Det är utsidan som räknas

Eftersom sambon tog en löprunda tillsammans med sin lillebror mitt på dagen såg jag mig själv få en skön eftermiddag tillbakalutad i en solstol. Jag skulle nog kunna smita från träningen. Kände mig rätt så säker på att sambon inte skulle föreslå en ny löprunda samma dag.

Jag var precis på väg att föreslå att vi skulle hämta solstolarna när jag får höra: Jag följer gärna med när ni ska springa. Snett från höger kom den. Hade slarvigt nog missat att ta med sambons tvillingbrors vältränade fru i beräkningarna.

Aj då.

Solstolarna fick bli kvar i förrådet. Latmasken hade nämligen inget annat val än att lämna omedelbar walkover. Hur skulle jag nu kunna erkänna att jag egentligen tänkt tillbringa resten av dagen i tillbakalutat läge som en annan soffpotatis? Icke. Någon stolthet har jag väl ändå där jag ligger hjälplöst sist och avhängd  i FunBeat. Nej minsann, det var bara att snöra på skorna och låtsas som att jag faktiskt tänkt genomföra löprundan. Äran för dagens pass kan dock inte på något sätt tillfalla mig själv, min (host, host, harkel) goda självdisciplin och ståndaktiga karaktär...


Och nej, sambon kom inte undan han heller - det fick bli en runda till. Vi behövde ju en lokal guide...