Det är utsidan som räknas

Det har varit en nyttig läxa för mig att hantera misslyckanden. Jag är rätt bortskämd med att ha det lätt för mig både teoretiskt och praktiskt. Jag har aldrig behövt plugga speciellt mycket till prov eller tentor. Jag lär mig snabbt att utföra nya övningar av olika slag. Har väl egentligen aldrig varit oroad för om jag ska klara av en bestämd uppgift, jag har alltid vetat att jag kan klara det om jag bara försöker.

Men det var ju det här med en- och flerdimensionell analys. Också känd som högskolematte.

Den endimensionella analysen har jag kört på vid flera tillfällen och den flerdimensionella har jag inte ens vågat titta på. Det tillhör iofs de besvärligaste kurserna, men alla ingenjörer läser dem i en eller annan form. Alltså borde de inte vara omöjliga! Jag har ju tagit alla andra kurser!

Största problemet är att jag tycker att det är så förbenat tråkigt att jag aldrig kommer mig för att börja plugga i tid för tentan. Jag kommer alltid på en massa undanflykter om vad jag ska göra istället, och så går tiden tills det är för sent för att lära mig det tillräckligt bra för att klara tentan. Vilken min undanflykt är just nu?
- Alla andra kurser som jag läser är mycket roligare....

Det har gått troll i de här kurserna. Blivit oöverstigliga hinder. Hjärnspöken.

Därför ingår nu dessa kurser i "operation storstädning", de ska väck! Nu får det helt enkelt vara nog på förhalande och undanflykter! Basta!