Förkylda män är ingen match
De har ingenting att komma med. När jag är sjuk är det nämligen oooooerhört synd om stackars lilla mig. Det är obeskrivligt synd om mig. Liten och eländig. Hjälplös. Ensammast i hela vida vääärlden!
I alla fall blir det så när någon visar att han/hon verkligen bryr sig om mig.
Sambon ringde hem från jobbet häromdagen och vi pratade lite om hans dag, sen frågade han hur jag hade det. Då kom jag på att jag faktiskt mådde räv efter att ha dragit på mig en matförgiftning och genast blev det synd om mig. I samma sekund som han sa; "din stackare.." så börjar tårarna spruta som på en annan fontän. I vanlig ordning...
Har inte lyckats reda ut om jag bölar som en gris för att jag har svårt att ta emot omsorg eller om jag helt enkelt blir en riktigt ynklig rackare när jag för en gångs skull kan tillåta mig själv att vara svag. Men hur som helst är det mer synd om mig än valfri förkyld man!
