Det är utsidan som räknas

Eftersom jag är en ovanligt djärv och modig person hittar jag alltid en lösning när det gäller att undersöka något som kan vara läskigt. Oftast innefattar denna lösning att jag skickar fram sambon. Själv befinner jag mig på behörigt avstånd från alla eventuella risker.

Sambon är van att hantera alla möjliga typer av folk, senast igår natt var det kontroll av en snubbe som satt och sov i en busskur.

Vi tankade på macken precis bredvid busskuren där han satt, i en tämligen obekväm ställning. Noll grader ute och killen ser inte ut att komma med bussen hem i första taget. Sambon går för att kolla läget. Muntlig kontakt ger inget resultat. Handskarna åker på och sambon knuffar lite på killen och fortsätter att prata med honom. Ingen reaktion. Sambon kommer tillbaka till bilen. Då först börjar killen röra på sig.

Det som händer sedan kan bäst beskrivas som en scen från en komedi - med en karikatyr på någon som är riktigt ordentligt skitfull. Han vrider förvirrat på huvudet några gånger innan han kliver upp från bänken och tar några raska kliv rakt in i väggen på busskuren, för att omedelbart ramla bakåt, handlöst rakt ner i asfalten. Upp igen och några snabba, men ostadiga, kliv rakt ut i vägen. Och så en ny praktvurpa - med huvudet först i asfalten. Upp igen, ett par steg med benen åt alla håll och kanter, för att återigen kraschlanda. Det såg ut som om han ägnat kvällen åt att leka irländsk julafton. Upp på fötter igen lagom tills vi kommer fram med bilen och blockerar vägen i närheten av killen.

Jag skrattar gott åt folk som leker irländsk julafton. Jag skrattade även åt den här killen när han brakade in i busskuren. När han däremot raglade ut, svartklädd som han var, mitt i vägen var det inte kul längre. Är övertygad om att han hellre vaknat hemma i sin säng än i polisens förvar, men eftersom han inte kom ihåg var han bodde... 

Den där budgivaren som vi så innerligt hoppas är en riktig vekling med ytterst begränsad ekonomi har nu fått sällskap av två rackarns budgivare till. Förhoppningsvis är de av lika svagt virke som den första...

Jag studsar omkring av rastlöshet och tycker att hela den här budgivningsprocessen tar evigheters evigheter. Inget auktionstempo här inte. I söndagskväll kom ett bud, vi lade ett nytt bud igår morse och sen hände inget förrän i förmiddags. Vi har lagt vårt tredje bud idag, medan de andra slöfockarna hittills bara lagt varsitt. Hur lång tid ska det behöva ta?!?

Rastlösheten blir inte bättre av att fotografen gick loss med kameran idag och att mäklaren nu ska göra färdigt prospektet - för att ha allt klart inför en visning av vår lägenhet. För att veta om vi ska sparka igång vår mäklare måste ju budgivningen på huset avslutas och säljarna besluta vilka som får köpa. Eftersom vi inte hittat något annat hus på marknaden som är intressant har jag konstaterat att den bästa lösningen är att de andra spekulanterna helt enkelt drar tillbaka sitt intresse - omedelbart, direkt och utan att passera gå!

Vi tänker inte ge oss utan en ordentlig fight!

Det här är lite genant. Eller rent ut sagt pinsamt.

Jag har förfallit fysiskt så till den grad att gårdagens snöskottning lämnat mig med en träningsvärk i rygg och överarmar av sällan skådat slag.

Det var förvisso enorma mängder snö (överdriver bara en aning), men det var fortfarande bara tre timmars snöförflyttning...

På denna dag, fast för tre år sedan, hade vi vår första dejt i ett höstruskigt Uppsala.

Jag kommer ihåg exakt hur, var och när vi möttes. Vad han gjorde när jag först såg honom. Vad han hade på sig. Var vi gick. Som vi skrattade. Hur besviken jag blev när han sa att han var tvungen att åka.

Jag kommer inte ihåg ett enda ord av vad vi sa under hela dejten.

Jag kommer ihåg hur jag smälte av hans fantastiska ögon och hur märkligt jag tyckte det var med en kille som vid 28 års ålder beställde varm choklad. Jag kommer ihåg hur han fångade mitt intresse från första stund och hur vi skrattade tills jag fick ont i magen.

Även om vi nu kanske främst firar förlovningsdagen (tills vi byter ut förlovningsdagen mot bröllopsdagen!) så är dagen då vi träffades för första gången alltid speciell!

Vi började nästan tro att vi skulle förbli ensamma budgivare på huset.

Idag, två veckor efter visningen, gav sig en ny budgivare in i kampen.

Jag började genast bygga ut mitt exceldokument till att omfatta vilka konsekvenser för ekonomin de olika buden får. Såväl kostnader för lagfart och pantbrev som samtliga boendekostnader vid olika räntesatser finns nu med - från det bud som ligger just nu upp till gränsen för vårt lånelöfte. Arket är färgkodat och vi kan tydligt se hur mycket vi har kvar att röra oss med varje månad. (Ja, mattecoachen, jag har räknat partiella differentialekvationer idag också...)

Nu är vi så förberedda vi kan bli inför en tuff och svettig budgivning. Imorgon höjer vi. Håll tummarna för att vi fightas mot en vekling!

Då jag snart hoppas vara innehavare (åtminstone delvis) av ett alldeles riktigt hus och då jag (vilket jag är ensam om i vårt förhållande) högaktar patriarkatets ärorika traditioner och insiktsfulla värderingar väljer jag nu att smaka på det jag hoppas att min kära sambo skall titulera mig i framtiden. "Husbonn" ligger fint på tungan...

Nåväl. För det första har min kära sambo bara två fötter och för det andra har hon skor nog att byta så ofta att risken för fotsvamp torde vara högst försumbar. Vidare kan jag inte se syftet med att ha en garderob man kan gå in i. Det är ju bara ett förvaringsutrymme för textilier. Vidare bör man beakta behovet av lämpliga kvantiteter av klädesplagg. För att förenkla och hjälpa den osäkra kommer jag här att rekommendera en lämplig garderob, anpassad att rymmas i en minimal garderob eller byrå. "Easy living" som vissa föredrar att kalla det.

1 kjol/ kolt i kraftigt tyg och mörka färger (smuts syns ej, behöver ej tvättas så ofta)

1 par strumpbyxor att bäras vid festligheter

2 par skor, ett grövre par (typ gummistövlar) för regniga dagar och ett par lite lättare för sommar och festligheter. Gärna i gråbrun ton (lera framträder ej så tydligt).

1 varm stickad mössa. Här kan en gladare färg (typ mossgrön) accepteras.

1 förkläde (för hushållsarbete). Ges med fördel i julklapp.

1 stickad tröja, gärna matchande gummistövlarna.

1 kortärmad tröja (att bäras då utomhustemperaturen överstiger 30 grader C)

4 par valfria underkläder (räcker om man tvättar 1 gång/ vecka)

1 par Lovikavantar (vid kall väderlek)

1 blus (vit eller svart) för festligheter. Spetsar piffar upp men bör betraktas som lyx och helst undvikas.

1 joggingoverall i bomull (för husmodersgympan)

2 par tubsockor (för gympa och hushållsarbeten)

1 valfritt smycke för mindre summa (finns ofta i automater utanför snabbköp). OBS ! Då kvinnan är gift och bär ring kan denna punkt strykas  av ekonomiska skäl.

1 psalmbok att läsas som förströelse på söndagar. Finns i fickformat att bäras i kolten.

Ja, det var väl i stort det som kan accepteras utan alltför stora utsvävningar och kapitalistiskt frosseri.

Jag ser alltså inte någon anledning att ha en garderob i vilken man till fullo kan inträda. Alltså kommer inga förhandlingar därom att hållas. Så sant jag är herre i huset (...som vi snart skall förvärva...kanske) !

På förfrågan kan jag även tillhandahålla en passande lista över en modern herres garderob.

//Husbonn    

Det händer spännande saker i lägenheten nu när vi håller på att pimpa den inför fotograferingen. Vi har t.ex. öppnat alla skåp, luckor och dörrar. Dörrarna till allt det där som vi desperat försökt gömma undan...


Idag har vi lärt oss att kuvert i alla storlekar är för mig vad kökssvampar är för sambon - det kan vara bra att ha, så det är bäst jag köper hem!



Vi har också lärt oss att rengöringsmedel är för sambon vad skor är för mig (!). Jag har aldrig sett någon ha så många rengöringsmedel förut. Det är en spray för varje pryl som ska rengöras. En för ugnen, en för micron, en för toan, en för badrummet, en för kalkborttagning i duschen, en för parkettgolvet, en för keramikhällen, en för...

Själv har jag aldrig tillräckligt många skor.

Efter att ha pratat med fyra olika banker om ett lånelöfte är vi nu något förvirrade. Tre av bankerna säger nämligen att vi har god marginal och mycket luft om vi köper något kring den summan vi tittar på. Vi klarar bl.a. flera procents ränteökning utan problem. Deras kalkyler stämmer väl överens med de som vi själva har gjort. Och lånelöftena fick vi såklart utan några som helst problem.

Den fjärde banken däremot, som är sambons huvudbank, gillar verkligen inte förslaget. Han tycker inte att vi ska titta på något i den prisklassen. Vi har tydligen inga marginaler om vi lånar i den banken och skulle få tufft att klara eventuella räntehöjningar. Eftersom det bara är där vi skulle få problem med ekonomin beror det nog på en orimligt hög ränta...? Eller möjligtvis att de spekulerar bort alla sambons besparingar som ligger i deras fonder...

Vi har fortfarande inte lyckats reda ut hur i hela världen han räknat, men jag fick ju faktiskt underkänt på min sista mattetenta...

Jag vet att jag måste börja tjäna pengar igen innan vi kan börja planera på riktigt och jag vet att det kommer att ta ganska lång tid att spara ihop till bröllopet och festen, men jag kan inte låta bli att hänge mig åt våta dagdrömmar. Det här är min version av porr!

Sambon föreslog att vi skulle sondera husköparmarknaden. Jag har länge stretat emot med båda hälarna långt ner i asfalten, men jag gick tillslut med på att ta en titt. Med ena ögat. 

Efter lite letande på nätet hittade vi ett litet hus som verkade intressant - det var faktiskt så pass intressant att vi tillbringade förmiddagen på mitt livs första husvisning! Det måste ju ge en extra vuxenpoäng, eller åtminstone en halv. (Egentligen behöver jag verkligen inga fler eftersom jag redan är 38.8 år enligt vuxenpoängsstyrelsen )

Huset visade sig vara helt perfekt för oss, men jag kan inte låta bli att fascineras av spelet som försiggår mellan spekulanterna. Taktiken verkar vara att tuppa sig så mycket som möjligt och ge intryck av att man regelbundet tar sina morgondopp i pengabingen. Helst ska några skrämmas så till den grad att de inte ens går in i budgivningen. Vi hade t.ex. en dam som kom in i päls och hade ett ovanligt förfinat sätt. Ett äldre par kom till visningen i sin Jaguar x-type. En medelålders kvinna var mycket bestämd och tydlig med att hon i det närmaste ansåg köpet som redan avklarat. Och fler än ett par pratade om hur de ska inreda huset. Sen fanns även några par som tittade på de olika konkurrenterna med skrämd och flackande blick.

Själva tuppade vi oss bäst vi kunde och beslutade oss för att gå ut hårt.

Vi har redan lagt det första budet på huset.

Vissa dagar är jag mer kvinnlig än andra dagar. Idag tog jag en titt i garderoben och kunde snabbt konstatera att jag inte har några kläder. Inga kläder som passar för det möte jag ska på i nästa vecka i alla fall. Och vips hittade jag en god anledning till att inte låta kontokortet rosta igen. Jag har nämligen hört att magnetremsan kan få en svårartad beläggning om man inte använder det tillräckligt ofta och det vore hemskt otrevligt med något läskigt kladd på mina kort. Jag vidtog genast lämpliga åtgärder.


Idag lärde jag mig att det är billigt att handla från provkollektioner på en outlet och att det inte är billigt att ha beslutsångest över vilken jacka jag ska köpa.

Efter att ha provat de två utvalda jackorna flera gånger i butiken och sen flera gånger till i provhytten (var tvungen att gömma mig efter ett tag för att slippa bli generad över det eviga jackbytandet) kom jag på en strålande idé: Om jag köper båda jackorna, kan jag lämna tillbaka den ena när jag bestämt mig. Fiffigt! Ovanligt listigt.

Eller, det hade varit listigt om det inte vore så att jag aldrig lämnar tillbaka något som jag köpt. Så fort jag kom hem vaknade jag ur mitt shoppingrus och insåg att jag just köpt två vinterjackor.

Oups!

Sambons hot blev det inte så mycket av. Ingen runda hittills och resten av veckan tillbringar han på en kurs med sena kvällar och internat. Utan att ha packat ner några löparskor. Han är djärv som vågar släppa en så stor lucka till ledaren, men här delas inte ut några extrapoäng till den som är modig.

Jag tog såklart tillvara på tillfället och utökade mitt försprång till 3-0. Fullkomligt ohotad i täten. Det kommer att bli en förkrossande seger!

(Eller åtminstone hoppas jag kunna upprepa med min once-in-a-lifetime-bedrift - fast då måste förstås hans omkring sju storlekar större löpardojjor samla betydligt mer damm. Ett halvår kanske räcker!? Hans chef kan nog hålla arbetsbelastningen lika hög ända till sommaren om jag ber riktigt snällt. Det är ju trots allt för en god sak!)



Hursomhelst skulle mitt försprång känts mycket bättre om jag inte visste att han just nu springer omkring i uniform. Och att han kommer att göra det i flera dagar. Utan att jag får se honom. Det, mina vänner, är en kontring av rang!