Det är utsidan som räknas

Eftersom lilla hunden inte fick följa med till Sarek lämnade vi honom hos min far. Det hade normalt varit en rätt bra idé. Om det nu inte varit så att deras tik började löpa när vi kom med Kenny - kvinnokarl av rang...

För första gången blev han förkrossad över att bli hämtad. Hela hunden hängde som en sliten, urtvättad, disktrasa - svansen nära nog instoppad mellan benen och huvudet just ovanför golvet. Men det är faktiskt inte särskilt konstigt med tanke på att han trots sitt ovanligt ivriga, för att inte säga galet efterhängsna, uppvaktande i två veckors tid inte lyckats få komma till. Och så hämtar vi honom trots att han inte fått skörda frukterna av sitt hårda arbete. Stackarn jobbar och jobbar, men trots allt slit är han fortfarande oskuld. Klart killen blir deppad!

Vi fick alltså tillbaka ett sexuellt frustrerat benrangel till vovve (efter att ha tappat 1,6 kg på dessa två veckor väger han nu in på inte särskilt modiga 9 kg) som inte gör mycket annat än sover dagarna i ända...