Det finns service och det finns service.

Jag befinner mig på mitt favoritsushiställe för att hämta hem lite fredagsmiddag (Aj aj, vad jag har ont i ryggen.. typ)

Yukiko lyfter upp sitt huvud och tittar mig i ögonen. Veronica, visst heter du det?    Jag såg dig i tidningen.

Jaha ja. Då var man lokalkändis då. Trodde att artikeln skulle passera rätt obemärkt, men ack vad jag bedrog mig. Man försvinner visst inte obemärkt i Sveriges fjärde största stad...

Rackarns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0