En bekännelse

Det här skäms jag lite för att erkänna, men jag gör det i alla fall.

Jag har inte mycket till karaktär när sambon är borta. Det är då jag är lat och slapp. Det är då jag hoppar över träningen, utan någon egentlig ursäkt. Det är då jag slarvar med maten och steker ett par hamburgare till middag. Det är då jag sitter/ligger och jäser framför en film jag sett minst tio gånger förut. Det är då jag hittar på ursäkter för att inte göra allt det där andra som jag skulle kunna göra, eller som jag borde göra. För jag behöver nog vila lite...

Älskling, var snäll och skynda dig hem så det blir någon ordning på mig igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0