uppfart inklusive fem parkeringsplatser medelst ett stycke liten stackars snöskyffel. Skyffelns kapacitet lämnar ett och annat att önska, men å andra sidan var det länge sedan jag lyckades trötta ut mina ryggmuskler i den här omfattningen.


Våra ägor presenterar tydligen oanade möjligheter till förbättring av fysiken, så det är bara för hugade spekulanter att anmäla sig. Följande pass finns att erbjuda under denna och kommande säsong:
- Snöskottning
- Röjning av skog, inklusive trädfällning
- Gräsklippning
- Vedklyvning och vedhuggning
- Stenförflyttning
- Staketbyggande

Efter önskemål kan vi även specialdesigna diverse byggnads- samt hushållsarbeten. Allt utan avgift. Anmäler du dig nu ingår förfriskningar och tilltugg. Passa på att anta detta fantastiska erbjudande!

Jag och mina horn

Det finns en firma som vi stöter på rätt ofta i jobbet. Det är en firma full av inkompetenta rackare, utan någon som helst social förmåga, som regelbundet tar sig vatten över huvudet. Jag tycker att de vid det här laget borde lärt sig sina begränsningar, men icke. De fortsätter att ställa till det för sig.

Idag kunde jag än en gång sätta åt dem. Jag kunde återigen visa på deras direkta felaktigheter och deras försök att mörka faktiska förhållanden. Kommer på mig själv att sitta och småle när jag avslöjar alla tokigheter. Att överbevisa dem med deras egna ord är ett litet glädjeämne i tillvaron. Jag ser det som en lämplig hämnd mot deras förtäckta hot. För alla konflikter de skapat. För alla gånger de skrikit och gormat för att sedan ringa någon av mina chefer. Och för alla gånger de kört orent spel och ljugit.



Men jag undrar vad det egentligen säger om mig när jag glädjs åt deras klavertramp och gottar mig åt att de får göra om hela alltihopa?

Med lätta steg

Hunden i flexkoppel runt midjan. Rådjur som springer kors och tvärs genom skogen.

Dagens löprunda gick ovanligt lätt. Så lätt att jag fick köra dubbarna långt ner i isen för att inte få samma hastighet som Kenny med all tydlighet föreslog...

Nybörjarmisstag

Vi har tydligen inte anpassat oss på riktigt till livet ute i skogen. På vissa områden avslöjar vi oss.

I morse tog det inte mindre än 45 minuter att med bil transportera oss från huset till vägen 60 meter längre bort. Det hade något med is, träd, frusna grushögar och branta uppförsbackar att göra...

Är jag inte trovärdig?

Han lät inte helt övertygad när jag sa att jag skulle springa imorse. Men jag förstår honom, ibland vräker jag nämligen ur mig den ena knasigheten efter den andra sådär på morgonkvisten. Oftast handlar det något om att jag inte vill vakna. Eller om att jag bara ska snooza en gång till. Igen. Och så variationer på det temat.

Eftersom jag hade en säng att ta emot på förmiddagen kunde jag snöra på mig mina icebugs strax efter åtta och ta en löprunda med hunden istället för att sätta mig bakom skrivbordet på jobbet. Det var faktiskt riktigt skönt att springa trots att hjärnan inte var med, men löpning är ju inte hjärnkirurgi så det gjorde inte så mycket att vissa kroppsliga funktioner saknades.

Senare på dagen frågade han om jag hade sprungit. Han lät inte övertygad då heller. Att jag skulle ägna mig åt en löprunda så tidigt på morgonen är fullständigt orimligt. Jag tror inte ens på mig själv.

Jag kan visst inte sluta chocka mig själv den här veckan.

Leverans (?)

Trynat som en liten gris har jag i och för sig gjort ända sedan vi flyttade hit till vår stuga i skogen. 
I natt kommer jag att kunna tryna på en lite större yta. Vår nya säng har kommit! 

Sådana lyckliga tilldragelser måste ju bara firas med en hejdundrande invigning! Stjärnor och fyrverkerier!

...

Nu var det bara så att sambon kom hem idag med en visdomstand mindre och instruktioner om att inte ägna sig åt fysiska aktiviteter den närmaste veckan...

Aj då.


Idag är en annan dag

Igår gillade jag inte trapporna.

En flicka är inte sämre än att hon kan ändra sig. (Ofta om det behövs)

Idag ääääälskar jag trapporna!



Och inte bara jag...


Var det genomtänkt? På riktigt?

Vems idé var det egentligen att flytta till ett hus med så många trappor i?? Det skulle jag bra gärna vilja veta.

Därefter skulle jag vilja veta vem det var som tvunget skulle ställa ut möbler och annan inredning på alla våningsplan? Var det verkligen nödvändigt?




Is + icebugs + terräng = träningsvärk
.

Konsten att utrota diverse undanflykter

Nu har jag ställt till det för mig själv. Jag kan inte ens skylla på att det är halt och isigt ute längre!


Invigda

Så var stolarna som tog oss två dagar att montera invigda. Mamma och hennes man kom på besök i helgen, och minsann - stolarna var så pass bekväma att de dög att ta en tupplur i. Gott betyg till stolarna. Mindre gott betyg till oss som värdar, eftersom vi inte ens klarar av att hålla gästerna vakna.


Eller så är det helt enkelt så avkopplande här ute hos oss att trötta själar hamnar i koma?
.

Minst sagt oväntat!

Imorse hände något konstigt.

Något riktigt märkligt.

Så här på kvällskvisten har jag fortfarande inte hämtat mig - och då var det ändå ingen mindre än jag själv som stod för överraskningen chocken.

Håll i er nu.

Jag vaknade på en av helgens lediga dagar och kände mig pigg.
Klev upp direkt utan att snooza.

Klockan var då inte mer än 08.00.

Jag har aldrig klivit upp så tidigt frivilligt och utan anledning. Jag, sjusovarnas mästare, kan bara inte få för mig sådana knasigheter.

Återstår endast att konstatera - jag har blivit gammal.

RSS 2.0