Det är utsidan som räknas

Som den välartade dotter jag är hälsar jag på hemma i Norrland.

Som den välartade sambon jag är lär jag den stackars skåningen allt han behöver kunna för att överleva här uppe.

Igår ägnade vi oss åt sparkåkning. Denna ädla konst som norrlänningar fått med bröstmjölken. Vi som är födda i landets norra delar behärskar sparkandet till fulländning och bör därför sprida kunskaperna till bättre behövande. T.ex. en valfri skåning.

Det såg i början ut som ett hopplöst fall. Mamma skrattade så att hon nästan ramlade ner i snödrivan när sambon försökte få fart på sparken. Men, envisast vinner, och jag är envis, så tillslut såg det riktigt hjälpligt ut.

Det som däremot är oroväckande är att jag insett att jag håller på att mutera till slättlänning. Alla dessa år som tillbringats på annan ort gör att grundläggande färdigheter förfaller. Imorse vaknade jag med svårigheter att räta ut höger höftböjare. Jag har alltså fått träningsvärk i min ena höftböjare av lite sparkåkning.

Jo, tack. Formen är god.