Det spårar ur...
Vi sitter vid matbordet och äter. Hunden hör något och börjar muttra.
Jag: "Nej"
Det låter tydligen snarare som "nauj", varpå sambon sträcker armarna i luften och jublar:
"Ja! Ja! Ja! Äntligen! Jag visste väl att jag skulle få dig att bräka på skånska som en annan malmöitiska till slut!"
Fan.
Jag: "Nej"
Det låter tydligen snarare som "nauj", varpå sambon sträcker armarna i luften och jublar:
"Ja! Ja! Ja! Äntligen! Jag visste väl att jag skulle få dig att bräka på skånska som en annan malmöitiska till slut!"
Fan.
Kommentarer
Trackback