Det är utsidan som räknas

Jag har slavat med träningen. Det är så illa att jag inte tränat en enda gång sedan vi kom hem från kajakingen. Jag skulle kunna skylla på att det är mycket att göra, men sånt är så trist att jag hoppar över det. Hursomhelst har jag fått en överraskning.

Jag har tappat såväl ett par kilo som mina byxor.

Jeansen behöver jag inte längre knäppa upp för att ta av mig. Kostymbyxorna har samma passform som om jag lånat sambons och jag har redan tröttnat på att måsta hålla i byxorna med båda händerna för att slippa visa myntinkastet varje gång jag rör på mig. Det finns tillfällen då jag ångrar att jag redan sorterat ut alla de kläder som blivit lite små. (Alla mina kläder krympte, samtidigt och till samma storlek. Någon annan rimlig förklaring kan ju knappast finnas och eftersom det inte är jag som sköter tvätten så var det inte ens mitt fel att jag var tvungen att handla nya kläder...) Men, nu har jag ju inget annat val än att byta ut delar av garderoben igen. Suck och stön, vad måste jag inte stå ut med för att mina kläder ändrar storlek!