Det är utsidan som räknas

Jag är så nöjd! Jag har gjort sådana framstag i löparspåret den senaste veckan att sambon börjar få det jobbigt. Hittills har jag sprungit i princip konstant runt min mjölksyratröskel medan sambon sprungit bredvid och hållit låda. Det gjorde han inte igår. "Shit älskling, det här var ju jobbigt", sedan kom bortförklaringarna (håller nog på att bli sjuk, dålig vätskebalans, osv.) Det känns riktigt bra att det var jag som drog runt honom, för första gången!

De tre senaste löppassen har jag förkortat milen med 3 minuter, 7,5 km med 3 minuter och fått en trött sambo efter 8 km. Inte så illa!