Det är utsidan som räknas

Hörde mig själv ringa till sambon från jobbet i eftermiddags och säga att vi skulle träna när jag kom hem. När han frågade vad vi skulle träna för något hörde jag mig själv svara att vi skulle ut och springa. Så tokigt! 

Det var ju då inget att be för - bara att bege sig ut. Drygt en timme och ca en mil senare var vi åter vid bilen och då hade jag sprungit utan att stanna en enda gång. Utan problem. Jag har ALDRIG sprungit så långt förut. Inte ens i närheten faktiskt. Nu sitter jag mest och undrar vad f*n som hände??