En kupp!
Vår nya granne skulle städa tomten och satte igång lövblåsaren. När vi ett par timmar senare kom hem så hade vi damm i hela lägenheten (tredje våningen). Kanske inte så trevligt, men ok. För att slippa torka damm fler gånger skrev vi en trevlig (faktiskt!) lapp där vi bad grannen att säga till i förväg nästa gång så att vi har möjlighet att stänga fönstren. Inget konstigt så långt.
Den gode grannen fick så oerhört dåligt samvete att han kom upp och bad mig om ursäkt fler gånger än jag kunde räkna. Fastän jag försäkrade honom om och om igen att vi inte var arga på något sätt - han kunde ju inte veta att vi hade fönstren öppna - och att han inte behövde ha dåligt samvete så såg jag att han verkligen mådde dåligt av att han hade skräpat ner. Lite senare hittar han sambon och ber om ursäkt minst lika många gånger som han gjorde till mig. Här börjar vi tycka synd om honom eftersom han tog så illa vid sig.
Lite senare på kvällen kommer han upp igen. Med 200 kr. Som han tycker att vi ska lägga på en biltvätt. Diskussionen som han och sambon hade var lång, men det slutade med att sambon fick ta emot pengarna - annars hade de nog blivit ovänner. När grannen gått kom jag på att vi ju var borta med vår bil när han städade, varför den omöjligt kunnat bli smutsig av hans städande.
De där pengarna har legat framme utan att vi vetat vad vi skulle göra av dem. Kändes ju jättekonstigt att ta emot dem. Skänka bort till välgörenhet? Köpa något till bostadsrättsföreningen?
Det blev en kupp. När vi var ute och vandrade tog de rätt på vår post - utan att vi ens hade frågat dem. Där hittade jag alltså ett perfekt hål att stoppa pengarna i. Jag införskaffade ett fint paket med kaffe, marmelad, fina chokladpraliner, fransk nougat och lite annat. Det kommer de inte att kunna slingra sig ur! De har ju faktiskt hjälpt oss. Pengarna går i retur tillsammans med lite till.
De trodde att de hade överlistat oss, men vi fintade dem! Ordningen återställd.
Den gode grannen fick så oerhört dåligt samvete att han kom upp och bad mig om ursäkt fler gånger än jag kunde räkna. Fastän jag försäkrade honom om och om igen att vi inte var arga på något sätt - han kunde ju inte veta att vi hade fönstren öppna - och att han inte behövde ha dåligt samvete så såg jag att han verkligen mådde dåligt av att han hade skräpat ner. Lite senare hittar han sambon och ber om ursäkt minst lika många gånger som han gjorde till mig. Här börjar vi tycka synd om honom eftersom han tog så illa vid sig.
Lite senare på kvällen kommer han upp igen. Med 200 kr. Som han tycker att vi ska lägga på en biltvätt. Diskussionen som han och sambon hade var lång, men det slutade med att sambon fick ta emot pengarna - annars hade de nog blivit ovänner. När grannen gått kom jag på att vi ju var borta med vår bil när han städade, varför den omöjligt kunnat bli smutsig av hans städande.
De där pengarna har legat framme utan att vi vetat vad vi skulle göra av dem. Kändes ju jättekonstigt att ta emot dem. Skänka bort till välgörenhet? Köpa något till bostadsrättsföreningen?
Det blev en kupp. När vi var ute och vandrade tog de rätt på vår post - utan att vi ens hade frågat dem. Där hittade jag alltså ett perfekt hål att stoppa pengarna i. Jag införskaffade ett fint paket med kaffe, marmelad, fina chokladpraliner, fransk nougat och lite annat. Det kommer de inte att kunna slingra sig ur! De har ju faktiskt hjälpt oss. Pengarna går i retur tillsammans med lite till.
De trodde att de hade överlistat oss, men vi fintade dem! Ordningen återställd.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Skitbra fint! Den ska jag komma ihåg. Men visst måste man fråga sig varför det är så svårt att ta emot en gåva ibland. Är det för att vi fått för lite träning? I så fall måste jag nog starta ett träningsläger. Lägret går ut på att jag ger utav bara helvete.....
Trackback
