Det är utsidan som räknas

Läste i tidningen om en tjej som har en väldig massa skor. Så många par att hon inte kan hålla räkningen på dem.

Vissa har det bra...




Lite senare öppnade jag mitt klädskåp på jobbet och räknande till sju par. Som jag bara använder i jobbet.

Mina tjänsteskor.

Går inte obemärkt genom arbetsplatsen. De flesta säger något om att det var länge sedan de såg mig i träningskläder.

Men det är först när min närmaste kollega tvingas ägna en god stund av sin träningstimme till att leta efter sin tappade haka som jag förstår att det visst var ett tag sedan sist.

Matte är i Jönköping över dan och husse håller utbildning. Alltså fixar vi en dam som kommer för att ta ut Kenny på en lunchpromenad. Denna dam är både hundälskare och stolt matte till en liten spansk brutta. Hon har dessutom träffat Kenny innan - hundarna hade en lekdejt innan och fann varandra direkt, de jagade som galningar runt huset.

Strax efter lunch ringer telefonen. Kenny tänker minsann inte följa med. Han vägrar å det bestämdaste att lämna huset. Någon hundnappning ska det verkligen inte bli tal om. Icke.


Det var en bra plan i teorin i alla fall...

Det är när väckarklockan ringer och 04 är de första siffrorna du ser.

Kan bara vara en man i övre medelåldern. I en BMW X5. Pratandes i mobiltelefon.

Jag ska precis göra en vänstersväng med bilen ut på en vältrafikerad väg utanför jobbet. Det är då denna gubbe dyker upp, svänger av den stora vägen och ställer sin rackarns stora bil precis lagom så att han skymmer min sikt åt vänster så att jag inte kan köra ut. Japp. Ok. Tackar så mycket.
Efter att ha stått där och blockerat trafiken en stund så makar han runt mastodontbilen bakom min bil och kör utanför vägkanten för att komma runt på min högra sida. Och voila! Sikten blockerad igen. Denna gången åt höger och där står han kvar. Utan så mycket som en blick åt mitt håll.
Nästa briljanta move blev att köra ut framför mig och svänga vänster. Samma vänstersväng som jag skulle gjort för länge sedan - om det nu inte var för mannen som solen kretsar runt. Mannen som alla andra ska vänta på. Mannen som varken behöver ta hänsyn eller följa lagar och regler. Ack, vilken man.

Det är inte alla som får äran att anpassa sig efter en sådan man.

Idag var en stor dag.

Vi har lärt oss ett par saker under vårt kitförrådsbyggande.

1. Håll ordning på vad som är rummets bredd och längd. Det blir så tokigt när man måste såga isär de måttbeställda bänkskivorna.
2. Var försiktig vid borrning genom skåpen för vattenledningarna. Det blir lätt stora fula hål.
3. Dra inte vattenledningarna så att de blockerar hörnskåpets karusell. Det är inte helt enkelt att komma på en fungerande lösning sen.




Jo. Och så blir tygpåsar jättesmå om man tvättar dem i 60 grader.

Det var så tidigt på morgonen att jag knappt uppfattade vad han sa, men det hade något med bloggen att göra. Tyckte jag hörde ordet "uppdatera" också i vad som skulle kunna varit samma mening. Men, som sagt, det var tidigt på morgonen.

Denna gång skyller jag på solen. Och att vi haft huset fullt av gäster i dagarna fyra. Både grill, trädgårdsmöbler och sovplatser för våra gäster har genomgått omfattande tester. Det visade sig att kapaciteten på grillen klarar en mindre invasion av släkt och vänner och att vi utan problem klarar fem övernattande gäster samtidigt. Huset har visat sig väl dimensionerat för en stor mängd besökare och att skogen och tomten har ett stort underhållningsvärde för gästande barn.

Utmärkt.

Ja, må han leva uti HUNDrade år!

Kenny firade sin åttaårsdag på det mest storslagna vis han kunde tänka sig - genom att trycka i sig en pannkakstårta.





Han går fortfarande omkring och rapar...

Vårt ultimata kitförråd/hobbyrum/lekstuga för vuxna börjar ta form:



Så här har det också sett ut...

Nu har jag hittat blommor i vår egen trädgård och blåsippor fulla skogen. Nu är det vår här också! Så det så!

Härmed utlyser jag en spännande tävling. Den som först gissar rätt på följande fråga vinner en påse fin choklad.

Vad är det för verktyg som ligger på vårt köksbord?



Kampen är igång!

Hittade lite bilder som vi tog i vintras i närheten av vårt lilla hus.

Två och en halv månad tog det. Sen upptäckte Kenny att vi inte har staket runt tomten. För en liten odåga utan koppel var lyckan fullständig. Oändliga jaktmarker och rådjur på varenda äng.
 
Nåja, det var bara en tidsfråga innan han skulle komma på hur det stod till.