Det är utsidan som räknas

Tre systrar, lämpliga drycker och ett singstar. Vad mer behövs för att en fredagskväll ska bli fredagsnatt? Och så sen natt att sambon vid upprepade tillfällen fick upplysa mig om den 30-årsfest vi skulle på dagen därpå, redan kl. 11.

Jag blev såklart piskad av mina f.d. körmedlemmar till systrar. Själv har jag knappt tagit en ton offentligt sedan jag slutade i barnkören när jag var elva. Men vad tusan, lite (mer) vin råder bot på all scenskräck och all tonosäkerhet. Åtminstone låter det inte längre fullt lika illa i sitt eget dimmiga vinrus som det skär i öronen hos de stackare som måste vistas i samma rum hus stadsdel. Är fullkomligt övertygad om att den käre sambon inte kommer att upprepa sin bön om att få höra mig sjunga, men kul var det!