Det är utsidan som räknas

Sitter med en fråga om motivation på hemtentan i idrottsspykologi. Motivation, ja. Det är väl den som inte riktigt infunnit sig. Efter en lång och besvärlig förkylning med bl.a. en veckas feber och envis inflammation i halsen har jag inte lyckats tagga upp igen. Ligger och drar mig på morgnarna. Går omkring och trampar. Vill flytta. Längtar efter hus. Fördriver tiden tills sambon kommer hem. Får lätt ångest över att jag inte hunnit det jag borde. Omotiverad att träna. Inte lust att göra något. Suck.

Men, så kommer jag ju ingenstans. Alltså måste jag bryta mönstret. Första steget var att be sambon att se till att jag vaknar innan han ger sig iväg till jobbet (dag 1: somnade inte om, även om det tog 45 min innan jag klev upp...). Andra steget är att förlänga Kennys morgonpromenad till en timme för att vakna ordentligt och få lite extra aktivitet för en kropp som numera annars sitter mest hela dagen (dag 1: check!). Nästa steg är helt enkelt att komma igång med det jag ska få gjort under dagen. Som Nikes berömda "Just do it!". Här är det lite lurigare. "Ska bara läsa nyheterna, kolla in ett par bloggar, läsa på om... först" och så går tiden. Det är läget nu. Med en hemtenta som skall in imorgon och som jag gjort en dryg sjättedel av. Jodå.

Minsann, är det inte dags för lunch och hundpromenad...