Fyndmarknad
Vad är tricket med marknader egentligen? Har vi någon nedärvd instinkt som får oss tro att vi har världens möjlighet till att göra våra livs fynd på en marknad? Jag förstår inte. Stånden är fulla av billigt krims-krams, som vi likafullt går och klämmer och känner på. Det är ju ganska billigt, jag kanske ska slå till?
Min och Kennys vanliga förmiddagspromenad passerar slottet med tillhörande park. Idag var det marknad där. Ordinarie pris på tv-shop är 198 kr och då tillkommer alltid pack- och portoavgifter, så den egentliga kostnaden är över 300. Vårt pris är hälften, 149 kr och då får du dessutom... Vi passerade mängder av skräp, loppisbord, "fiffiga" köksapparater, broderier, munkar och brända mandlar, cd-skivor som förmodligen skänkts bort från någon butik eftersom de inte gick att sälja, filmer såsom "Lokets bästa", mindre trendiga kläder, osv. Utbudet är alltid detsamma, oavsett marknad. Känslan är billigt - hög fyndfaktor.
Nu är det ju bara så att det, utan några större problem, går att hitta liknande produkter till samma pris i de vanliga butikerna. Fast med bättre kvalitet och med större möjligheter att reklamera...
Men trots att jag alltså går omkring på marknaden och roar mig med hur de försöker lura på stackars oförstående konsumenter en massa skräp kommer jag på mig själv att fundera på om jag ändå inte ska gå hem och hämta plånboken - så att jag inte går miste om ett riktigt fynd...!?
