Uttala namnet - den som kan!
Sveriges vildmark
Det är inte utan att jag känner mig lite lurad. Sambon har pratat så länge om Sveriges vildmark - Sarek - att mina förväntningar blivit något uppskruvade. En aning sådär. Lite.
Han lovade vilda djur - jag fick några enstaka stackars renar, en rödräv, ett par fjällripor och mängder av döda fjällämlar!
Han lovade regn och tuffa förhållanden - jag fick värmebölja, solsken och solbränna. Det närmaste regn vi kom var några ensamma droppar på tältduken någon morgon. Inte tusan kunde jag testa min utrustning på riktigt i så fantastiskt väder. Det var inte hardcore på en fläck!
Han lovade vildmark - jag fick träffa fler människor än jag någonsin gjort under en fjällvandring. Vi blev uppraggade till gemensam båtfärd över Sitojaure av ett ovanligt trevligt par som vi dessutom bytte kontaktuppgifter med!
Han lovade en hårdare vandring än vi gjort hittills - jag fick kex och makrill innan lunch. Ost, ölkorv, wildchips och whiskey innan middagen. Efterrätt varje dag. Mer godis än jag kunde äta. Sovmorgon. Långa lunchraster i solen och inte mycket mer vandrande än en mil om dagen!
Han lovade fantastisk natur - jag fick fler fantastiska vyer än jag kunde fotografera!
Tycker att det var rätt fräckt av honom att dra till med sån falsk marknadsföring...
Borde vi köpa en trisslott?
Det är skönt med flyt i tillvaron! Flyt är bra!
Solnedgång vid Saltoluokta fjällstation, efter trerättersmiddag och vedeldad bastu:
I väntan på nästa vandring...
...kommer här ett par bilder från Oviksfjällen förra hösten.
Vi lever ännu på hoppet att vår nya kamera hinner komma innan vi åker. (Den gamla har avlidit efter att under lång tid utstått hårdhänt behandling med regelbundna bad och tappningar i backen. Att ta med en icke vattentät kamera till Sarek i händerna på oss två är ingen bra idé. Sa jag föresten att det visst regnar två dagar av tre i Sarek?) Idag visade det sig att killen på fotobutiken, som skulle lagt en beställning åt oss på kameran redan i förra veckan, klantat sig så till den grad att någon beställning inte var gjord. De har ett och ett halvt dygn på sig att leverera kameran, skulle kameran inte ha kommit då bussar jag mästerreklameraren på dem. Darrar de inte av fasa före så kommer de garanterat att göra det när han är klar med dem!
Test av flickvänner
Jag måste säga att detta är väl genomtänkt av grabbarna. Riktigt smart faktiskt. Det är något för oss tjejer att ta efter. Jag menar, vad är inköp av tamponger i jämförelse med en vecka släpandes på en tung ryggsäck? Mesigt! Det går inte ens att kalla för test. Det måste vara något mer att bita i för att verkligen locka fram hur killarna beter sig i svåra och utmanande situationer.
Jag tänker mig en veckokurs med internat på en yogaskola. Eller, oooh, en veckas shopping i London eller New York. Då snackar vi testning av deras verkliga karaktär!
Fler förslag?
Testning pågår!
Här var sambons första riktiga testning av mig - midsommar i Arjeplogsfjällen.
Vi var lite tidigt ute, fjällvandringssäsongen hade väl egentligen inte börjat här än...
Jag blev antagen!
Jag blev antagen till en 15 poängs friluftsutbildning med fokus på ledarskap och lärande. I kursplanen ingår en dryg veckas vandring och klättring i Kebnekaiseområdet (vi skulle ha med bl. a. stegjärn och isyxa, så det kan nog bli både glaciärer och toppbestigningar). Det ingår också en långhelg paddlandes kajak i Stockholms skärgård och, om isen hinner lägga sig innan terminen är slut, en tvådagarstur på långfärdsskridskor. Det kommer att bli hur kul som helst! (Och lite läskigt - jag måste nog öva på att slå runt i kajaken innan den turen...)
Jag kommer säkert att lära mig massor på den här kursen och få massor av nya upplevelser. Men det viktigaste av allt - jag kommer att spöa sambon i antal tältnätter i år! Han kommer inte ha en chans att komma ikapp, men eftersom han pushat mig ut i naturen får han skylla sig själv. Fortsätter det så här så kommer jag väl snart knappt att gå att ha inomhus längre...
Mat för en fjälltur
Sambon hoppade inte högt av förtjusning när jag visade listan på de rätter som erbjuds. Alltså, raka vägen till bokhyllan och denna bok:
För att inte ta ihjäl matlusten redan första dagen blir det helt enkelt till att minska lite på bekvämligheterna (läs latheten). Nu är det färdigmesat med att bara koka vatten och hälla i en påse. Här ska lagas mat!
Vilken tur att jag verkligen har tid att planera för matlagning och inte redan är uppstressad över allting annat som ska hinnas med innan det är dags att köra norrut... Men, bara att gilla läget, inget sätter ju fart på mig som lite press. Det är då jag blir som mest effektiv! Tjo!
Hellre dö än tälta dåligt
Valkallen - här fanns ledens klart fräschaste utedass.
Vid nipstugan, där vi hann ikapp en ensamvandrande norska.
En udde vid Vedasjön. Utmärkt ställe att förbättra hygienen.
Mäjasjön. Strax innan vi kom fram fick jag närkontakt med en orre (eller var det en tjäder?), vi hade visst råkat komma för nära hennes unge.
Fäberget, kvällen före midsommarafton.
Skulebergets naturreservat, här tältade vi inte. Offentligt i alla fall.
Tärnettvattnen. Kallt vatten att bada i, men oerhört vackert!
Bodviken. Fick duga eftersom Balesudden brunnit och låg täckt av aska - vi kände heller igen större lust att få ett träd, vars rötter brunnit upp, i huvudet.
Inte som andra
När vi kom upp var det ett par som vågade fråga vad vi egentligen höll på med. Jag svarade något i stil med att det var bra träning. Eftersom det inte verkade minska deras övertygelse om att vi var fullkomligt galna fick jag förklara att vi gick Höga Kusten-leden och tog oss en avstickare upp på berget. Det övertygade dem inte heller, men de bytte snabbt samtalsämne.
Eftersom jag har en kompis som skulle "se sig omkring" och därför sprang hela leden (13 mil) en fredagkväll till söndag eftermiddag så vill jag nog ändå inte påstå att det är vi som är galna.
Inte de som är mest galna i alla fall.
(Vi blev erbjudna att lämna ryggsäckarna på centret vid bergets fot, men gick upp med dem i alla fall)
Ok. Knäppa!
Semester!!!
Ska bli så himla skönt att komma ut i naturen igen! Längtar verkligen! (Även om ryggsäcken nog blev i tyngsta laget den här gången. 28 + kg är inte jättelångt ifrån halva min kroppsvikt...)
Först ska vi slå på stort när vi kommer upp till min syster - stans bästa restaurang ska få ett besök ifrån oss imorgon kväll, sen bär det iväg ut i skogen med frystorkat, ölkorv, ost och whiskeypluntan. Vi har packat en del annan mat också, det är väl därför det blivit så rackarns tungt. Men å andra sidan kommer ju packningen att lätta snabbt då också!
Tjingeling!
Reklamera? Då får du vänta en månad, eller två!
Sen var det min underställströja som gått sönder i tyg och söm i nacken. Enligt butiken måste den skickas in till leverantören för bedömning innan de kan lämna ut en ny tröja till mig. Och eftersom det är semestertider kan det ta minst tre veckor. Ahh, men tack då!! Ungefär här började jag koka. Ok att något som ska lagas är borta ett tag. Men något som helt uppenbart ska ersättas. I helvete att jag vill vänta flera veckor på det! Köpa en ny för 550 spänn för en vandring? Nej du, den går jag inte på. Bästa taktiken - elda upp en sambo som är en mästare på att reklamera prylar.
Jo, jag fick en ny tröja. Samma dag.
Vissa butiker kommer jag att fortsätta att spendera pengar i. Andra inte.
Fördomar manligt/kvinnligt
Jag tycker att det är ganska roligt. Bara för att jag sitter i klänning, är sminkad och allmänt kvinnlig, så betyder det visst att jag aldrig gjort något av det som de "hårda killarna" gjort. Visst har jag badat i isvak. Jag har också "vadat" över jokken på bilden nedan. Lägg märke till ryggsäckarna (75 respektive 90 liter) som ligger på stenarna för att få lite perspektiv.
Vi gick i Arjeplogsfjällen kring midsommar förra året, då det fortfarande var rätt mycket snö. Efter sex dagars vandring, utan att ens se en annan människa, kom vi fram till denna jokk, där det enligt kartan skulle finnas en bro. Det fanns en bro. Fast det låg på land på andra sidan. Eftersom det var så tidigt på säsongen så hade de inte lyft den på plats än.
Aj då.
Klockan är omkring nio på kvällen, ganska kallt i luften. Efter ett par vändor upp och ner längs jokken, noggrann granskning av kartan och lite lätt ångest beslutar vi oss för att gå över här eftersom det är det bästa stället. Vi hade inte tid att gå runt (det hade tagit ett par dagar) och vi kunde ju bara inte flyga ut pga lite vatten som var i vägen - även om det nu råkade vara så att det flöt förbi isflak innan vi gick i. Vi packade allt i vattentäta påsar, behöll trosor/kalsonger på, vadarskor samt gore-tex-jackorna. Första delen av vadet gick vattnet långt upp på låren på mig, hunden fick balansera på min ryggsäck som jag drog genom vattnet. I mitten av jokken var det ordentligt grunt, så där gick vattnet bara lite över fötterna. Hunden lyfte jag då mellan de stenar som stack upp ovanför vattenytan. (Han hade förvunnit med strömmen om han hade försökt flytta sig själv...) Ungefär här tappar jag känseln i fötterna eftersom det är så förbenat kallt. De sista 15 meterna bottnade ingen av oss. Vi knöt ihop ryggsäckarna. Ställde hunden på min ryggsäck. Tog tag i bärselen för att använda ryggsäcken som flythjälp och simmade. Sen tog vi en ordentlig klunk från whiskeypluntan när vi kom upp!
Det är ju inte riktigt vad som rekommenderas vid ett vad - helst ska man ju inte ha vatten högre än till knäna, men nöden har ingen lag!
Jag tycker inte att det är något märkvärdigt med vårt "vad", men tycker att det är roligt att se andras reaktioner när vi berättar om hur vi tog oss över. Alla killar som får höra om det ser mig nämligen med helt andra ögon efteråt. De tycker helt plötsligt att jag är en "tuff tjej", jag klättrar genast flera steg i rankingen.
Det är nog svårt att få ihop det för vissa - en tjej som de ibland träffar i klänning och högklackat, som också kan vandra med 28 kg på ryggen och simma där ingen vettig människa frivilligt skulle ta sig över.
Förberedelser
Har ägnat lite tid de senaste dagarna åt att förbereda inför vandringen. Har packat frukostpåsar, delat upp luncherna och middagarna, förberett efterrätter och kvällssnacks. Packat dygnsmatpåsar. Packat hundens mat i dagsransoner. Packat dagsransoner av godis åt mig själv (russin, choklad och nötter, det är verkligen mums när man är ute i naturen!). Rensat ur sjukvårdsväskan och av bara farten rensade jag även vårt hemapotek. Det fanns ett och annat där som sett sina bästa dagar...
Det kommer att bli rätt tungt under första vandringen i sommar. Med vår mat, hundens mat och lite diverseprylar (typ kök och liknande) är den gemensamma packningen hittills uppe i dryga 28 kg och då är det ganska mycket som inte är med än. Tur att hunden är liten och inte äter så mycket! Vi har bestämt att han ska få gå utan sina packväskor den här gången, det lilla han kan avlasta oss är inte värt hur trött han kommer att bli om det är varmt. Det här blir dessutom hans längsta vandring hittills, så han lär nog trötta ut sig i alla fall!
Måste säga att jag gillar min packlista i excel. Med hjälp av den kan vi enkelt se hur mycket packningen väger och hur vi ska fördela vikten mellan oss. Det blir också jättetydligt hur mycket alla "bra att ha"-prylar väger, varför det genast är mycket lättare att lämna dem hemma.
Planeringen går framåt
Vi har suttit och planerat lite för sommarens första längre vandring - Höga Kustenleden. Det kommer att bli en del att släpa på - med alla avstickare som är inplanerade så packar vi nog mat för 12 dagar. Vi brukar inte jäkta heller när vi är ute, blir ju inte samma avkoppling om man måste stressa sig igenom en viss lång sträcka. Tror inte att jag kommer under 25 kg på min ryggsäck och då är nog sambon uppe på 30 kg i alla fall.
Vi har planerat fyra olika frukostar, vi blir nämligen vansinnigt trötta på att äta samma grötfrukost varje dag. Alternativen är:
1) Havregrynsgröt med lite smaksättning, torrmjölk och sylt av pulverkräm
2) Reals frukostpåsar
3) Gröt gjord på fruktmüsli, torrmjölk och "sylt"
4) Müsliblandning med torrmjölk
Tror att det borde bli bra. Vi ska lyxa till det lite med bröd den här gången eftersom vi passerar ett par samhällen där vi kan handla för en dag eller två. 
Nackdelen med att vandra utanför fjällkedjan är helt klart allt vatten som man måste släpa på eftersom det inte går att ta i första lilla bäck man snubblar på. Vissa iordninggjorda kallkällor längs "låglandslederna" är inte så inbjudande heller, men som tur är finns ju vattenreningsmedel att droppa i.
Eftersom detta blir längsta vandringen hittills får vi nog ta och träna Kenny lite extra innan. Han har burit ryggsäcken som längst åtta dagar, med en halv dags vila när matte avlastade honom. Han var ganska trött när vi kom tillbaka efter den vandringen, det är ju så många intryck under en vandring för en liten hund. Sedan vaknar han ovanligt tidigt när vi sover i tält också. Det blir ju roligare för honom ju mer han orkar!
Vad jag längtar!
(alla bilder från www.skulenaturum.se)
Pryltestningsvandring
Eftersom sambon blev mer eller mindre utkastad från jobbet pga. på tok för många timmar på flexkontot passade vi på att ta en liten fyradagarsvandring för att bl.a. testa det nya tältet.
Ett Ve25 är ju ett väldigt stort och lyxigt (och tungt) tält på sommaren, speciellt om man bara är två personer och en liten hund, så vi bestämde oss för att skaffa ett lite mindre (och lättare!). Valet blev ett Vario 23 (också från North Face) och vips hade vi sparat lite drygt tre kilo på packningen.
Eftersom vi hade oförskämt bra väder har vi inte kunnat testa det ordentligt, men hela flocken fick plats utan att trängas. Det är gott om plats i de båda absiderna, men det blev lite kondens på insidan av tältduken framåt morgnarna - som fuktade sovsäckarna lite... Än så länge är vi nöjda i alla fall.
Kenny var i god form och bar hela sin packning, utom den lilla sovsäcken som matte fick bära.
Sörmlandsleden är riktigt vacker de etapper som vi gick - vi började halvägs in på 15:1 och avslutade någon mil norr om Järna - klart över förväntan. Rekommenderas.
Kenny ligger precis bredvid tältet på vår första lägerplats vid Lövviksbergen.
Här ligger Kenny och husse och jäser i solen alldeles bredvid den andra lägerplatsen i St Envätters naturreservat.
Det var skönt att få en genomgång av prylarna innan sommarens vandringar. Vi har skrivit en lång lista med bra "kom-i-håg" inför nästa gång. De viktigaste lärdomarna är att inte bära mer vatten än som behövs, nu bar vi rätt mycket trots att det fanns en eller ett par källor på varje etapp, och att sambons godisransoner behöver ökas lite... =)
Sommarens vandringar spikade
Efter vi gick ett par dagar på Roslagsleden över nyår har det inte blivit så mycket frilufsande för oss. Vädret i denna del av landet har inte precis uppmuntarat till några äventyr, även om vi faktiskt fick se lite snö kring nyår.
I sommar blir det däremot mer tid i det fria när både Högakustenleden och Sarek kan vänta sig besök från oss. Jag längtar redan! Få saker är så avkopplande som att vara ute i naturen på en tälttur med allt vi behöver i ryggsäcken och med telefonen avslagen. Då njuter jag!
