Fokus
Om någon ramlar så är det slut, säger herr bergsguide. Man slår ihjäl sig på vägen ner. Det här säger han redan innan vi kommit upp på berget. Fler tröstande ord får vi när vi tagit på oss stegjärnen och knutit in oss i replag; Om någon ramlar nu så måste de andra direkt hoppa ner på andra sidan kammen. Jomenvisst. Inga problem. Så gärna så.
Vi skulle bestiga Sveriges högsta berg, Kebnekaise (2 104 m i augusti), och därefter följa kammen över till nordtoppen (2 097 m). Från toppen ska man vid klart väder kunna se en elftedel av Sveriges yta. Jag kan avslöja att jag inte ägnade all min tid åt att beundra utsikten när vi vandrade fram längs kammen. Jag tyckte att det kändes viktigare att ha koll på att inte sätta piggarna på stegjärnen i byxbenen, för att som en direkt följd hjula ner längs bergssidan med resten av replaget på släp. Jag ville heller inte gärna kliva på repet med stegjärnen, för skulle jag ramla vore det kul om repet inte redan var delvis av.
(Kebnekaises sydtopp, sedd från nordtoppen)
Det är en rätt bra taktik att skrämma upp sina elever med ond, bråd död redan första dagen. Vi blev nämligen genast snälla, lydiga elever som lyssnade till varenda ord han sa om säkerhet under hela veckan. Inte en enda gång var det någon som snavade eller klev på repet. Med rätt motivation går det tydligen alldeles utmärkt för en grupp att bibehålla fokus. Frågan är bara hur jag ska omvandla den kunskapen till min normala miljö. Vi har väldigt få branta stup där jag jobbar.
Haha!
Förstår att ni inte längre är barn som behöver omvänd psykologi för att lyssna. Typ: "Gå så nära branten som mjöligt" eller "Försök att sparka på linan"
Och sånt här spenderar ni all ledig tid på? Knas-bollar!! :-P
Hej å tack för sms-tipset! Kul att läsa om dina galna upptåg, låter riktigt häftigt måste jag säga... Å Kenny ser lika söt ut som alltid! Kramar
