Mat för en fjälltur
Sarek närmar sig med stormsteg. Nu var det ju inte så länge sedan vi var ute sist, men jag trodde att den värsta tröttheten på/avskyn mot den frystorkade maten skulle ha lagt sig tills denna tur. Det hade den inte. När jag gick igenom våra förråd vände det sig nästan i magen på mig bara jag tänker på att äta de rätter som låg där. Usch och fy! Nu brukar jag ju normalt tycka att den maten fungerar riktigt bra, men det gäller helt uppenbart bara ett begränsat antal påsar per år. Sambon passerade sin årsranson under förra vandringen, medan jag klarade mig hela vägen i mål. Nätt och jämnt tydligen.
Sambon hoppade inte högt av förtjusning när jag visade listan på de rätter som erbjuds. Alltså, raka vägen till bokhyllan och denna bok:
För att inte ta ihjäl matlusten redan första dagen blir det helt enkelt till att minska lite på bekvämligheterna (läs latheten). Nu är det färdigmesat med att bara koka vatten och hälla i en påse. Här ska lagas mat!
Vilken tur att jag verkligen har tid att planera för matlagning och inte redan är uppstressad över allting annat som ska hinnas med innan det är dags att köra norrut... Men, bara att gilla läget, inget sätter ju fart på mig som lite press. Det är då jag blir som mest effektiv! Tjo!
Sambon hoppade inte högt av förtjusning när jag visade listan på de rätter som erbjuds. Alltså, raka vägen till bokhyllan och denna bok:
För att inte ta ihjäl matlusten redan första dagen blir det helt enkelt till att minska lite på bekvämligheterna (läs latheten). Nu är det färdigmesat med att bara koka vatten och hälla i en påse. Här ska lagas mat!
Vilken tur att jag verkligen har tid att planera för matlagning och inte redan är uppstressad över allting annat som ska hinnas med innan det är dags att köra norrut... Men, bara att gilla läget, inget sätter ju fart på mig som lite press. Det är då jag blir som mest effektiv! Tjo!
Kommentarer
Trackback
