Knäppa hund

Matte är i Jönköping över dan och husse håller utbildning. Alltså fixar vi en dam som kommer för att ta ut Kenny på en lunchpromenad. Denna dam är både hundälskare och stolt matte till en liten spansk brutta. Hon har dessutom träffat Kenny innan - hundarna hade en lekdejt innan och fann varandra direkt, de jagade som galningar runt huset.

Strax efter lunch ringer telefonen. Kenny tänker minsann inte följa med. Han vägrar å det bestämdaste att lämna huset. Någon hundnappning ska det verkligen inte bli tal om. Icke.


Det var en bra plan i teorin i alla fall...

Inte skulle han vara bortskämd?

Ja, må han leva uti HUNDrade år!

Kenny firade sin åttaårsdag på det mest storslagna vis han kunde tänka sig - genom att trycka i sig en pannkakstårta.





Han går fortfarande omkring och rapar...

Frihetstiden är över

Två och en halv månad tog det. Sen upptäckte Kenny att vi inte har staket runt tomten. För en liten odåga utan koppel var lyckan fullständig. Oändliga jaktmarker och rådjur på varenda äng.
 
Nåja, det var bara en tidsfråga innan han skulle komma på hur det stod till.


Hjälpredan nummer ett

Det finns sådana som alltid vill hjälpa till. Bidra med vad han/hon kan. Vara med.



Kenny är JÄTTEBRA på att bygga förråd...

Mätt i magen

Tre pannkakor. En portion kebabkött. Godis.

Högljudda rapar ekar mellan tak och väggar i vårt glest möblerade hem. Det är ingen hejd på rapandet. Han går några steg och lägger av en praktrap, tar några fler steg och följer upp med en till ganska imponerande rap. Inte ber han om ursäkt heller. Istället går han och lägger sig och vägrar umgås.

Det är ingen hyfs och fason på den där hunden!

Konsten att spendera pengar!

Jag hade faktiskt tänkt bränna lite pengar i helgen. Det har ju varit påfyllning på kontot och alla mina byxor utom två par har gått hädan, så jag hade lite tankar och idéer om hur och var helgen skulle tillbringas.

Pengar har spenderats, men inte riktigt på det jag tänkte mig.

Jag har gjort av med 2 178 kr idag. På akut analsäcksinflammation.

Men, vad gör man inte för sin lilla ludna vän?!

(Hunden, alltså...)

Dagens ord

Rondellhund - en hund som är en korsning mellan fler än två hundraser.



Kenny - Shetland sheepdog, pudel, terrier och killerdog (det sista hoppas han på - när han inte ligger och trynar i sängen...)

Ofrivilliga tungkyssar

Den lilla hunden är ett pussigt exemplar. Han ägnar ganska mycket av sin tid åt att pussa på husse eller matte.
 - Redan där har vi passerat äckelgränsen hos flera av läsarna.

Han pussar även gärna i ansiktet på oss.
 - Och så passerade vi äckelgränsen hos några till.

Igår gav han husse en riktig smaskig tungkyss.
 - Och så passerades husses äckelgräns.
Husse försvann nämligen som ett skott in i badrummet och spottade och fräste som en hel farm uppretade katter. Jag misstänker att det inte var långt borta att han med språng hämtade morakniven för att karva bort halva tungan.

Husse avslöjade sig. Rookie. Jag lärde mig nämligen tidigt att inte hålla munnen öppen i närheten av Kennys nos. En jäspning hos matte och innan jag visste ordet av var mer än halva nosen inne i gapet... Jag gör inte om det misstaget. Knappast husse heller!


Kenny II

Vi har försummat den lilla hunden. Vi har båda haft långa dagar och sena kvällar under en ganska lång period nu, det har såklart gått ut över Kenny. Igår kväll insåg vi det, ungefär samtidigt som vi såg de stora pälstussarna som satt fast på möblerna. Husse tog fram kammen.


Gangsta

Att Kenny och Harry inte är några bästa polare är ingen nyhet, men det hindrar ju inte Harry från att vara den coolaste doggen norr om Dalälven! Kolla in killen!


(kolla in Harrys hemsida - där finns det massor av fler sköna bilder som husse tagit)

Kan det vara så att två grabbar med y-namn helt enkelt inte kan umgås som folk hundar?!?

Vår runda

Jag och Kenny kan välja på strandpromenaden om vi vill ha lite mer natur under vår förmiddagspromenad. Ibland är jag på väg att krypa ur mitt eget skinn för att det bara blir samma sak dag ut och dag in. Idag tog jag med kameran. Vårt alternativ är ju faktiskt inte så tokigt...










Välkommen (?)

Ibland är jag mer välkommen hem till min syster än andra gånger. Igår möttes jag av leenden och glada rop. Förra gången möttes jag av en hård, kraftfull knuff i riktning mot dörren och den ytterst sura kommentaren "Vad gör du här?"

Nyckeln till vilket bemötande jag får stavas Kenny. Det är Kenny som charmar de unga damerna, det är Kennys namn de ropar och det är Kenny som får mig att bli välkommen dit. Men ve den som kommer för att hämta honom efter en hundpassning!


Så kom då dagen

Dagen som jag knappt trodde skulle komma. Dagen som Kenny fasat för. Dagen när Kenny inte lyckades imponera på en tjej med alla sina trix och konster.
 
Buffy smiskade Kennys lilla hundrumpa och snurrade bort honom fullständigt när han försökte hålla jämna steg. Först körde de ett par gemensamma nummer, men sedan satte hon honom på plats genom att visa att hon spelar i en helt annan liga. Hon showade och visade enkelt upp konster som Kenny inte varit i närheten av att nosa på. Efter att sett henne backa från matte, göra en hoppsnurr och sedan backa tillbaka in mellan mattes ben blev han så knäckt att han försökte servera sig lite godis på egen hand för att slippa skämma ut sig fullständigt. Sen fick vi gå hem och öva på nya konster för att försöka att rädda det som var kvar av hans sargade manlighet.


Kennys hälsning till Buffy

Bajs eller bajs?

Stranden/viken/strandpromenaden är full av vitkindade gäss. De kommer på vårkanten och förökar sig så det står härliga till. Det är en väldig massa snusk som äger rum där vid stranden.

Denna armé av fåglar lämnar efter sig häpnadsväckande mängder bajs. Att ta sig fram längs strandpromenaden utan att komma hem med skorna fulla av exkrementer är en avancerad konst. Det kräver såväl styrka och uthållighet som uppmärksamhet och tålamod. Helst bör även lungkapaciteten vara mycket god, eftersom inandning av luften kring fåglarna inte på något sätt rekommenderas.

Mitt i detta hav av gåsbajs plockar jag upp efter min vovve. Men, det är ju skillnad på bajs och bajs.


Att inte få komma till

Eftersom lilla hunden inte fick följa med till Sarek lämnade vi honom hos min far. Det hade normalt varit en rätt bra idé. Om det nu inte varit så att deras tik började löpa när vi kom med Kenny - kvinnokarl av rang...

För första gången blev han förkrossad över att bli hämtad. Hela hunden hängde som en sliten, urtvättad, disktrasa - svansen nära nog instoppad mellan benen och huvudet just ovanför golvet. Men det är faktiskt inte särskilt konstigt med tanke på att han trots sitt ovanligt ivriga, för att inte säga galet efterhängsna, uppvaktande i två veckors tid inte lyckats få komma till. Och så hämtar vi honom trots att han inte fått skörda frukterna av sitt hårda arbete. Stackarn jobbar och jobbar, men trots allt slit är han fortfarande oskuld. Klart killen blir deppad!

Vi fick alltså tillbaka ett sexuellt frustrerat benrangel till vovve (efter att ha tappat 1,6 kg på dessa två veckor väger han nu in på inte särskilt modiga 9 kg) som inte gör mycket annat än sover dagarna i ända...






Varför Kenny inte får följa med till Sarek

Detta är nämligen den lille vargens högsta önskan i livet:



Stackars hund

Han har inte haft det lätt ikväll, den lilla vovven. Allt har liksom blivit fel. Han varnade matte, i bästa välmening, för alla ljud som han hörde utanför det öppna fönstret. Ett voff per ljud bedömde han vara lämplig varning för att matte skulle uppfatta den potentiella faran. Och eftersom det var mycket liv och rörelse ute så blev det många voffningar, men som det trogna hund han är sköter han sitt jobb utan att klaga. Hur många voff det än måste bli. Problemet var bara att matte blev mer och mer irriterad för varje varning som hon fick. Till slut blev hon jättearg och flög upp för att stänga fönstret. Det var ju jättebra eftersom han då fick vila från voffandet. Sen blev matte irriterad för att det blev så varmt i lägenheten att hon inte kunde tänka ordentligt.

Hur en snäll och trogen (självutnämnd) vakthund än gör så blir det tokigt. Om han bara kunde förstå var det blev knas!?


Morgonpromenad

Dagens bästa promenad blev idag ca 80 minuter med ett medel på 67% av maxpulsen. Jag gillar verkligen den första rundan med Kenny. Har gott om tid att vakna till liv och får dessutom igång blodcirkulationen ordentligt direkt på morgonen. Lilla vovven har blivit jättesnäll och lydig så här vid sju års ålder, så det är riktigt roligt att möta hundar och se att han kan uppföra sig. Det har varit en hel del arbete för att jobba bort hans rädsla för att bli anfallen av alla andra hundar vi möter. Eftersom han blivit påhoppad av lösspringande, ouppfostrade, aggresiva hundar inte mindre än tre gånger (varav två slutade med nål och tråd hos veterinären) så har jag all förståelse för att han blivit rädd. Så anfall är bästa försvar. Fram tills nu ungefär. Han är jätteduktig och bryr sig inte om att andra hundar skäller eller gör utfall mot honom. Tänk att den rädslan gick att träna bort.

(Jo, jag gick samma runda igår också, fast utan pulsklockan och i lugnare tempo)


Kenny hjärta Stella

Det var dags för Kennys vaccination (eller nja, inte egentligen eftersom de fått veta att vaccinet numera håller i tre år istället för två) och vi besökte djursjukhuset. Redan i väntrummet fick Kenny syn på Stella, en söt tik som var lagom ointresserad av Kenny. Han blev blixtförälskad och stämde genast upp i en 15 minuter lång serenad till Stellas ära. Han försökte på alla sätt övertyga henne om att han bör vara mannen i hennes liv (eller i alla fall över hennes löpperiod). Men hör och häpna - hon föll inte för hans smicker. Hon tackade för hans komplimanger men var inte intresserad av att inleda någon relation. Hon krossade hans hjärta.

I alla fall ända tills vi gick ut genom dörren och han fick syn på nästa tik.

Kennys nya kompis

Kenny har hittat en ny kompis, Buffy, 8 1/2 årig tik som var så fantastiskt rolig att leka med. De bor inte så långt härifrån och har tydligen hållit koll på oss sen de flyttade hit. Vovvarna hade så kul ihop att vi blev inbjudna att när vi så känner traska in på deras tomt, knacka på och fråga om Buffy får komma ut och leka. Trevlig dam och trevlig hund, men det kanske är som man brukar säga: sådan husse matte sådan hund?

284952-15
Här får katten sig en omgång..

Tidigare inlägg
RSS 2.0