Det är utsidan som räknas

Två kvinnor sitter och diskuterar jobbsökande. De är rätt uppspelta eftersom intervjuerna gått bra och de ser möjligheter att få jobb. In i vagnen kliver en något äldre kvinna som inte hinner landa rumpan på sätet innan hon, i en aldrig sinande ström - knappt ens för att andas, kommenterar de två kvinnorna: "Jag undrar om de har någon själ - jag hoppas de kommer till helvetet", och en lång rad lika upplyftande kommentarer. 

Då hon inte får någon respons på sin svada höjer hon rösten tills en av kvinnorna vänder sig om och tittar mot henne. Då tystnar hon en kort stund och ler belåtet åt resultatet. Sedan återgår hon till ämnet och fortsätter på samma sätt som innan. Den stackars kille hon utsett till åhörare bytte vagn illa kvickt. Nästa åhörare utsåg hon tydligen till -  mig.

Det finns tillfällen då jag verkligen uppskattar fördelen av att kunna avlägsna mig med långa, raska kliv...