Det är utsidan som räknas

Efter jobb, sömn och någon aktivitet på kvällen är det inte mycket tid över av dygnet. Det slår mig att jag och sambon kan träffas (i vaket tillstånd) så lite som en timme under en hel dag. Det är svårt att göra något vettigt av den tiden. Hur ska man kunna pressa in allt som ska sägas och göras under den tiden?

Det har blivit extra tydligt sedan jag börjat plugga igen och går hemma hela dagarna medan sambon jobbar. Försvinner helgen också pga att någon av oss gör något på eget håll blir det inte många minuter kvar i varandras sällskap. Det känns.