Kungen är över alla här!
Jag ska precis göra en vänstersväng med bilen ut på en vältrafikerad väg utanför jobbet. Det är då denna gubbe dyker upp, svänger av den stora vägen och ställer sin rackarns stora bil precis lagom så att han skymmer min sikt åt vänster så att jag inte kan köra ut. Japp. Ok. Tackar så mycket.
Efter att ha stått där och blockerat trafiken en stund så makar han runt mastodontbilen bakom min bil och kör utanför vägkanten för att komma runt på min högra sida. Och voila! Sikten blockerad igen. Denna gången åt höger och där står han kvar. Utan så mycket som en blick åt mitt håll.
Nästa briljanta move blev att köra ut framför mig och svänga vänster. Samma vänstersväng som jag skulle gjort för länge sedan - om det nu inte var för mannen som solen kretsar runt. Mannen som alla andra ska vänta på. Mannen som varken behöver ta hänsyn eller följa lagar och regler. Ack, vilken man.
Det är inte alla som får äran att anpassa sig efter en sådan man.
Idag var en stor dag.
Drömprinsen
Något kul som cirkulerat på mailen:
Tyckte väl att jag kände igen honom...
Luriga rackare
Med gula reflexvästar och stripade bilar blir det inte mycket pengar i stadskassan. Inte många som haffas av herr och fru polis när både poliserna och bilarna syns på hundratals meters håll. Men idag var de riktigt luriga. Gömd bakom en lyktstolpe hittade jag en polis med lasern i högsta hugg - han lyckades pricka in en och annan bilist med tunga högerfötter...
Tycker faktiskt att de gjorde helt rätt som smög i buskarna. En saftig böter svider kanske tillräckligt för att ta det lugnt förbi vissa områden ett tag framöver.
Buskkrypande till trots så har jag inte ertappats med blyfot (än), men jag kan tänka mig en massa andra roligare saker att lägga mina surt förvärvade slantar på. Kommer hellre fram en minut senare.
Min hemliga egenskap
Jag går rakt på sak, ingen mening att dra på det längre. Jag besitter en superkraft! En riktigt superduperkraft!
Jag kan nämligen bli fullkomligt osynlig så fort det börjar pratas om byggnadskonstruktioner. Poff! Och sen syns jag inte mer...
Fastän jag läst universitetskurser i bl.a. husbyggnadsteknik och byggnadsmaterial och dessutom ägnat en stor del av min arbetstid åt att granska handlingar tillhörande diverse ny- och ombyggnationer är det sambon som får svar på mina frågor. Och det trots att jag skött alla kontakter med besiktningsmannen innan själva besiktningen.
Att besiktningsmannen var 55+ är väl överflödig information??
Plånböcker och deras tjocklek
På sjövägen nedanför oss har ett par köpt ett äldre hus, inte gammalt men ändå med ett antal år innanför knutarna - detta hus jämnades omedelbart med marken. Det senaste 18-20 månaderna har åtminstone fem hantverkare arbetat heltid med att bygga ett nytt hus från grunden. Nu är det i det närmaste färdigt och jisses vad fint det blev. Jag vågar inte ens tänka på slutsumman för det bygget...
Just nu rivs ett annat hus nära oss. Ett hus som såldes under hösten. Vill minnas att det stod "visst renoveringsbehov" i annonsen och att det var en väldig massa nollor i utropspriset.
Ett litet stackars hus längre ner på gatan har en potentiellt avstyckningsbar tomt. Utropspriset var på över sju miljoner.
Hur kan det finnas så många som har så mycket pengar att lägga på sitt boende? Bostadskarriär i all ära, men det finns ju massor av bostäder som kostar väldigt mycket pengar. Bara en tvåa med renoveringsbehov i innerstan kan kosta mer än vad vi ska betala för vårt hus.
Vad är tricket?
Fredagnatt i förorten
Eftersom jag är en ovanligt djärv och modig person hittar jag alltid en lösning när det gäller att undersöka något som kan vara läskigt. Oftast innefattar denna lösning att jag skickar fram sambon. Själv befinner jag mig på behörigt avstånd från alla eventuella risker.
Sambon är van att hantera alla möjliga typer av folk, senast igår natt var det kontroll av en snubbe som satt och sov i en busskur.
Vi tankade på macken precis bredvid busskuren där han satt, i en tämligen obekväm ställning. Noll grader ute och killen ser inte ut att komma med bussen hem i första taget. Sambon går för att kolla läget. Muntlig kontakt ger inget resultat. Handskarna åker på och sambon knuffar lite på killen och fortsätter att prata med honom. Ingen reaktion. Sambon kommer tillbaka till bilen. Då först börjar killen röra på sig.
Det som händer sedan kan bäst beskrivas som en scen från en komedi - med en karikatyr på någon som är riktigt ordentligt skitfull. Han vrider förvirrat på huvudet några gånger innan han kliver upp från bänken och tar några raska kliv rakt in i väggen på busskuren, för att omedelbart ramla bakåt, handlöst rakt ner i asfalten. Upp igen och några snabba, men ostadiga, kliv rakt ut i vägen. Och så en ny praktvurpa - med huvudet först i asfalten. Upp igen, ett par steg med benen åt alla håll och kanter, för att återigen kraschlanda. Det såg ut som om han ägnat kvällen åt att leka irländsk julafton. Upp på fötter igen lagom tills vi kommer fram med bilen och blockerar vägen i närheten av killen.
Jag skrattar gott åt folk som leker irländsk julafton. Jag skrattade även åt den här killen när han brakade in i busskuren. När han däremot raglade ut, svartklädd som han var, mitt i vägen var det inte kul längre. Är övertygad om att han hellre vaknat hemma i sin säng än i polisens förvar, men eftersom han inte kom ihåg var han bodde...
Vanligt hyfs, någon?
Jaså det ska vi?
Från en annan kvinna i huset fick vi kommentaren: "Ja, det börjar ju bli dags..."
Jag avbröt henne fortare än kvickt. Vad är det med folk och att klampa in på ett så privat område!? Om jag fått en krona för varje gång någon sagt åt mig att jag ska skaffa barn skulle vi vunnit budgivningen på huset för länge sedan! Det beslutet är mitt. Ingen annans. Min sambo fattar sitt eget beslut - vilket, som tur är, överensstämmer med min syn på saken!
Det finns massor av anledningar till att inte gå på som en hel elefanthjord in i någon annans sängkammare. Vanligt hyfs är en av dem. Risken att såra någon är en annan. Låt oss få behålla vår dörr till sovrummet stängd - utan att valfri nyfiken kliver in och undrar vad vi har för oss därinne!
Framförande av fordon, vintertid?
En ung kille i bakhjulsdriven skåpbil försöker besegra den lilla, lilla uppförsbacken framför kåken genom att helt enkelt - gasa. Låg växel och mycket gas. Ljudet jag hörde var alltså ljudet från ett fordon som varvas en sisådär 6000 varv under en längre tid. Bakhjulen skapar en isgata i uppförsbacken, men framåt kommer han inte. Står och tittar förundrat på honom en stund och funderar på om jag ska ge honom ett tips eller två, men beslutar mig för att fortsätta med min snöförflyttning.
Nästa gång jag kommer runt husknuten har bilen inte förflyttat sig annat än en viss sidoförflyttning av bakvagnen. Funderar igen på att kanske hjälpa till, men gissar att killen skulle skämmas ihjäl om han fick hjälp av en tjej. Jag lät bli.
Ytterligare några minuter senare lyckas killen till slut gasa sig upp. Väl uppe fortsätter han att gasa så att bakvagnen åker som prästens lilla kråka över vägen fastän marken inte längre lutar.
Nu undrar jag, borde inte anställda hos Posten åtminstone ha grundläggande kunskaper om hur man anpassar körningen till vinterväglag?
Plötsligt på tunnelbanan
Då hon inte får någon respons på sin svada höjer hon rösten tills en av kvinnorna vänder sig om och tittar mot henne. Då tystnar hon en kort stund och ler belåtet åt resultatet. Sedan återgår hon till ämnet och fortsätter på samma sätt som innan. Den stackars kille hon utsett till åhörare bytte vagn illa kvickt. Nästa åhörare utsåg hon tydligen till - mig.
Det finns tillfällen då jag verkligen uppskattar fördelen av att kunna avlägsna mig med långa, raska kliv...
Osmidig snubbe
Han inleder storstilat med att vräka ur sig: "Jag vet att du är mammaledig..."
Jaha du. Och du trodde att du skulle kunna värva mig till ett uppdrag? Lycka till.
Han hade inte kunnat rädda situationen vad han än sagt efter sin inledande mening. För det första vet jag vid 28 års ålder fortfarande inte vad den där biologiska klockan som alla pratar om är för något och om den verkligen delas ut till alla. För det andra avslöjar han sig som fördomsfull genom att ta för givet att enda anledningen till att jag inte finns på min tjänst är att jag producerat ungar. Och för det tredje så är det klokt att ha åtminstone grundläggande fakta om man försöker rekrytera någon till ett uppdrag.
Han fick helt enkelt ta sin smidighet och ringa någon annan.
På bolaget
"Jo, jag skulle vilja ha tips om ett bra vitt vin till musslor."
Jag kunde inte bli mer förvånad när herr systembolag, en man i medelåldern, sträcker båda armarna rakt upp i luften och gastar: JA!! ÄNTLIGEN!!!
När vi går iväg mot hyllan känner jag mig skapligt överraskad över att träffa på en man som helt uppenbart är så passionerad angående sitt jobb. Halvvägs, mitt i hans hoppande och studsande steg, vänder han sig om och frågar exalterat om det händelsevis även är vininkokta musslor?
På det jakande svaret blir han så till sig att han kastar sig fram till hyllan och rycker fram en flaska L chardonnay. Han sade sig ha väntat länge på detta ögonblick. Jag tog två flaskor.

Givetvis hade han rätt, det blev helt perfekt. Men ännu roligare är det att möta någon som verkligen brinner för att göra det lilla extra för någon annan.
Hört under föreläsningen
Igår funderade han över en formel. I formeln ingick bl.a. en temperaturskillnad som avgavs i Kelvin i föreläsningsanteckningarna och grader Celsius i boken. Efter att ännu en gång frågat om vi behöver kunna formler och hur de används utantill fortsatte han något frustrerat;
"Är det meningen att vi ska kunna räkna om från Kelvin till Celsius?"
Föreläsaren ser rätt förvirrad ut, som om han omöjligt kan avgöra om mannen driver hejdlöst med honom eller inte, men svarar sedan att det blir samma sak. Han förklarar också varför det står olika i boken och på powerpointen.
"Ja, ja, men ska vi kunna göra de omräkningarna?"
Lite senare, under rasten, hör jag honom diskutera med en annan äldre herre om vikten av att vara konsekvent.
Det kan bara vara en finne
När han var klar med överkroppen tog han av sig även skor, strumpor och byxor för att visa upp ett par urtvättade y-front. Det fick oss att haja till eftersom vi satt bara någon meter bort, med fri sikt över scenen, men tro inte att mannen var klar där. Nej, nej, inte alls. Han drar av sig kalsongerna också för att blotta hela härligheten och kryper, utan minsta lilla antydan att skyla sig, ner i jokken. Där, cirka två och en halv meter från åtta fikande tjejer och killar, sitter han alltså i en svinkall jokk och tvättar underredet. Kylan i vattnet gjorde inte precis underverk med hans stolthet, men det verkade inte bekymra honom på en fläck. Han fortsatte att plaska och frusta precis på samma sätt som vem som helst skulle gjort - utan en läktare med åskådare...
Jag har aldrig varit med om något liknande - vad gör man när någon bjuder på en sån intim show? Tittar bort? Skrattar? Låtsas som ingenting? Frågar om vattentemperaturen? Bjuder på en kopp te? Sätter sitt te i halsen?
Ingen blev förvånad när det visade sig vara en finländare. Mina fördomar säger, fortfarande, att få är så oblyga som bastuns mästare - våra grannar i öster.
Stackars litet affärsbiträde
Jag kan inte låta bli att ha roligt åt de små stackare som inte lyckas placera in mig i det fack som de hemskt gärna vill att jag stilla och skötsamt ska hålla mig inom. Genom att t.ex. gå in i samma friluftsbutik, ena gången i friluftskläder och andra gången i riktigt kvinnliga kläder, får jag helt olika bemötanden. Allra bäst blir det såklart när jag är "tjejig" och därför får ett något förklarande bemötande - ända tills de (oups!) upptäcker att jag vet vad jag pratar om. Det är alltid lika spännande att se hur de försöker att på alla tillgängliga sätt rädda situationen, så att de får behålla vad som tydligen var en bra och återkommande kund. Busigt av mig att förvirra de små liven, men det är underhållning i verkliga livet.
Mindre tilltalande bröst
Men när mannen som jag möter på strandpromenaden har större bröst än mig så tycker jag att det är läge för honom att behålla t-shirten på. Eller åtminstone bh:n.
En kupp!
Den gode grannen fick så oerhört dåligt samvete att han kom upp och bad mig om ursäkt fler gånger än jag kunde räkna. Fastän jag försäkrade honom om och om igen att vi inte var arga på något sätt - han kunde ju inte veta att vi hade fönstren öppna - och att han inte behövde ha dåligt samvete så såg jag att han verkligen mådde dåligt av att han hade skräpat ner. Lite senare hittar han sambon och ber om ursäkt minst lika många gånger som han gjorde till mig. Här börjar vi tycka synd om honom eftersom han tog så illa vid sig.
Lite senare på kvällen kommer han upp igen. Med 200 kr. Som han tycker att vi ska lägga på en biltvätt. Diskussionen som han och sambon hade var lång, men det slutade med att sambon fick ta emot pengarna - annars hade de nog blivit ovänner. När grannen gått kom jag på att vi ju var borta med vår bil när han städade, varför den omöjligt kunnat bli smutsig av hans städande.
De där pengarna har legat framme utan att vi vetat vad vi skulle göra av dem. Kändes ju jättekonstigt att ta emot dem. Skänka bort till välgörenhet? Köpa något till bostadsrättsföreningen?
Det blev en kupp. När vi var ute och vandrade tog de rätt på vår post - utan att vi ens hade frågat dem. Där hittade jag alltså ett perfekt hål att stoppa pengarna i. Jag införskaffade ett fint paket med kaffe, marmelad, fina chokladpraliner, fransk nougat och lite annat. Det kommer de inte att kunna slingra sig ur! De har ju faktiskt hjälpt oss. Pengarna går i retur tillsammans med lite till.
De trodde att de hade överlistat oss, men vi fintade dem! Ordningen återställd.
Katastrofala omslag
Jag ryser - och då menar jag inte av välbehag.
Flera av dem kommer inom några år att platsa på den här riktigt roliga sidan, varifrån jag också stulit denna underbara bild som inte saknar likheter med affischerna vid Kustladen, även om jag saknar snörningen på byxorna...

Fundering på en liten bergstopp
med kaffe och dopp"
Att någon vill ha en gästbok hemma för personliga hälsningar - ok. Bra så.
Men vad är egentligen syftet med en gästbok i en raststuga?
Att man ska bli trodd när man berättar för vännerna att man bestigit fäberget?
- ta en funderare på hur sanningsenlig du är i normala fall.
Att man själv ska veta att man varit där förut?
- kan vara läge för en demensutredning.
Att främmande människor ska se att du varit där?
- vem bryr sig, egentligen?
Att de som underhåller stugan ska veta hur många som varit där?
- blir ju en gissning i alla fall, eftersom långt ifrån alla skriver.
Jag fattar inte.

(från fäbergets topp....)
Sedd som ohyra
Att hon såg mig som fiende tyckte jag var riktigt, riktigt roligt! Jag tycker nämligen att killen i fråga rent ut sagt är ett jävla svin. Han har betett sig som ett as vid massor av tillfällen och jag har t.o.m. snackat med hans dåvarande chef om det. Hans chef gillade inte heller hans beteende och såg till att hålla honom kort efter det.
Skulle inte ens ta i honom med tång. Stackars tjej!
En riktig tuffing
Eftersom den sätter efter min hund (som blivit svårt biten av en rottweilerhane för ett par år sedan) säger jag åt honom att ta in sin hund. Hundägaren skiter fullständigt i det, men hans kompis tar in hunden.
Jag blir rätt förbannad på folk som så uppenbart skiter i alla andra och vägrar ta hänsyn så jag upplyser honom om att det är förbjudet att ha hundar lösa i den parken. Killen gör då sitt bästa för att se riktigt brutal ut och pekar finger åt mig. Stackarn blev nog så knäckt över att en ung ensam tjej säger åt honom, den store (ha ha...) tuffe gangstern, att han måste hävda sig inför sitt sällskap. Den lille patetiska rackaren. Om jag varit säker på att han inte skulle hetsa sin hund emot min hund hade jag skrattat åt honom. Hans desperata penisförlängare fungerade alltså till viss del.