Det är utsidan som räknas

På vägen ner från Kebnekaises topp stannade vi vid en liten jokk för en kort fikarast. Rakt över, på andra sidan om den ett kliv breda jokken, fann vi en man i full färd med att sköta sin personliga hygien. Med bar överkropp frustade han som en hel hästgård när han skvätte vatten under armarna och över bringan. Det roade oss lite där vi satt påpälsade upp över öronen för att inte frysa. Föga anade vi vad som komma skulle.

När han var klar med överkroppen tog han av sig även skor, strumpor och byxor för att visa upp ett par urtvättade y-front. Det fick oss att haja till eftersom vi satt bara någon meter bort, med fri sikt över scenen, men tro inte att mannen var klar där. Nej, nej, inte alls. Han drar av sig kalsongerna också för att blotta hela härligheten och kryper, utan minsta lilla antydan att skyla sig, ner i jokken. Där, cirka två och en halv meter från åtta fikande tjejer och killar, sitter han alltså i en svinkall jokk och tvättar underredet. Kylan i vattnet gjorde inte precis underverk med hans stolthet, men det verkade inte bekymra honom på en fläck. Han fortsatte att plaska och frusta precis på samma sätt som vem som helst skulle gjort - utan en läktare med åskådare...

Jag har aldrig varit med om något liknande - vad gör man när någon bjuder på en sån intim show? Tittar bort? Skrattar? Låtsas som ingenting? Frågar om vattentemperaturen? Bjuder på en kopp te? Sätter sitt te i halsen?

Ingen blev förvånad när det visade sig vara en finländare. Mina fördomar säger, fortfarande, att få är så oblyga som bastuns mästare - våra grannar i öster.