Alltför frestande!
Han kunde inte hålla sig, den gode sambon. Han var alltför avundsjuk för att kunna motstå den svåra frestelse som uppenbarade sig när jag råkade nämna att det fanns platser kvar på friluftskursen. Jag hann knappt ens avsluta meningen innan han började planera hur han skulle kunna omplanera på jobbet och skaka sig loss. En dag senare var allt klart och hans namn skrivet på en tågbiljett till Kiruna.
Men jag har inte lyckats kura ut än vad som är den egentliga anledningen till att han följer med. Är det;
1. Att han blir nervös eftersom jag aldrig varit ifrån honom så länge förut och förlovningsringarna inte kommit än?
2. Att han är orolig för att svälta när matlådorna i frysen tar slut?
3. Att jag trivs så bra i fjällen att jag inte kommer tillbaka? eller är det möjligtvis
4. Att jag under inga som helst omständigheter ska få ett försprång på honom i antal tältnätter?
Lite lurigt är det. Han kommer säkert själv att hävda att det rent ekonomiskt är en bra affär eftersom vi har en egen bergsguide under flera veckor, gruppen är inte större än 7 glada filurer och att universitetet sponsrar hälften av kostnaderna. Om inte det funkar skyller han nog på att hans chef mycket varmt och ivrigt rekommenderat honom att omedelbart ta ut ledighet för att minska på övertids- och flexkontot.
Men hans bortförklaringar kommer inte att fungera på mig. Nej, jag tror nog att det verkliga anledningen till att han blev så ivrig är att han vägrar erkänna att han under inga som helst omständigheter vill återgå till att leva enbart på den Billys panpizza som fyllde frysen när vi träffades.
