Det är utsidan som räknas

Eftersom jag blivit ett förslappat stycke sedan jag under hösten drog på mig två förkylningar på raken insåg jag att det var dags att påbörja lite förbränning. Detta mitt delikata problem har visat sig ha en tendes att svälla. Svälla över alla breddgrader byxlinningar. Man skulle kunna säga att problemet blivit grandiost.

Eftersom jag blivit ett förslappat stycke tänkte jag att det var en bra idé att inleda denna förbränning genom att goffa i mig en väldig massa mat. Chili och andra starka kryddor ska ju ge ämnesomsättningen en skjuts, så det fick bli thailändskt. Instruktionen till sambon var att det skulle vara starkt. Eders eminenta matbeställare har beställt mat förr så ordern till restaurangen blev "så starkt som det bara är möjligt".

Alla vanliga kännetecken för stark mat gav sig till känna; svettningar på överläppen och pannan, snuva och en starkt brännande känsla i munnen. Det jag däremot inte visste var att ögonen börjar rinna efter att en viss styrka på kryddningen överskridits... Men gott var det!

Flera timmar senare hade jag fortfarande en varm känsla i kroppen och en glödande boll i magen. Jag tror knappast att det blev den förbränning jag hoppats kunna fuska mig till, men brände - det gjorde det!