En händig ... man
Eftersom jag redan lyckats få krutrester ända upp till armbågarna, som en hel karl, var det lika bra att fortsätta. Jag kavlade upp ärmarna, spottade i nävarna och tog fram skiftnyckel och skruvmejsel.
En liten stund senare rätade jag på ryggen och stängde motorhuven. Nu borde den lilla bilen spinna som en katt, även vid minusgrader, så fort jag vrider om nyckeln.
Granntjejens pappa däremot såg minst sagt skeptisk ut över att hitta mig under motorhuven på bilen. Han stannade nämligen upp ett par meter från mig, med höjda ögonbryn och flyttade tyngden mellan höger och vänster fot några gånger - som om han inte visste om han borde erbjuda sig att hjälpa till byta batteriet åt mig, stackars liten tjej som jag är. Men, eftersom jag inte tog större notis om honom så vände han sig efter en stund om och gick.
Jag glömmer hela tiden att överlämna alla tekniska uppgifter åt närmaste person av manligt kön. Jag är hopplös - att jag aldrig lär mig!?!
